Stäng fönster Ljungby kn, NÖTTJA 14:1 NÖTTJA KYRKA
Anläggning - Värdering
| nöttja kyrka, NÖTTJA KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Kvarteret har en mycket blandad karaktär. Grusgravarna med steninramning är värdefulla för kvarterets karaktär. Här finns även andra gravvårdar som med sin ålder eller utformning är av kulturhistoriskt intresse. Här står bland annat den största av de få marmorvårdarna på kyrkogården, en låg och bred sten i klassicistisk utformning. Den restes på 1940-talet och har troligen haft en stenomgärdad grusplan framför sig. Vid eventuella nytillskott finns ingen uttalad stil att förhålla sig till, eftersom de befintliga gravvårdarna har så olika karaktärer. Kvarter B Kvarter B präglas av sin blandning av nya och gamla gravvårdar, samt deras olikheter i utförandet. Dess ojämna besättning ger det något av karaktären som hos en ödekyrkogård, med de stora tomma ytorna i den östra delen. Den framtida beläggningen här med nya gravar gör inslaget av de gamla gravvårdarna i ytterkanterna desto viktigare att vårda och bevara. Äldre stenar bör i möjligaste mån återanvändas och nya bör anpassas till de befintliga i storlek och form. Kvarter C Kvarteret präglas av ålderdomlighet, dels på grund av förekomsten av de fem riktigt gamla gravvårdarna och dels av att klockstapeln från 1600-talet upptar större delen av dess yta. Runt dess bas finns ett fritt utrymme som bör hållas öppet och det är tveksamt om fler gravsättningar bör ske i kvarteret. Dess karaktär är något blandad, men har en högre andel äldre gravvårdar än de andra. Bland dessa finns flera som med sin utformning har ett högre kulturhistoriskt värde, framför allt de med text på marmorplatta. I detta kvarter är det särskilt viktigt att eventuella nya gravvårdar anpassas efter de befintliga, gärna genom återanvändning av gamla stenar Kvarter D Kvarterets något sneda och ojämna karaktär gör det svårt att göra nya gravsättningar med någon slags symmetri i placeringen. Genom omgrävning av olika stora gravar har med tiden ojämna rader uppstått och viss stenar vänts åt motsatt håll i förhållande till de övriga. Detta är svårt eller omöjligt att justera med nya gravsättningar, vilket därför bör undvikas. Det är önskvärt att kvarteret får behålla sin asymmetriska karaktär, vilken utgör en synlig påminnelse om de förändringar som ägt rum på kyrkogården. Kvarter E – G Den södra delen av kyrkogården anlades på 1930- talet. Till skillnad från den äldre delen är denna del mer enhetlig i sin utformning och i fråga om gravvårdarnas utseende. De äldsta gravarna är från 1937 och deras utformning skiljer sig lite från de modernare stenarna. Här dominerar de låga rektangulära stenarna. Ett par av dessa har som tidigare nämnts plantering av vintergröna. Trots enhetligheten i stil finns det dock ingen tydlig tidslinje som går att följa. Även här gäller principen om valfrihet av plats, vilket lett till att nyare och äldre gravar finns sida vid sida. Antalet angivna titlar är få, men traditionen med ortsnamn har levt kvar till våra dagar och återfinns även på många av de senare gravstenarna. Byar som Extorp, Bolmaryd, Bölminge och Balkarp är högt representerade. Vid framtida gravsättningar bör enhetlighet eftersträvas och stenar av liknande format användas. Här är det mindre lämpligt med återanvändning av äldre gravstenar, åtminstone av dem från slutet av 1800-talet och 1900-talets början. Sammanfattande bedömning och karaktär Nöttja kyrkogård är mycket liten. Den har tidigare varit koncentrerad till kullen runt den lilla medeltida kyrkan, där den omgärdades med nya stödmurar i slutet av 1800-talet. Den utökades söderut på 1930- talet med en kilformad del mellan de omgivande vägarna. Denna uppdelning i två gör att den nyare och den äldre delen har något olika karaktär. På den ursprungliga delen återfinns de äldsta gravarna, från 1868 och framåt. Här finns också ett antal grusgravar med stenram. Inslaget av diabasstenar är stort, ända in på 1960-talets vårdar. Det finns dock ingen uppdelning i nya och gamla kvarter eftersom gravarna blandats huller om buller. Även 2000- talets gravvårdar står ihop med de riktigt gamla stenarna, vilket gör att karaktären blir mycket heterogen. Det oordnade intrycket förstärks ytterligare av variationen på stenarnas format och utförande. Att gravarna placerats allt eftersom innebär också att det inte finns någon