Stäng fönster Växjö kn, SÖRABY KYRKA 1:1 SÖRABY KYRKA
Anläggning - Värdering
| Söraby kyrka, SÖRABY KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter I Karaktären på gravvårdarna i kvarter I är med avseende på material och ålder homogen medan stenarnas skala varierar kraftigt med alltifrån små liggande hällar till högresta monumentala vårdar. Vid nytillskott är det därför angeläget att dessa utförs antingen i grå granit eller i diabas samt att de ges en utformning vilken väl anpassar sig till kvarterets rådande karaktär. Stenar i friare form och nyare material bör undvikas. Det är vidare angeläget att man slår vakt om de två kvarstående grusgravarna i kvarteret vilka visar på ett äldre gravskick vilket idag börjar bli en sällsynt rest på våra kyrkogårdar. Likaså är det naturligtvis betydelsefullt att det pampiga smidesstaketet i anslutning till Bengt Nilssons familjegrav fortsatt vårdas. Stenar med påkostad dekor och ovanlig utformning kan med fördel återanvändas för att på så vis bevara kvarterets karaktär. Kvarter II Kvarterets gravvårdar är huvudsakligen utförda i diabas eller grå granit. I den västra delen av kvarteret förekommer en större inblandning av yngre vårdar utformade i modernare stil och material medan man i den östra delen finner ett flertal högresta diabasvårdar. Dessa bör lämnas kvar då gravrätten löpt ut då dessa stenar är så tydligt karaktärsskapande. Ett annat sätt att bevara kvarterets karaktär är att återan vända befintliga stenar. Detta har tillämpats på ett par av kvarterets gravar varvid man vänt på stenen och skrivit den nya texten på baksidan. Nytillskott i nyare material och friare form bör lokaliseras till kvarterets västra del medan man i den östra delen fortsatt bör använda sig av stenar i diabas och grå granit. Bland kvarterets gravvårdar finns representanter vilka genom sina genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta och i möjligaste mån bör bevaras sedan gravrätten löpt ut. Exempel på detta utgör de smala högresta stenarna med påkostad dekor från tiden kring sekelskiftet 1900 samt de medaljongprydda granitstenarna. För att i möjligaste mån bibehålla intrycket av en kontinuerligt brukad kyrkogård är det önskvärt att äldre gravvårdar bevaras på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten löpt ut och att desamma avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. De få kvarvarande grusgravarna, antingen kringgärdade med stenram eller låg häck, utgör en viktig rest av ett tidigare gravskick vilket idag börjar bli sällsynt på våra kyrkogårdar men som tidigare varit det näst intill allenarådande. Kyrkan bör därför vid önskemål från gravrättsinnehavaren att ändra på gravens utseende överväga att åta sig en framtida skötsel av gravarna för ett på så vis säkerställa ett framtida bevarande av denna kulturhistorisk intressanta rest. Kvarter III Karaktären på gravvårdarna i kvarter III är heterogen med avseende på storlek emedan materialet huvudsakligen är diabas och grå granit. Det är viktigt att man slår vakt om kvarterets häckomramade grusgrav samt om vårdar med påkostad utformning och dekor exempelvis de låga rektangulära diabasvårdarna med antika stildrag. Vid nytillskott bör man ta hänsyn till den rådande färgskalan och välja stenar antingen i grå granit eller i diabas. Kvarter IV Karaktären på stenarna i kvarter IV är skiftande med en blandning av halvhöga vårdar, liggande hällar och låga rektangulära stenar. Ett flertal vårdar har klassiserande dekor och utformning med pilastrar och överliggande fronton. I kvarterets mitt och på den västra delen finner man flertalet stenar, av en enklare karaktär, vars årtal följer tätt på varandra. Detta skulle kunna utgöra en rest av en s.k. allmän linje och är en rest som visar på en tidigare tydlig social klassindelning. Merparten av vårdarna är utförda i diabas eller grå respektive röd granit. Genom åren har det skett en inblandning av nyare vårdar varför det även förekommer en del stenar i nyare material såsom hollandia och labrador. Någon särskild hänsyn vid nytillskott är därför inte nödvändig. Kvarter V Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande både med avseende på storlek och