Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Varberg kn, VÄRÖ 1:2 VÄRÖ KYRKA

 Anläggning - Värdering

VÄRÖ KYRKA
10/18/06
Motivering
Värö kyrkby är belägen strax öster om Väröbacka samhälle, drygt 20 km norr om Varberg. Byn ligger centralt i en öppen odlingsbygd som sträcker sig ned mot kusten. Bebyggelsen, i huvudsak uppförd under 1800-talet, är grupperad invid korsvägen och kyrkan. Kyrkbyn har en välbevarad prägel. Kyrkan ligger på en medeltida kyrkplats på västra sidan av den gamla landsvägen mot Stråvalla, med pastorsexpedition och församlingshem i öster och klockaregård i söder. Direkt norr om kyrkan passerar Prästabäcken. Ett hundratal meter söder om kyrkan ligger det stora gravfältet Jättahögen.

Värö stenkyrka har kyrkogårdar såväl runt kyrkan som på andra sidan vägen, öster om kyrkan. Den äldsta kyrkogården invid kyrkan inramas av en stenmur med innanförliggande krans av äldre lövträd. Kyrkogården är i huvudsak gräsbevuxen med grusgångar som leder fram till och runt kyrkan. I nordväst ligger ett bårhus och en vaktmästeribyggnad med maskinhall. Den nyare kyrkogården har utvidgats vid ett antal tillfällen, bl.a. 1971-72 mot norr. Kyrkogården omges av en stenmur med trädkrans och tydlig kvartersindelning med häckar.

Kyrkan uppfördes 1855 på platsen för en medeltida romansk stenkyrka, efter ritningar av stockholmsarkitekten Emil Edvard von Rothstein. Värö kyrka är en av Hallands största kyrkor. Byggnaden består av ett rektangulärt långhus med rundad koravslutning i öster, västtorn, och på långhusets norra sida en vidbyggd värmecentral. Den nya kyrkans långhus och kor byggdes i nyklassicistisk stil intill ett kvarvarande, sannolikt medeltida stentorn. Tornet höjdes 1826 och fick då sitt nuvarande utseende med rundad huv och öppen lanternin. Kyrkans klassicistiska exteriör är välbevarad sedan uppförandet. De vitputsade fasaderna är sparsamt dekorerade. Murarna genombryts av rundbågeformade muröppningar med slätputsade omfattningar och utskjutande entréer, som ytterligare framhävs genom och klassicerande element.

Det stora, ljusa kyrkorummet täcks av ett kassetterat flackt tunnvalv. Interiören präglas av olika tidsskikt. Rumsformen och delar av inredningen har en enhetlig nyklassicistisk prägel. Altaruppsatsen och predikstolen härstammar från byggåret och är utförda av Mjöbäckssnickarna Johannes Johansson och Johannes Andersson. Orgelfasaden är från 1860. Den öppna bänkinredningen, takets kassettindelning och altartavlan tillkom vid en renovering 1897, under ledning av Adrian Peterson. Kyrkorummets nuvarande utseende är resultatet av en renovering 1992-94, då man försökte återskapa den klassicistiska inredningens ljusa färgsättning. Nu tillkom även inglasade läktarunderbyggnader. I kyrkorummet och i vapenhuset äldre inventarier bevarade, bl a en predikstol och altartavla från 1600-talet. Dopfunten (1784) är utförd i mässing, vilket är ovanligt. Trots att interiören präglas av olika tidsskikt så upplevs den som relativt sammanhållen.

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkogårdarnas stenmurar, trädrader och grusade gångar.
- Det troligen medeltida murverket i tornet utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Den välbevarade exteriören i nyklassicistisk stil.
- Den enhetliga, klassicistiska interiören med bevarad inredning: Altaruppsats med altarkors på ursprunglig plats och predikstol samt altarring från byggåret och orgelfasad (1860).
- Äldre inventarier; predikstol och altartavla (1600-tal), dopfunt i mässing (1784).