Stäng fönster Nyköping kn, VILDGÅSEN 1 FRANCISCUSKAPELLET
Anläggning - Värdering
| FRANCISCUSKAPELLET, FRANCISKUSKAPELLET | |
| 10/6/10 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – Franciscusgården ligger på en kulle i Rosenkällaområdet, ett bostadsområde från 1960-talet, i utkanten av Nyköpings centrum. På kullen låg tidigare mangårdsbyggnaden vid Rosenkälla gård. Invid kyrkan finns fortfarande den så kallade lillstugan kvar, som hörde till gården. Väster om kapellet ligger också en naturstensmurad jordkällare. Jordkällaren har ett sadeltak som är täckt med enkupigt lertegel. År 1286 anlades ett franciskanerkloster i staden Nyköping, invid ån mittemot Nyköpingshus. Delar av denna klosterkyrka grävdes fram på 1920- och 1960-talen. Vid grävningen 1961 hittades två medeltida altarskivor, varav den ena fick ge namn åt och användes till det nya Franciscus kapell år 1972. KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkan som är sammanbyggd med församlingshemmet är placerad på en gräsbeväxt kulle omgiven av höga träd. En asfalterad väg från bostadsområdet i söder delar upp sig och leder fram till den västra respektive östra fasaden. Vägen i öster leder sista biten rakt fram mot vapenhusets entré. Norr om gången är kullerstenssättning. I vinkeln mellan kyrksalen och församlingdelen finns små odlingslotter i ett rutnätssystem med kalkstensplattor. Klockstapeln är placerad på en bergknalle öster om kyrkan och har ett enkelt utförande. Fyra snedsträvor bär upp den sadeltaksformade huven som bär en klocka. Huven är klädd med stickspån. KYRKAN - Kyrkobyggnaden uppfördes i synligt rött hårdbränt tegel under åren 1971-72 efter ritningar av arkitekten Nils Tesch och tillhör därmed Nils Teschs senare verk. Byggnaden är murad med en medveten murningsteknik som ger olika färgnyanser på fasaderna. År 2002 beslutade Riksantikvarieämbetet att skydda kyrksalen och dess inredning enligt kulturminneslagen. Byggnaden är uppförd i vinkel med kyrksal, och vapenhus i den övre våningen och församlingshem i souterrängvåning. Kyrksalen har sedan byggnationen genomgått få förändringar. Orgeln installerades 1974. Även kyrksalens utsmyckningar har tillkommit efter byggnationsåret, altarprydnaden 1979 och mosaikfrisen på norra väggen 1981. Under senare år har vissa mindre åtgärder gjorts, som syftat till att handikappanpassa kyrksalen och att få koret mer användarvänligt, då rampen byggdes. I samband med att rampen byggdes togs också en bänkrad på vardera sidan bort, då också belysningsarmaturer under läktaren monterades. Fasaderna är relativt slutna med asymmetriskt placerade fönster. De flacka takfallen är plåtklädda. Kyrkorummet är rektangulärt med underbyggd läktare i sydvästra hörnet. Väggarna är av samma röda hårdbrända tegel som fasaderna och innertaket utgörs av synliga bjälkar, på vilket ett plant trätak ligger. Golvet är belagt med röda Höganäsplattor. Korpartiet har ett något förhöjt golv och längs korväggen finns en murad hylla för placering av stearinljus. På det fristående altaret ligger en altarskiva av kalksten, som kommer från det gamla fransiskanerklostret i Nyköping. I övrigt domineras kyrkorummet av den fasta bänkinredningen och armaturerna från tillkomsttiden, samt altarprydnaden i träsnide av konstnären Erik Sand, Strängnäs, och en mosaikfris uppsatt på norra väggen som är komponerad av konstnären Bengt Olof Kälde. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING – Kyrkan har en tidstypisk utformning med kubisk form och slutna, släta tegelfasader med vinkelställd församlingsbyggnad, delvis i souterrängvåning. Kyrkorummet domineras av de röda slutna tegelväggarna och det omålade innertaket och präglas av enkelhet. I stort sett alla delar av kyrkorummets ursprungliga inredning är ritade av arkitekten Nils Tesch och är därför mycket värdefulla komponenter i kyrkans helhetsgestaltning. Kyrkorummets form och inredning vittnar om den moderna liturgins behov med bl a fristående altare och predikstol. Det vidbyggda församlingshemmet i souterrängplan visar på 1970-talets syn på svenska kyrkans församlingsverksamhet. Teglet i byggnadens yttre och inre bildar en sammanhållande enhet. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan har såväl i sin helhet som i detaljerna synnerligen ömtåliga kulturhistoriska karaktärsdrag. - Den konstnärliga utsmyckningen bidrar i hög grad till kyrkorummets karaktär. - Kyrkan är ett i stort sett oförändrat exempel på en framstående arkitekts verk och sin tids kyrkobyggnadskonst. - Altarskivan påträffades vid arkeologiska utgrävningar av franciskanernas kyrka i Nyköping. |