utformning. Ett stort antal av gravvårdarna är av yngre datum. I kvarteret finns ett fåtal smala halvhöga och högresta diabasstenar vilka tydligt utmärker sig och fortsatt bör bevaras. Någon särskild hänsyn vid nytillskott i kvarteret är inte nödvändig. Södra utvidgningens norra del Denna del av kyrkogården tillkom vid en utvidgning på 1930-talet och har en mycket homogen karaktär med låga breda vårdar i diabas och grå granit. Vid nytillskott i kvarteret bör man därför vara mycket restriktiv och endast tillåta stenar vilka i material och utformning väl överensstämmer med befintliga stenars karaktär. Bland kvarterets gravvårdar finns representanter vilka genom sina genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta. Dessa bör i möjligaste mån bevaras sedan gravrätten löpt ut. Exempel utgör de låga rektangulära diabasstenarna med antika stildrag och påkostad dekor. I möjligaste mån bör äldre gravvårdar bevaras på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten löpt ut och avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. För att bibehålla kvarterets karaktär kan äldre stenar med fördel återanvändas. Södra utvidgningens södra del I likhet med den norra delen har södra utvidgningens södra del gravvårdar av en homogen karaktär. Merparten av stenarna är låga rektangulära grå och röd granit med inslag av diabas. Vid nytillskott i kvarteret bör man därför vara mycket restriktiv och endast tillåta stenar vilka i material och utformning väl överensstämmer med befintliga stenars karaktär. Bland kvarterets gravvårdar finns representanter vilka genom sina genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta. Dessa bör i möjligaste mån bevaras sedan gravrätten löpt ut. I möjligaste mån bör äldre gravvårdar bevaras på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten löpt ut och avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. Kvarter I Karaktären på kvarterets vårdar är relativt homogen med låga rektangulära stenar eller naturstenar huvudsakligen i grå och röd granit. Någon särskild hänsyn vid nytillskott förutom en anpassning till kvarterets låga skala är inte nödvändig. Kvarter II-IV Karaktären på vårdarna i kvarter II-IV är relativt homogen, hållna i en låg skala. Stenarna är huvudsakligen av grå och röd granit med enstaka inslag av diabas och nyare stenmaterial såsom Hallandia och Labrador. Ett stort antal av kvarterens vårdar har getts en friare och mer lekfull utformning men även de mer traditionella låga och breda vårdarna liksom naturstenar förekommer. I kvarter II finner man även en glasvård vilken placerats på en liggande grå granithäll. Någon särskild hänsyn vid nytillskott, utöver en anpassning till kvarterets låga skala, är inte nödvändig. Kvarter V Kvarter V har gravvårdar av heterogen karaktär med avseende på utformning och material. Dock är samtliga stenar hållna i en låg skala. Nytillskott bör därför i storlek ansluta sig till befintliga vårdar. Sammanfattande bedömning och karaktär Söraby kyrka och kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge i samhällets norra del och anlades i samband med kyrkans uppförande 1780-81. Kyrkogården breder ut sig över ett relativt stort område och kan i huvudsak indelas i tre delar. Den ursprungliga kyrkogården vars fem kvarter omger kyrkan, den södra utvidgningen vilken genomfördes på 1930-talet samt den mer sentillkomna östra utvidgningen vilken tillkom i mitten på 1970-talet. Karaktären på gravvårdarna i kvarter I är med avseende på material och ålder homogen medan stenarnas skala varierar kraftigt med alltifrån små liggande hällar till högresta monumentala vårdar. Vid nytillskott är det därför angeläget att dessa utförs antingen i grå granit eller i diabas samt att de ges en utformning vilken väl anpassar sig till kvarterets rådande karaktär. Det är vidare angeläget att man slår vakt om de två kvarstående grusgravarna i kvarteret vilka visar på ett äldre gravskick vilket idag börjar bli en sällsynt rest på våra kyrkogårdar. Likaså är det naturligtvis angeläget att det pampiga smidesstaketet i anslutning till Bengt Nilssons familjegrav fortsatt vårdas. Stenar med påkostad dekor och ovanlig utformning kan med