allmän linje. Inget spår av en eventuell sådan går heller att utläsa. Spåren av denna försvann i och med 1950-talets utrensning av gamla stenar och upprättning av linjerna. Nöttja kyrkogård är enkel i det avseendet att här inte finns några kulturgravar eller större familjegravar. En sten står dock för sig själv utanför kvarter C, placerad vid kyrkväggen. Den är inte märkvärdig i utförande eller format, utan en vanlig högrest diabassten från 1893, tillhörande före detta ägaren av Stafsätra säteri, Arvid Johansson. På den äldre delen av kyrkogården förekommer rikligt av diabasstenar, ända fram till 1960-talets mitt. Därefter dominerar de låga rektangulära stenarna i röd eller grå granit. Det finns flera av de äldre stenarna som är av kulturhistoriskt intresse, men inga som utmärker sig särskilt. Antalet moderna stenar med fri form är litet. Det är mycket vanligt förekommande med angivet ortsnamn på gravvårdarna. I viss mån kan man hänföra vissa byar till särskilda kvarter, men inte i något större antal. Titlar förekommer mest på den äldre delen och då på gravvårdarna från tiden före 1960-talet. Hänvisningar till psalmverser eller bibelcitat förekommer mycket sparsamt. Gårdsnamn förekommer endast ihop med titeln lantbrukare, se beskrivningen av kvarter B. Något som dyker upp på flera av de äldre stenarna är hälsningar från de efterlevande. Detta gäller framförallt gravvårdarna från 1880-talet till 1920-talet. Där står exempelvis ”Barnens kärlek reste vården”, ”Dottern Kristin och dotterdottern Greta reste vården”, ”Ett hjärtligt tack från barnen”, eller ”Tacksamma barn reste vården”. Växtligheten är mycket gles på kyrkogården, eftersom rygghäckar inte finns och i stort sett inga buskar heller, endast den omgivande trädkransen. Lönnarna i trädkransen, som planterades efter att stödmuren anlades 1879, har länge fått växa otuktade. De senare årens hamling har tagit hårt på de fullvuxna träden och slagit ut minst tre av dem som fått ersättas med nyplanteringar. Det återstår att se hur resterande lönnar klarar sig. Dessutom utgör trädkransen ett riskmoment för stödmurens vara eller inte vara. Rotsystemen hotar att spränga densamma och då januaristormen 2005 tippade flera träd på den västra sidan, välte dessa även muren utåt. Efter det hamlades träden för att minska vindfånget. Man bör i detta fall avvakta och se hur träden klarar sig och därefter bedöma vilka åtgärder som ska vidtagas. I värsta fall kan hela trädkransen, åtminstone på de mest utsatta sidorna åt väster och söder, behöva tas ner. Man bör då se till att nyplantering sker med samma sorts lönn och att de nya träden hamnar på ett betryggande avstånd från murens ytterkant. De gångar som finns idag överensstämmer bara delvis med gravkartan. Den gång runt äldre delen av kyrkogården som binder ihop huvudgångens tvärgångar såddes igen på 1950-talet, samtidigt som de kvarvarande fick sin stenbeläggning. Om den i framtiden visar sig behövlig för framkomligheten är det önskvärt att den utförs i harmoni med de befintliga gångarna och beläggs med ölandssten. Alternativet är att genomgående gå tillbaka till grusgångar på hela kyrkogården, så som det var tidigare. Med den blandning av gravvårdar av olika åldrar och stilar som förekommer på den äldre delen framstår den som mycket heterogen i sin karaktär. Den används fortfarande för gravsättningar, men utan någon särskild tanke bakom den inbördes placeringen. Det står den enskilde fritt att i förväg se ut sin plats, eller så väljer de anhöriga efter sina önskemål. Detta förfaringssätt är den sed som ”alltid” gällt och är därmed svår att strukturera. Den har kanske till och med i sammanhanget sitt eget kulturhistoriska värde. Omgrävningen av gamla gravar har lett till att beläggningen av den nya delen av kyrkogården gått långsamt. Denna är mycket glest utnyttjad. För att kyrkogården som helhet ska få behålla sin blandade karaktär bör gravsättning även i fortsättningen ske på både den nya och gamla delen. Det bör dock ske med varsamhet om de gamla gravvårdarna och med större hänsyn till deras utformning på den äldre delen kring kyrkan. Det bör också vara möjligt att på denna del återanvända borttagna stenar för nya gravsättningar, just för att bibehålla kvarterens blandade karaktär. Då den äldre delen är fullbelagd bör den utvidgade delen i söder först fyllas innan några gravar avlägsnas från den gamla delen. |
