Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Trollhättan kn, ÅSAKA 8:28 VÄNE-ÅSAKA KYRKA

 Anläggning - Värdering

VÄNE-ÅSAKA KYRKA
5/16/03
Motivering
KYRKOMILJÖN - Väne-Åsaka kyrka med kyrkogård är belägen vid en landsväg intill ett par äldre gårdar som formar en traditionell bykaraktär. Vidsträckta fält breder ut sig till lövskogsranden åt ena hållet och riksvägen samt småhusområden siktas bortom det nybyggda församlingshemmet på andra sidan landsvägen. På kyrkans lilla parkering står en byggnad från 1911, ursprungligen bod för likvagnen.

KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkoanläggningen har anor sedan medeltiden med en stiglucka från 1700-talet. Ett gravkapell med likkällare från 1923 är byggt framför tornet som en pendang till koret, och används idag som ekonomibyggnad. Dess utformning harmonierar med kyrkofasaden. Karaktärsdanande för kyrkogården är bruket av låga häckar runt gravarna. Detta var vanligt förr på flera av traktens kyrkogårdar, men seden har där upphört och häckarna avlägsnats under 1900-talet. Trädrader (första planteringen skedde på 1750-talet) omger kyrkogården, som har viss kvartersindelning och grusade gångar, vilket sammantaget ger en 1800-talskaraktär. Sentida tillskott är en minneslund.

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan är en av fyra i Väne kontrakt med medeltida anor. De äldsta delarna stammar troligen från slutet av 1100-talet och murverk finns bevarat. Långhuset präglas av tillbyggnaden 1727 med tresidigt kor och prästdörr. Tornet tillkom 1836 ( ny portal 1952) och sakristian byggdes till 1903. Kyrkans få fönster förstorades 1898. Interiören speglar tydligt flera av kyrkans skeden. Från 1700-talet består dess långsträckta, smala grundplan och ovanligt slutna rum, predikstol, altaruppsats och bemålade läktarbarriär med framtagna originalfärger, samt en draperimålning på korväggen rekonstruerad 1938. Takform, altarring (ombyggd) och orgelfasad är från 1898-99. Bänkinredningen från 1935, dock med dörrfyllningar från 1852, har traditionell sträckning och dominerar det enkla kyrkorummet. Dopfunten och andra äldre inventarier visar på kyrkans historiska kontinuitet.

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkan ingår tillsammans med intilliggande gårdar i en bymiljö.
- Kyrkogårdens stiglucka med grind, häckar, trädrader och grusgångar.
- Gravkapellets vård och bevarande med sin ovanliga karaktär av pendang till
koret.
- Bevarade medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Skiffertaket är ett regionalt särdrag.
- Exteriörens prägel av tillbyggnaderna under 1700- och 1800-talen.
- Murarnas skevheter ger upplevelsevärden kring dess ålder.
- Interiörens karaktär av 1700- och 1800-talens utformning.
- Bevarade äldre inventarier och inredning samt dess äldre bemålning.