Stäng fönster Höör kn, HÖÖR 59:25 HÖÖRS KYRKA
Anläggning - Värdering
| HÖÖRS KYRKA | |
| 6/8/18 |
| Motivering |
|---|
|
Höör ligger i centrala Skåne där ris- och skogsbygderna på landryggen norr om Ringsjöarna präglas av ett småskaligt odlingslandskap i kuperad och stenbunden terräng. I socknen finns flera fornlämningar från äldre järnålder i form av stensättningar, domarringar och skeppssättningar. Namnet Höör finns belagt sedan 1100-talet, men ursprunget i det fornkristna ordet harg visar på en längre historia. Byn har sedan åtminstone 1600-talet varit en av de större i regionen, vid laga skifte 1830 fanns ett 20-tal gårdar. Södra stambanans ankomst 1858, som gynnade den sedan länge etablerade stenindustrin och banade väg för fler industrier, blev avgörande för ortens utveckling. Stationssamhället någon kilometer nordväst om kyrkan växte genom en snabb inflyttning sedermera ihop med kyrkbyn. Kyrkan är belägen på en mindre höjd direkt väster om Väg 23 som passerar genom samhället. I närområdet dominerar äldre bebyggelse från tidigt 1900-tal eller tidigare, där ibland Gästgivargården och Höörs skolmuseum. Kyrkans exteriör präglas av restaureringen 1890, då den nuvarande planformen, fasadgestaltningen och utformningen av tornet tillkom. Till stora delar framstår kyrkan som en relativt typisk nyklassicistisk kyrkobyggnad och det är egentligen endast koret och absiden som avslöjar det medeltida ursprunget. Absidens fasaddekor, som med sina dubbla rundbågar burna av halvkolonnetter bär tydliga likheter med absiden på Lunds domkyrka och gör Mårten Stenmästare till trolig byggmästare, har höga byggnads- och arkitekturhistoriska värden. Även interiört är det 1890 års omvandling som karaktäriserar kyrkorummet. Från denna tid bevaras förutom planlösningen de stora rundbågiga fönstren, långhusets bänkinredning, tvärskeppets valv och korsmittens golvbeläggning av viktoriaplattor. Flera spår av medeltiden finns dock, däribland valven i långhus och kor, sandstenstavlan i vapenhuset och inte minst de konsthistoriskt värdefulla kalkmålningarna på vinden. Den romanska dopfunten är samtida med kyrkan och dess äldsta inventarium. Den är en av fem dopfuntar som Mårten Stenmästare själv signerat i runskrift och en av två som bär det skäggiga manshuvud som ibland tolkats som ett självporträtt av Mårten. Då medeltida konstnärer inte avbildade sig själva skulle detta då röra sig om unika bildframställningar. I dopfunten har församlingens medlemmar döpts i snart 900 år och den har därmed även ett symbol- och kontinuitetsvärde för trakten. Kyrkklockan från 1400-talet är en av de äldsta inom Frosta kontrakt även om den inte kom till Höör förrän på tidigt 1600-tal. Predikstolen och altaruppsatsen är högklassiga arbeten av den namnkunnige bildhuggaren Jacob Kremberg och har trots att 1600-talets bemålningar avlägsnats höga konsthistoriska värden. Det sena 1900-talet och det tidiga 2000-talet utgör utöver detta kyrkorummets tydligaste årsring, vilket bland annat kommer till uttryck i södra korsarmens inglasning, sakristian i norra korsarmen samt den nya orgeln. Kyrkans medeltida kyrkogård har idag mer parkkaraktär med gräsbevuxen mark och ett fåtal äldre bevarade gravstenar, däribland medeltida hällar, små runda medeltida stenar som återanvänts på 1600- och 1700-talet samt en handfull vårdar typiska för mitten av 1800-talet som bruten kolonn och gjutjärnskors. Trots det begränsade antalet förmedlar gravstenarna på ett pedagogiskt sätt gravvårdsidealen över merparten av de århundraden kyrkogården användes som begravningsplats. De äldre högresta lövträden har miljöskapande värden. |
