Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Klippan kn, KLIPPAN 3:114 KLIPPANS KAPELL

 Anläggning - Värdering

Klippans kapell, KLIPPANS KAPELL
12/5/16
Motivering
Kulturhistorisk karaktärisering för Klippans kapell
Kapellet och kyrkogården är båda från 1935 och ritade av Nils Blanck. Kyrkogården är omgärdad av stenmurar, trädkrans och häckar som skapar en betydelsefull avgränsning mot omgivningen. Kyrkogården har en strikt och symmetrisk uppbyggnad med drag av barockpark med samspel mellan hus och
kyrkogård. Växtmaterialet är lönn, lind och avenbok. Kapellet är centralt placerat längst i söder i mittaxeln och vid dess sidor går raka gångar mot norr kantade av klippta lindar som en arkad. Gravstenarna är till största delen stående i gräs då mycket av buxbomen och häckar är borttagna. Mittaxeln avslutas med en halvcirkelformad buxbomsinramning som är betydelsefull att bevara. Gravstenarna är huvudsakligen
låga, horisontella och utan titlar. Trots förändringar upplevs kyrkogårdens starka vackra struktur, men hade blivit bättre med återplantering av fler bokhäckar som indelar kvarteren.

Gravkapellet från 1935 ritades av länsarkitekt Nils Blanck. Byggnaden är vitputsad med höga rundbågiga järnfönster med solbänkar av kalksten och sadeltak med tegelpannor. Långhusets höga rundbågiga fönster står i kontrast till tornets små rektangulära gluggar som kan associeras till försvarstorn. Formen är skarpskuren och kompakt utan plåtar och takutsprång. Takpannor i fasadliv har skånsk-danska
traditioner. Tornet som är speciellt och ovanligt är rektangulärt, smalt och bredare än långhuset. Kapellet har flera referenser till äldre kyrkobyggnader. Tornets utformning har förebilder i tidiga romanska torn i Skåne och Danmark byggda på 1100-talet. Till exempel har Fjälkinge absidkyrkas torn från 1100-talet flera likheter med Klippans kapell.

Det lilla, intima kyrkorummet är högt och smalt med öppet upp i nock med synlig takkonstruktion. Rummet är helt symmetriskt uppbyggt och dess proportioner känns värdigt och högtidligt. Dagsljus silar in genom färgat glas i de höga fönstren som är högt placerade. Väggarna är målade i brutet vitt, taket mörkbrunt, inredningen gråmålad och golvet är täckt med kalksten. Kyrkorummet är oförändrat sen 1935 förutom att predikstolen är borttagen. Inredningen är samstämmig och allt målat i ljusgråfärg liksom ramverksdörrarna. Öppna bänkar står traditionellt riktade mot det upphöjda koret med fokus mot den höga rundbågiga nischen med altaret. Ovanför altaret hänger en textilapplikation från 1987. Arkitekten Blancks tanke från början var att en väggmålning skulle fylla hela nischen ovan altaret. Det hade varit positivt med
en målning i blickfånget som fyllde nischen. Inventarierna är få i kyrkan vilket skapar ett lugn och koncentration mot kistan.