Stäng fönster Vännäs kn, VÄNNÄS 35:1 VÄNNÄS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Vännäs kyrka, VÄNNÄS KYRKA | |
| 5/25/11 |
| Motivering |
|---|
|
Vännäs tillhör tids- och stilmässigt den nyklassicistiska kyrkotypen, men har ett enklare och ålderdomligare utseende p.g.a. det tornlösa långhuset. Vid denna tid var kyrkor med långhus och västtorn helt dominerande. Vännäs kyrka, med sin valmade östgavel och raka västgavel skulle också ha fått ett västtorn, men det blev aldrig genomfört av ekonomiska skäl. Istället fick kyrkan en fristående klockstapel, ritad av komministern J.A Linder i Umeå. Eftersom kyrkobyggandet under denna tid alltjämt präglades av förordningarna från 1759 och 1776 som förespråkade att torn skulle uppföras på kyrkorna och att staplar skulle undvikas är det mycket ovanligt med klockstaplar från den nyklassicistiska perioden 1760-1860. I länet finns bara ytterligare ett exempel, och det är klockstapeln i Bygdeå som uppfördes till den medeltida kyrkan där 1816 och då ersatte en äldre stapel. Kyrkan har genomgått flera restaureringar, men utvändigt har den kvar mycket av sin ursprungliga karaktär, trots att panelen är bytt (1889), vapenhuset tillbyggt (1889, med nuvarande utformning från 1920) och västentréns omfattning ändrad (senast 1966). De yttre förändringarna drar dock inte påtagligt åt olika håll. Det gör däremot interiören, där restaureringarna inneburit mer genomgripande förändringar. Ursprunglig fast inredning av högt kulturhistoriskt värde är altaret, de äldsta armaturerna och predik-stolen. En liknande predikstol finns i Nysätra kyrka. Värdefull för kyrkorummet är även orgelfasaden från 1869. Altartavlan är från 1849, innerpanelen från 1889, altarringen och den monumentala altaruppsatsen är från 1920, medan bänkinredning, läktarunder-byggnad, färgsättning och en del av belysningsarmaturerna är från 1966. Även om Falkenbergs förändringar 1920 innebar ett avsteg från den nyklassicistiska stilen och på sitt sätt satt stor prägel på kyrkan genom den dominanta altaruppsatsen, håller den ändå ihop relativt bra med den äldre fasta inredningen. Rudners restaurering 1966 drar däremot åt ett annat håll och har i viss mån splittrat kyrkorummet. I synnerhet bryter bänkinredningen påtagligt mot kyrkans i övrigt ålderdomliga stil och drar ned känslan av autenticitet. Till detta bidrar också i hög grad golvet från 1966, med sin pigmenterade lackning. Som bruksvärden framhåller församlingen särskilt musikinstrumenten. Kyrkan förfogar över två orglar av hög musikalisk klass, särskilt läktarorgeln av romantisk typ som är av märket Walter Thür och beskrivs som en orglarnas Rolls Royce av organister som spelar i kyrkan. Gamla kyrkogården har ett högt upplevelsevärde genom sitt vackra läge, men också stort kulturhistoriskt värde vad gäller gravvårdarnas utformning och placering, vilket vittnar om olika tiders ideal. Gravkapellet från 1961 avviker genom sin tidstypiska utformning i modernistisk stil mot den i övrigt nyklassicistiska kyrkomiljön, men är genom sin diskreta placering inte särskilt framträdande. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Genom sin placering visar kyrkan hur man i Övre Norrlands älvdalar ofta förlade kyrkobyggnaden intill älven, som vanligtvis var den främsta kommunikationsleden. Kyrkogården har ett mycket vackert läge och äldre gravkonst som har stor betydelse för kyrkomiljöns upplevelsevärden. Ett lokalt karaktärsdrag är de många stenkorsen. Den ståndsmässiga klockstapeln utgör ett av relativt få kvarvarande exempel på den produktive komministern J.A. Linders arkitektverksamhet i länet. Det är också en av få fristående klockstaplar från denna tid överhuvudtaget, också sett i ett nationellt perspektiv. Predikstolen från kyrkans byggnadstid är ett utmärkt exempel på den nyklassicistiska predikstolstypen och tillhör tillsammans med tillhörande draperimålning kyrkorummets hantverksmässiga höjdpunkter. Armaturerna, i synnerhet glaskronan från Strömbäck i brudkammaren och ljuskronan av trä längst bak i kyrkorummet, är unika tidsdokument från länet. Uppsättningen snickerier (predikstol, orgelfasad, altarbord, altaruppsats, altarring, läktarbarriärer) är betydelsefulla för kyrkorummets prägel och skapar trots olika tillkomsttider en harmonisk enhet. Även färgsättningen håller ihop kyrkorummet bra. |
