Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Höör kn, GUDMUNTORP 11:1 GUDMUNTORPS KYRKA

 Anläggning - Värdering

GUDMUNTORPS KYRKA
3/15/18
Motivering
Landskapet kring Gudmuntorps kyrkby är rikt på stenåldersfornlämningar och visar på en lång historisk kontinuitet som boplats. Bebyggelsen är småskalig och präglas idag av 1800-talets skiftesreformer med ett par gårdar inom den medeltida bytomten medan flera ensamgårdar ligger utspridda på de omkringliggande markerna. Kyrkan och den omgivande kyrkogården är belägen väster om den slingrande byvägen och i söder breder Pinedalens naturlandskap ut sig. Den gamla tingsplatsen och offerkällan öster om byn tyder på att området kring Gudmuntorp var en betydelsefull plats under medeltiden. Kyrkan och den intilliggande byskolan utgör tillsammans med den tidigare prästgården i nordöst sinnebilden av ett skånskt sockencentrum.

Gudmuntorps kyrka uppfördes sannolikt under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal. Norrportalens omfattning hade tydliga likheter med omfattningen till närbelägna Skarhults kyrka, vilket tyder på att kyrkan kan ha uppförts av den så kallade Skarhultsmästaren. Tidigt gjordes flera om- och tillbyggnader och under senmedeltiden utgjordes kyrkan av västtorn med utvändig torntrappa i norr, långhus, vapenhus i norr, kor i öst med sakristia i norr. När kyrkan byggdes om på 1860-talet behölls enbart det medeltida tornet med trapphuset i norr. Delar av byggnadsmaterialet från resterande murar återanvändes vid uppförandet av det nya långhuset och koret. Tornet och trapphusets murverk samt den bevarade inre träkonstruktionen utgör viktiga källor till kyrkans medeltida historia och till den allmänna kunskapen om medeltidens kyrkobyggande. Spår efter gamla muröppningar och lagningar skapar förståelse för de olika byggnadsskedena. Kalkmålningsfragment som döljer sig under putsen i tornet och i trapphuset har stora likheter med kalkmålerierna i Skarhults kyrka vilket förstärker den historiska kopplingen mellan Skarhult och Gudmuntorp.

Kyrkobyggnaden utgörs idag av ett senmedeltida västtorn med utanpåliggande trapphus samt långhus med kor och absid från 1860-talet. Exteriören karaktäriseras av 1800-talets restaurering i nyromansk stil med rundbågiga muröppningar och takfotsgesims med rundbågemotiv. Tornfasadernas ankarslutar och dragjärn vittnar samtidigt om en lång byggnadshistoria. Det välbevarade senmedeltida trapphuset på tornets norra sida är särskilt intressant från byggnadshistorisk synpunkt. Bräddörren med handsmidda bandgångjärn och utanpåliggande lås har som kyrkans äldsta byggnadssnickeri ett särskilt kulturhistoriskt värde.
Den senmedeltida valvslagningen i tornets bottenvåning bidrar till kyrkans medeltida karaktär och upplevelsen av kyrkobyggnadens historiska kontinuitet. Kyrkorummet å sin sida präglas av nyklassicismens rymliga och ljusa ideal och domineras av taket som utformats med förhöjt mittskepp med tunnvalv som vilar på pelare samt två sidoskepp med platta tak. Interiören är relativt oförändrad sedan uppförandet på 1860-talet med flertalet bevarade inventarier. Läktarbarriären, predikstolen med baldakin, bänkgavlarna i gjutjärn samt pelarna som bär upp innertaket bidrar till det sammanhållna 1800-talsuttrycket.

Ett fåtal inventarier överfördes från det tidigare kyrkorummet och utgör viktiga länkar till kyrkans äldre historia. Klockarebänken från 1573, från vilken klockaren förr ledde psalmsången, finns bevarad liksom delar av altaruppsatsen från 1630-talet. Altaruppsatsen, som tillverkades av bildhuggaren Jacob Kremberg som räknas till en av landets främsta träsnidare under 1600-talet, har betydande konsthistoriska värden.

Kyrkogården i Gudmuntorp karaktäriseras av sin asymmetriska planform och det strategiska läget i byns utkant på Pinedalens norra sluttning. Arkeologiska fynd i form av en kistgrav visar att platsen använts som för begravningar åtminstone sedan 1100-talet. I övrigt utgörs kyrkogårdens äldsta och kulturhistoriskt mest intressanta gravvårdar de från 1800-talets mitt som återfinns närmast norr och öster om kyrkan. Ett antal större familjegravar sätter också sin prägel på kyrkogården, inte minst den ovalt utformade familjegraven mitt på kyrkogården som omges av 14 ädelcypresser.