Stäng fönster Höör kn, MUNKARP 4:40 MUNKARPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| MUNKARPS KYRKA | |
| 4/5/18 |
| Motivering |
|---|
|
Munkarps kyrkby är belägen dryga 6 kilometer väster om Höör i ett småbrutet jordbrukslandskap med inslag av lövskog. I direkt närhet till byn finns naturreservaten Munkarps jär och Munkarps fälad som är rester av byns gamla betesallmänning. Byns bebyggelse utgörs idag av ett mindre antal gårdar och bostadshus, församlingshem samt en äldre skolbyggnad. Munkarp ingår i Riksintresse för kulturmiljövården, Ageröd-Bosjökloster-Mölleriket, där bland annat kyrkbyn med kyrkoruin och kyrka från 1880-talet är uttryck för riksintresset. I Länsstyrelsen Skånes kulturmiljöprogram lyfts Munkarp fram som en särskilt värdefull kulturmiljö i Höörs kommun med motiveringen ”Området representerar mycket av 1800-talet med mellanbygdens skiftesreformers inverkan på landskapet och bebyggelsen, spåren av tidig industri och kyrkornas utformning”. Den medeltida kyrkoruinen strax väster om den nuvarande 1800-talskyrkan vittnar om en kyrklig verksamhet på platsen i åtminstone 800 år. Den romanska kyrkan uppfördes under den första av Sveriges tre mest intensiva kyrkobyggnadsepoker och revs under den andra, vilken föranleddes av landets ökande befolkning och de ekonomiska möjligheter som industrialismen medförde. De ursprungliga ritningarna till den nya kyrkan ritades på 1860-talet av arkitekt Johan Erik Söderlund. När kyrkan uppfördes 1883–84 hade dessa emellertid korrigerats av arkitekt Carl Möller på Överintendentsämbetet, vilken även ritade stora delar av kyrkans fasta inredning. Möller sågs vid denna tid som den mest lovande av de unga arkitekter som följde i spåren efter Lunds domkyrkoarkitekt och sedermera Överintendenten Helgo Zettervall, vars vurm för nygotiken som kyrkobyggnadsideal satte tydliga spår i Sverige och inte minst i Skåne under 1800-talets sista decennier. 1881 hade Möller vunnit tävlingen om uppförandet av Johannes kyrka i Stockholm som stod färdig 1890 och tillsammans med Zettervalls Allhelgonakyrkan i Lund brukar lyftas fram som den svenska nygotikens flaggskepp. I Munkarps kyrka ser vi emellertid inte den utpräglade tegelgotik som var så vanlig i Skåne, och som efter den av just Carl Möller ritade Eslövs kyrka gavs det nedsättande namnet Eslövs-gotik. Kyrkans eklektiska utformning, med en blandning av nyklassicistiskt/nyromanskt och nygotiskt formspråk, har möjligen sin förklaring i att två arkitekter var inblandade. I exteriören dominerar nyklassicistiska uttryck som de spritputsade och vittade fasaderna och de stora rundbågiga fönstren, samtidigt som det smala tornet med sin högresta och spetsiga spira har tydligt nygotiska drag. Interiört är det främst kryssvalven och Möllers orgelfasad som representerar nygotiken, medan exempelvis bänkinredningen och orgelläktaren är utpräglat nyklassicistiska. Kyrkan är i stort oförändrad sedan uppförandet och utgör ett välbevarat exempel på de historiserande kyrkobyggnadsideal som rådde under 1800-talets andra hälft. Från den medeltida kyrkan överfördes dopfunten, predikstolen, en madonnaskulptur från 1300-talet, ett krucifix från 1400-talet samt de båda kyrkklockorna. Föremålen utgör viktiga länkar till socknens äldre kyrkliga historia, även om madonnaskulpturen och krucifixet utgörs av sentida replikor. I dopfunten av sandsten från slutet av 1100-talet har församlingens medlemmar i över 800 år invigts i den kristna gemenskapen. Den tillhör en grupp av fyrsidiga dopfuntar som brukar benämnas Munkarpsgruppen och har liksom predikstolen, som tros ha tillverkats i den namnkunnige träsnidaren Jacob Krembergs verkstad i början av 1600-talet, höga konsthistoriska och hantverksmässiga värden. Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan byggdes och präglas ännu av det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet, med omgärdning av en låg mur med järngrindar i stenstolpar, hagtornshäckar och trädkrans av björk, vilket var ett typiskt trädval under nationalromantiken. De grusade gångsystemen, delvis svängda och delvis i strikta rutnätsmönster, grusade gravar omgärdade av lågt klippta buxbomshäckar eller stenramar samt formklippta barrträd är andra tidstypiska inslag. Dessa karaktärsdrag återfinns främst väster, sydost och öster om kyrkan och här dominerar även äldre högresta gravvårdar i diabas och granit med inslag av marmor och kalksten. Vanligast förekommande är relativt breda stenar med polerad framsida, men här finns också enstaka brutna kolonner, bautastenar, obelisker och större kors. Flertalet gravstenar bär yrkestitlar och vissa gravplatser är grupperade byvis med inskriptioner på byar och gårdar, vilket har ett socialhistoriskt värde då det skapar förståelse för socknens historia. Söder och sydväst om kyrkan i sluttningen ner mot byvägen speglas kyrkogårdsideal från mitten av 1900-talet, med låga och breda enkelt utformade gravvårdar ståendes mot rygghäckar i gräsmatta utan inramning. Mer moderna gravskick representeras i form av en minneslund med parkkaraktär i norr och en askgravplats som inrymts på en större återlämnad kistgravplats strax norr om västtornet. |
