Stäng fönster Höör kn, HALLARÖD 8:1 HALLARÖDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| HALLARÖDS KYRKA | |
| 4/5/18 |
| Motivering |
|---|
|
En knapp mil nordöst om Höör ligger Hallaröds kyrka på en öppen plats i ett ålderdomligt kulturlandskap karaktäristiskt för de inre höglänta delarna av Skåne. Omgivningarna präglas av ett småbrutna betes- och odlingsmarker med inslag av ädellövskog. Längs kyrkstigen norr om kyrkan ligger S:t Olofs-källan som under tidig medeltid var ett centrum för S:t Olofs-kulten. Heliga källor ifrån tidig kristen tid i anslutning till kyrkor finns endast bevarade på ett fåtal platser. Hallaröds kyrka uppfördes troligen under 1100-talet och kallas även för Sankt Olofs kyrka. Den ursprungliga kyrkan följde ett typiskt romanskt byggnadsmönster med långhus samt lägre och smalare kor som avslutades med en halvrund absid i öster. Utvecklingen av kyrkobyggnaden är också representativ för regionen, med tillkommande västtorn och vapenhus vid sydportalen senare under medeltiden. Liksom många andra skånska medeltidskyrkor valvslogs kyrkorummet under 1400-talet och valven dekorerades med kalkmålningar. 1700- och 1800-talets befolkningsökning medförde att de flesta romanska kyrkor i Skåne byggdes ut eller revs och ersattes av nya kyrkor. I Hallaröd uppfördes på 1830-talet en korsarm norr om långhuset för att öka antalet sittplatser och samtidigt revs absiden och långhusets valv. Trots att den för romaniken så karaktäristiska halvrunda absiden har rivits bevarar kyrkans exteriör en tydlig medeltida prägel, med ursprungliga långhus- och korvolymer samt senmedeltida vapenhus och västtorn med kraftiga strävpelare och delvis utanpåliggande trapphus. De medeltida byggnadsdelarna har höga byggnadshistoriska värden som dokument över äldre tiders arkitekturideal och hantverkstekniker. Murverken utgör i sig den främsta källan till kyrkans byggnadshistoria. Samtidigt är 1800-talet påtagligt närvarande genom korsarmen som upptar hela långhusets längd och de småspröjsade fönstren med varierande men ändå sammanhållen utformning. Mötet mellan medeltid och 1800-tal illustreras på ett tydligt sätt på norrsidan, där korets lilla romanska fönsteröppning med sandstensomfattning syns intill korsarmens stora 1800-talsfönster. Interiört bevarar kyrkorummet med tornets bottenvåning, långhuset och koret en medeltida karaktär, även om långhusets kryssvalv är återskapade vid en restaurering 1953, medan de övriga är senmedeltida. Valven har arkitekturhistoriska och hantverksmässiga värden som även kan tillskrivas den ursprungliga sydportalen med delvis frilagd sandstensomfattning samt den till delar romanska takstolen över koret. Restaureringen 1953 under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson hade ambitionen att återställa kyrkorummet till dess utseende innan 1830-talets stora förändringar och präglar ännu interiören i stor utsträckning. Korets kalkmålningar, som konserverades vid detta tillfälle, har höga konsthistoriska värden och är av stor betydelse för kyrkans medeltida uttryck. Detsamma gäller för dopfunten, triumfkrucifixet och mariaskulpturen, liksom den troligen ursprungliga altarskivan i kalksten med huggna konsekrationskors. Korsarmen har tydligt avvikande karaktär, med platt innertak av mörkbetsat virke. Altarpredikstolen i utpräglad empirstil, som är samtida med korsarmens tillkomst men som Leon-Nilson flyttade hit 1953, bidrar liksom den nyklassicistiska orgelfasaden till korsarmens 1800-talsprägel. Altarpredikstolen är en av fem kända altarpredikstolar i Skåne. Ett flertal av kyrkans övriga fasta inredning har betydande kulturhistoriska värden. Bland träarbetena bör altarskåpets skulpturer från 1500-talet, dopfuntsbaldakinen från 1601 samt altartavlan från 1634 i skuren relief framhållas. De slutna bänkkvarteren, möjligen tillkomna under tidigt 1800-tal, bidrar till kyrkorummets ålderdomliga prägel. Kyrkogården som omgärdar kyrkan karaktäriseras till stor del av det sena 1800-talets ideal med grusade gångar, gravplatser med stenramar, järnstaket eller låga häckar, samt trädkrans och bogårdsmur med grindar av smide. Vissa spår av den medeltida kyrkogården finns kvar. Den östra muren har sannolikt ursprunglig placering och dessutom har stenar från den rivna absiden samt äldre gravhällar använts för att förstärka den. Ett antal äldre gravvårdar är av kulturhistoriskt intresse, merparten av dessa är placerade i närheten av kyrkans kor. I vinkeln mellan långhuset och vapenhuset finns flera liggande gravhällar, bland annat en över två snapphanar som sköts på Lundsbacke 1678. Kyrkogårdens många titel- eller gårdsnamnsförsedda gravvårdar av något yngre datum har socialhistoriska värden då ger viktig information om socknens historia och de människor som en gång levde där. |
