Stäng fönster Vimmerby kn, VI 92:1 M.FL. SÖDRA VI KYRKA
Anläggning - Värdering
| SÖDRA VI KYRKA, Södra Vi kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Södra Vi kyrkogård har sockenborna begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och yrkestitlar. De vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Södra Vi kyrkogård har sina rötter i medeltiden. Från 1755, då den nya kyrkan byggdes, fram till idag har kyrkogården utvidgats vid ett flertal tillfällen. Större utvidgningar har gjorts vid fem tillfällen. Den första gjordes i samband med bygget av den nya kyrkan. Detta område motsvarar kvarteren A, B och B1. Av dessa kvarter har B och B1 kvar en äldre struktur. År 1876 tillkom kvarteren C och D. Rester av äldre strukturer i kvarter D1 tyder på att dessa ursprungligen varit anlagda med köpta gravplatser i kvarteren ytterkanter och linjegravsområden i dess mitt. Området som tillkom 1929 fick samma struktur som området från 1876 men här är anläggningsformen till största del bevarad. Utvidgningen från 1971 är enkel och enhetlig i tidens anda med gravvårdarna i raka rader. Den sista utvidgningen från 1986 representerar en ny syn på kyrkogården med friare former både vad gäller anläggningsform och gravvårdarnas utseende. Tillsammans ger kyrkogårdens olika tidsskikt en god överblick över hur synen på våra kyrkogårdar förändrats över tiden. Viktiga för upplevelsen av kyrkogården är också träd och buskar, staketen som omgärdar delar av kyrkogården, grusgångarna och portalen vid den östra ingången. Kyrkogården har brukats under lång tid vilket gör att här finns flera olika typer av gravvårdar som varit vanliga på våra kyrkogårdar från slutet av 1800-talet och fram till idag. I några kvarter utmärker sig de höga påkostade gravvårdarna. I flera kvarter finns också sammanhängande områden med grusbelagda och omgärdade gravplatser. Dessa former av gravplatsarrangemang var tidigare vanliga på våra kyrkogårdar men på Södra Vi kyrkogård är ovanligt stora sammanhängande grusytor bevarade. Man bör därför bevara dessa områden. Smidesstaket, gjutjärnsstaket och gravvårdar från mitten av 1800-talet eller äldre ska införas på församlingens inventarieförteckning och vårdas av församlingen. I anslutning till kyrkan finns flera byggnader som berättar om platsens betydelse som centrum för administration och service i socknen. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är kyrkan och de båda gravkapellen. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: •Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens tydliga pedagogiska struktur som genom sina olika tidsskikt inte bara speglar olika skeden i Södra Vi kyrkogårds utveckling utan också kyrkogårdarnas utvecklingshistoria i allmänhet. •Flera av gravvårdarna har ett person- eller lokalhistoriskt värde som berättar om Södra Vis historia. Beskrivning av enskilda områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter A och C De båda kvarteren har tillkommit vid två olika tillfällen. Kvarter A ingick i det område som anlades då kyrkan byggdes om 1755 medan kvarter C tillkom vid utvidgningen av kyrkogården 1876. De båda kvarteren förefaller ha lagts om i mitten av 1900-talet. Gravvårdarna placerades då i ryggställda rader, ibland med en häck emellan. Denna anläggningsform är typisk för perioden. Det är enhetlig och rationellt. Få gravvårdar sticker upp över häcken. Här har folkhemstanken överförts till kyrkogården. Skillnader mellan människor, manifesterade i gravvårdarnas utformning, döljs bland häckarna. Regler för hur höga gravvårdarna får vara har med stor säkerhet styrt vårdarnas utformning. I den framtida skötsel av kvarteret är det viktigt att bevara denna struktur som en del av kyrkogårdens historia och som ett exempel på en tidstypisk anläggningsform. En viktig del av anläggningsformen är de grusgravar som finns kvar i kvarteret som också utgör ett tidstypiskt inslag. Kulturhistoriskt värdefulla är också de ålderdomliga gravvårdarna som står uppställda i östra delen av kvarter A. Kvarter B1, B2, och D1 Flera faktorer bidrar till de tre kvarterens ålderdomliga karaktär. Till detta hör de inte alltid helt raka gravraderna, grusbeläggningen och gravplatsernas omgärdningar samt de många påkostade gravvårdarna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Kvarteren utgör en viktig del av kyrkogårdens äldsta bevarade historia. Sammanhängande områden med grusbelagda gravplatserna är idag inte så vanliga på våra kyrkogårdar vilket förstärker kvarterens värde som representanter för en äldre typ av anläggningsform. I de tre kvarteren har många framträdande personer i Södra Vi socken blivit begravda. Det ger kvarteren ett socialhistoriskt värde som förstärks i relation till de linjegravsområden som finns bevarade på andra delar av kyrkogården. I kvarteren utmärker sig den Nordströmska gravplatsen genom sina påkostade äldre vårdar och platsens storlek. Detta kan vara Kalmar läns största familjegravplats. Den stora variationen av gravvårdar ger en inblick i gravvårdarnas stilhistoriska utveckling. Genom att flera för socknen inflytelserika personer ligger begravda här har flera gravvårdar också ett stort lokalhistoriskt och personhistoriskt värde. Kvarter E och FKvarter E och F har en anläggningsform som var vanlig på våra kyrkogårdar från slutet av 1800-talet fram till 1920- och 30-talen. Typisk är den tydliga uppdelningen mellan köpta och allmänna gravplatser och placeringen av de olika typerna av gravplatser. Också gravvårdarnas utformning, såväl när det gäller vårdar på köpta gravplatser som allmänna, är tidstypiska till sin utformning och dekor. Trots att en del av de grusbelagda gravplatserna samt en gång har såtts igen kan den ursprungliga strukturen tydligt avläsas. Tillsammans med kyrkogårdens övriga delar utgör kvarter E och F en viktig del i kyrkogårdens utveckling. I det fortsatta bruket av kvarteren är det viktigt att bevara områdets karaktär med grus, omramningar och låga gravvårdar. De allmänna gravarna, linjegravsområdena, som finns kvar i båda kvarteren, är de enda sammanhängande områden som finns kvar på kyrkogården. De har ett socialhistoriskt värde i relation till de köpta gravplatsernas mera påkostade utformning. Titlar och namn på gårdar och byar bidrar till gravvårdarnas lokal- och personhistoriska värde. Kvarter D2 samt G-K Kvarteren präglas av 1970-talets enkla och avskalade anläggningsform. Gravvårdarna är placerade i raka rader och gravvårdarna är enhetligt låga och rektangulära till sin utformning. Av kvarteren utmärker sig kvarter D2. Här finns spår av en äldre historia men kvarteret präglas idag av samma enhetlighet som råder i kvarter G-K. Området utgör ytterligare en länk i kyrkogårdens utvecklingshistoria med en form typisk för sin tid. I det fortsatta bruket av området är det viktigt att bevara områdets enhetliga och enkla karaktär. Utvidgning anlagd 1986 Denna del av kyrkogården representerar en modernare syn på kyrkogårdens utformning. Anläggningsformen är firare och ytor har anpassats för nya företeelse som t.ex. urnlund. Mer växtlighet och flera olika sorter har planterats. |
