Stäng fönster Stockholm kn, DUNGEN 26 ESSINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| ESSINGE KYRKA | |
| 6/21/06 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK Essinge kyrka är ett utmärkt exempel på Cyrillus Johanssons finstämda tegelarkitektur. Församlingslokalerna ligger vinklade mot kyrkan vilket bildar en intim gård med klippor och tallar. Kyrkan är högt belägen och det fristående, runda klocktornet med sin höga karakteristiska kopparspira är ett tydligt landmärke i Stockholm. Kyrkans huvudfasad, med kyrkporten i söder, är hög och stram med skulpturer som förutom Kristusfiguren inte är av religiös art. Kyrkorummets ljuskällor är begränsade till sidoskeppens fönster med tonat glas och korets mer genomsläppliga, men från långhuset dolda fönster. De av arkitekten ritade armaturerna av mässingsplåt ger inte heller så mycket ljus. Mittskeppet är högt, vilket förstärks av sidoskeppens högsmala valvbågar. Mot de vertikala linjerna står bänkkvarterens sammanhållande horisontella sträckning. Rummet har en ålderdomlig karaktär med basilikans form, sidogångarna med sina korgbågiga valvbågar, det plana taket, den dämpade belysningen, murarnas grova putsyta och de slutna bänkkvarteren. I kontrast till detta står det ljusare koret och den regnbågsmålade valvbågen som skiljer koret från långhuset. Färgskalan i övrigt är hållen i dämpat blått och tegelrött. Utsmyckningen i kyrkan består, förutom av några sekundära konstverk i doprummet, endast av altartavlan i glas, vars form och färg inte är en del av den ursprungliga helheten. För övrigt är den enhetliga gestaltningen mycket välbevarad. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: " klocktornets stora betydelse i stadsbilden " anläggningens röda tegelfasader " interiörens grova puts och laserade träinredning " kyrkorummet med sin begränsade utsmyckning och kolorit samt återhållna ljusintag " gårdsbildningen mellan kyrkan och församlingslokalerna där tallar och klippor lämnats orörda. |
