Stäng fönster Umeå kn, UMEÅ 6:4 UMEÅ STADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Umeå stads kyrka, UMEÅ STADS KYRKA | |
| 4/28/10 |
| Motivering |
|---|
|
Stadskyrkan i Umeå ingår i en kulturmiljö av riksintresse och tillhör en av dess värde-kärnor. Kyrkplatsen har lång historisk kontinuitet, och församlingens äldre inventarier ger en historisk kontinuitet med stadens tidigare kyrkor. Kyrkan manifesterar framtids-tron i den på 1890-talet nyss nedbrunna staden Umeå och utgör en av Umeås mest välbevarade byggnader från den tid när i stort sett hela staden byggdes upp. Kyrkan är även en välbevarad representant för de många kyrkor i nygotisk stil som uppfördes decennierna kring år 1900 över hela Sverige. I Överintendentsämbetets anvisningar rörande kyrkobyggnader från 1887 slogs det fast att den gotiska stilen med dess starka religiösa stämningselement var den som lämpade sig bäst för kyrkobyggnader. Exteriören präglas av nygotikens formelement medan interiören präglas av nygotikens höjdsträvan och knippepelare som för blicken upp till höga valv. Inom stiftet finns bara ytterligare en nygotisk kyrka i bart tegel, Luleå domkyrka (invigd 1893). Den är välbevarad utvändigt men kyrkotomten och interiören är mycket mer förändrad än Umeå stads kyrka. I södra grannstiftet Härnösand finns paralleller till Gustaf Adolfs kyrka i Sundsvall (invigd 1894, mer förändrad) och Ovikens nya kyrka i Jämtland (invigd 1905, välbevarad). Vindelns kyrka utgör ett sent exempel på en nygotisk kyrka och är även den ritad av F.O. Lindström, men den är putsad utvändigt och karaktären skiljer sig en del från de ovan nämnda kyrkorna. I jämförelse med andra nygotiska kyrkor framstår Umeå stads kyrka som tämligen välbevarad, framförallt till det yttre men även till det inre, tack vare de bevarade originalsnickerierna och detaljer från 1890-talet. Det tidstypiska ljus som de höga glasmålade fönstren ger utgör också en stor kvalitet. Senare förändringar, främst av färgsättningen invändigt, har dock i någon mån försvagat kyrkans 1890-talskaraktär. Inredningens färgsättning har gått från 1890-talets mörka, dämpade och värdiga ekådring via 1930-talets grå, kalla och något färglösa kulörer till 1984 års starka och brokiga färgsättning. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkan har genom sin placering, utformning och symboliska betydelse en särställning i Umeås stadsbild. Kyrkotomtens planläggning med lövträd och ränndalar av kullersten enligt den engelska parkstilens ideal förstärker 1890-talsintrycket och upplevelsen av arkitekturen. Kyrkan utgör länets enda exempel på 1890-talets nygotiska kyrkoarkitektur i bart tegel. Trots att tillbyggnaden 1984 i viss grad påverkat detta arkitektur-historiska värde negativt är motsvarigheter ändå sällsynta i Norrland. Till exteriörens starka nygotiska prägel och kyrkans kännetecken bidrar bl.a. sträv-pelare, spetsbågiga former, vimperger, artikulerade tegeldetaljer, gesimslister, lergodsfialer, dekormålade blinderingar och kyrkportar dekorerade med smide. Ett kännetecken för den nygotiska stilen och ett särskilt arkitektoniskt värde utgör interiörens starka vertikalitet och de höga valven vilket ger kyrkan karaktären av en mindre katedral. Den detaljrika fasta inredningen med nygotiska inredningssnickerier är ursprunglig och av stor betydelse för kyrkans karaktär och upplevelsevärde. De höga fönstren med färgade glas åt samtliga väderstreck, rosettfönstret mot väster och i synnerhet korets glasmålningar ger ett tidstypiskt dagsljus och vittnar om det sena 1800-talets återuppväckta intresse för glasmåleri. Originalarmaturerna som redan vid byggnadstiden var elektrifierade har ett teknikhistoriskt värde. Tillsammans med mångfalden andra originaldetaljer, som t.ex. tidstypiska handtag och trycken, bidrar de till att kyrkans 1890-talskaraktär fortfarande är avläsbar trots senare renoveringar. Byggnadens sinnrika ursprungliga värmelösning (kalorifer) har genom åren kunnat anpassas och nyttjas även för nya tekniska uppvärmningslösningar utan att negativ åverkan har behövt göras i kyrkorummet. Den har både ett stort teknikhistoriskt värde och ett bruksvärde. Västra kyrkogården är den begravningsplats i länet som är rikast på grav-monument av mer påkostat slag. Här vilar många av de familjer som hade betydelse för framväxten av det moderna Umeå, vilket har stort personhistoriskt, lokalhistoriskt och socialhistoriskt värde. Tillsammans med den välvårdade och lummiga karaktären, den nära kopplingen till det äldsta bevarade länslasarettet samt den stora mängden tidstypiska gravvårdar från äldre tid gör detta Västra kyrkogården till en av länets värdefullaste kyrkogårdar. |
