Stäng fönster Ljungby kn, TANNÅKER 7:1 TANNÅKERS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Tannåkers kyrka, TANNÅKERS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Sydvästra delen Kvarteret är blandat vad det gäller gravvårdars ålder, stenmaterial och form vilket gör att det är relativt okänsligt för nytillskott. Ett alternativ är att äldre gravvårdar återanvänds Nordvästra delen Området är präglat av 1900-talets andra hälft genom att gravvårdarna är från denna tid. Intressant är även de ålderdomliga gravvårdar från 1600- och 1700-talen som är placerade längs med områdets norra sida. På grund av att gravvårdarna är förhållandevis nya är området okänsligt för nytillskott. Däremot är det önskvärt att man väljer gravvårdar i grå granit eller svart diabas så att den gråsvarta färgskalan bibehålls. Sydöstra delen Kvarteret är blandat vad det gäller gravvårdars ålder, material och form vilket gör att det är relativt okänsligt för nytillskott. Karaktäristiskt för området är dock att det är den del som har flest äldre gravvårdar som är placerade på sina ursprungliga platser. Intressanta är enskilda gravplatser och gravstenar, exempelvis de gravplatser som är omgärdade av stenram och där ytan är grustäckt samt de gravstenar som hör dit. Andra exempel är de ålderdomliga gravstenar som är placerade längs gången närmast kyrkan. De består av en häll av kalksten, en stående kalkstensvård samt ett gjutjärnskors. De gravplatser som är omgärdade av stenram och grustäckta bör bevaras och underhållas då de är exempel på ett gravskick som var mycket vanligt under 1800-talets slut och det tidiga 1900-talet. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds. Nordöstra delen Kvarteret är blandat vad det gäller gravvårdars ålder, stenmaterial och form vilket gör att det är relativt okänsligt för nytillskott. Intressanta är enskilda gravplatser och gravstenar. Exempelvis den gravplats som är omgärd av ett gjutjärnsstaket och de gravstenar som hör dit. Ett annat exempel är gravstenen som är huggen i kalksten och marmor. Den gravplats som är omgärdad av staket bör bevaras och underhållas då de är exempel på ett gravskick som var mycket vanligt under 1800-talets slut och det tidiga 1900-talet. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds. Nya kyrkogården Utvidgningen är speciell till sin utformning med t ex häckar och gångar placerade i kvartcirkelform. På en begränsad yta finns möjlighet till olika typer av gravsättning i form av familjegravar, enkelgravar och urngravar. Detta ger området en särskild karaktär och det är därför av stor vikt att det behåller det utseende som det fick vid anläggandet. I övrigt bör man följa gällande bestämmelser. Sammanfattning Kyrkogården är belägen på en höjd med utsikt över sjön Bolmen. Norr om kyrkogården finns ett gravfält från järnåldern. Längs vägen upp mot kyrka och kyrkogård går en allé av rönn. Söder om kyrkogården finns församlingshemmet och strax sydväst om detsamma finns en förrådsbyggnad. Den f d prästgården är belägen öster om landsvägen. Kyrkogården består av två delar, den gamla och den nya delen. Den gamla delen omger kyrkobyggnaden och är indelad i fyra områden som delas genom grusgångar. De olika områdena har inga namn utan benämns i rapporten som sydöstra, nordöstra, sydvästra och nordvästra delen. Den nya delen består av kvarter för kistgravar och ett område avsatt som urnlund. Tannåkers kyrka uppfördes 1794 och ersatte en medeltida träkyrka på samma plats. Kyrkogården har utvidgats en gång, 1975, åt öster. Gravvårdarna på den ursprungliga delen av kyrkogården är blandade. Här finns gravvårdar från 1800-talet och framåt, låga, rektangulära eller smala, några högresta och några låga, breda. På nya kyrkogården finns gravvårdar från 1970-talet och framåt. Där finns bara låga gravvårdar och då främst låga, rektangulära. Ett antal äldre gravvårdar, från 1600- och 1700-tal finns bevarade. De står inte på sin ursprungliga plats men har ett högt kulturhistoriskt värde och skall vara registrerade i kyrkans inventarieförteckning. Kistbegravningar är den vanligaste typen av gravsättning på kyrkogården. Ett område inom utvidgningen från 1975 är anlagt som urnlund. Det är önskvärt att en inventering görs där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Då kyrkogårdens gravvårdar är av varierande utseende är de flesta kvarter relativt okänsliga för nytillskott. Ett alternativ är att äldre gravvårdar återanvänds. Önskvärt är även att de gravplatser som idag är grus- eller grästäckta och omgärdade av stenram eller staket bevaras och underhålls. De berättar om ett gravskick som var mycket vanligt under tiden kring sekelskiftet 1900 och fram till seklets mitt. |