fördel återanvändas för att på så vis bevara kvarterets karaktär. Gravvårdarna i kvarter II är huvudsakligen utförda i diabas eller grå granit. I den västra delen av kvarteret förekommer en större inblandning av yngre vårdar utformade i modernare stil och material medan man i den östra delen finner ett flertal högresta diabasvårdar vilka bör lämnas kvar då gravrätten löpt ut då dessa stenar är så tydligt karaktärsskapande. Ett annat sätt att bevara kvarterets karaktär är att återanvända befintliga stenar. Nytillskott i nyare material och friare form bör lokaliseras till kvarterets västra del medan man i den östra delen fortsatt bör använda sig av stenar i diabas och grå granit. Karaktären på gravvårdarna i kvarter III är heterogen med avseende på storlek emedan materialet huvudsakligen är diabas och grå granit. Det är viktigt att man slår vakt om kvarterets häckomramade grusgrav samt om vårdar med påkostad utformning och dekor. Vid nytillskott bör man ta hänsyn till den rådande färgskalan. Karaktären på stenarna i kvarter IV är skiftande med en blandning av halvhöga vårdar, liggande hällar och låga rektangulära stenar. Merparten av vårdarna är utförda i diabas eller grå respektive röd granit. Någon särskild hänsyn vid nytillskott är inte nödvändig. Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande både med avseende på storlek och utformning. Ett stort antal av gravvårdarna är av yngre datum. I kvarteret finns ett fåtal smala halvhöga och högresta diabasstenar vilka tydligt utmärker sig och fortsatt bör bevaras. Någon särskild hänsyn vid nytillskott i kvarteret är inte nödvändig. Södra utvidgningens norra del Denna del av kyrkogården tillkom vid en utvidgning på 1930-talet och har en mycket homogen karaktär med låga breda vårdar i diabas och grå granit. Vid nytillskott i kvarteret bör man därför vara mycket restriktiv och endast tillåta stenar vilka i material och utformning väl överensstämmer med befintliga stenars karaktär. Södra utvidgningens södra del I likhet med den norra delen har södra utvidgningens södra del gravvårdar av en homogen karaktär. Merparten av stenarna är låga rektangulära av grå och röd granit med inslag av diabas. Vid nytillskott i kvarteret bör man därför vara mycket restriktiv och endast tillåta stenar vilka i material och utformning väl överensstämmer med befintliga stenars karaktär. Östra utvidgningen Karaktären på gravvårdarna i kvarter I är relativt homogen med låga rektangulära stenar eller naturstenar huvudsakligen i grå och röd granit. Någon särskild hänsyn vid nytillskott förutom en anpassning till kvarterets låga skala är dock inte nödvändig. Karaktären på vårdarna i kvarter II-IV är relativt homogen, hållna i en låg skala. Stenarna är huvudsakligen av grå och röd granit med enstaka inslag av diabas och nyare stenmaterial såsom Hallandia och Labrador. Någon särskild hänsyn vid nytillskott, utöver en anpassning till kvarterets låga skala, är inte nödvändig. Kvarter V har gravvårdar av heterogen karaktär med avseende på utformning och material. Dock är samtliga stenar hållna i en låg skala. Nytillskott bör därför i storlek ansluta sig till befintliga vårdar. Generellt för kyrkogårdens kvarter kan sägas att gravvårdar vilka genom sina genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta i möjligaste mån bör bevaras sedan gravrätten löpt ut. Exempel utgör t.ex. de låga rektangulära diabasstenarna med antika stildrag och påkostad dekor. För att i möjligaste mån bibehålla intrycket av en kontinuerligt brukad kyrkogård är det önskvärt att äldre gravvårdar bevaras på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten löpt ut och att desamma avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. De få kvarvarande grusgravarna, antingen kringgärdade med stenram eller låg häck, utgör en viktig rest av ett tidigare gravskick vilket idag börjar bli sällsynt på våra kyrkogårdar men som tidigare varit det näst intill allenarådande. Kyrkan bör därför vid önskemål från gravrättsinnehavaren att ändra på gravens utseende överväga att åta sig en framtida skötsel av gravarna för ett på så vis säkerställa ett framtida bevarande av denna kulturhistorisk intressanta rest. |
