Stäng fönster Båstad kn, KYRKAN 13 BÅSTADS KYRKA (S:TA MARIA KYRKA)
Anläggning - Värdering
| Båstads kyrka (S:ta Maria kyrka), MARIAKYRKAN | |
| 11/14/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering St:a Maria kyrka i Båstad ligger mitt i orten vid det stensatta torget, som kantas av en småskalig och välbevarad bebyggelse från tiden kring förra sekelskiftet. Några av dessa hus har tillhört den gamla skoltomten, vilket visar på den historiskt viktiga kopplingen mellan kyrka och skola, för att idag ha gjorts om till turistbyrå och församlingsgård. Området med sitt ålderdomliga, organiska gatunät ner mot hamnen illustrerar, trots att den mesta äldre bebyggelsen gått förlorad i krig och bränder, Båstads utveckling från medeltida stad över 1700- och 1800-talens köpmannasamhälle till 1900-talets rekreationsort. Den gamla kyrkogården har kontinuitet ända ner till Båstads grundande på 1460-talet, och har behållit sin yttre form sedan dess. Kyrkogården har aldrig indelats i symmetriska kvarter, utan har kvar en förhållandevis fri och ålderdomlig karaktär med gravarna ställda i väst- östlig riktning. Gångsystemet, som följer kyrkotomtens riktning och därmed bryter mot kyrkan, är likt de kvarvarande buxbomsgravarna och förekomsten av trädkrans spår av 1800-talets gestaltningsideal. Murarna är unga, förutom ett äldre parti mot norr som sannolikt är 1800-tal, medan de konstfullt bearbetade smidesgrindarna är från möjligen 1700-talet och överförda från en tidigare omgärdning. Gravmaterialet domineras av tidstypiskt utformade vårdar från tiden kring förra sekelskiftet. Ett stort antal vårdar bär epitet, som vittnar om Båstads utveckling från en fattig jordbruks- och fiskeby till dagens rika samhälle inriktat mot hantverk, handel, service och en omfattande turism. Nya begravningsplatsens främsta värden ligger i den välbevarade äldsta delen från 1932, som i allt väsentligt har kvar sina ursprungliga, klassicistiska strukturer. Dit hör de raka huvudaxlarna, de strängt utformade kvarteren omgärdade av häckar och de likartat utformade gravvårdarna framför rygghäckar, vilket ger området en stark helhetsverkan. Denna förstärks av att ingen växtlighet tillåts dominera över häckarna, och att de fåtaligt mer speciella vårdarna placerats längs områdets kanter. Unikt för begravningsplatsen är områdets mycket vackra placering mellan havet och skogen vid foten av Hallandsåsen. Båstads kyrka är uppförd i en variant av baltisk gotik, som blev den vanliga byggnadsstilen för kyrkorna i medeltidens kuststäder. Den är den minsta av Skånes treskeppiga, gotiska stadskyrkor, byggd som en idag putsad gråstenskonstruktion. Användningen av tegel är i Båstad begränsad till dekorativa element såsom omfattningar och lister. Kyrkan är, till skillnad från den rivna S:t Johannes i Landskrona, men likt t.ex. Mariakyrkan i Helsingborg, gestaltad som pseudobasilika. Precis som den senare, är den uppförd i tre avläsbara etapper, men de skiljer sig åt i sin omfattning: medan kyrkan i Helsingborg utvecklades successivt med koret som första etapp, är Båstads polygonala kor resultatet av en omdaning av långhuset redan 20 år efter dess invigning. I båda fallen är tornen 1500-talskonstruktioner som tillfogats sist. Murverket är välbevarat och utgör ett viktigt historiskt dokument för framtida forskning. I fasaderna märks många typiskt gotiska element; strävpelare, blinderingar, trappgavlar, den korsformade reliefen i långhusgaveln och några ursprungliga öppningar. Dit hör både portalen mellan tornet och långhuset, de motstående tornportalerna i söder och norr, som har motsvarighet i ett fåtal andra skånska kyrkor, och sakristians portal. I den sitter en medeltida bräddörr, tidstypiskt beslagen med horisontala bandjärn. I Skåne bevaras ett 30-tal medeltida dörrar. Noterbart är även att sakristian har kvar sina murade bänkar, vilket vittnar om hur något av kyrkorummets verksamhet flyttades till vapenhusen under denna period. Ett betydande värde finns i det i stort sett orörda torntaklaget med synliga märkningar från samma tid. Även mittskeppets taklag är i stora delar medeltida, även om detta renoverats flera gånger, senast 2014 då tegeltaket lades om och delvis förnyades. De nya pannorna samlades på de norra takfallen, vilket gör att huvudfasaden mot torget alltjämt upplevs som obruten och patinerad. I övrigt har främst insättandet av de nuvarande fönsteröppningarna på 1700-talet förändrat kyrkans exteriöra karaktär. Kyrkorummet är välproportionerat och ljust, trots att det saknar klerestorium. De låga sidoskeppen kontrasterar vackert mot det förhöjda sidoskeppet, tydligt riktat mot koret. Det kröns av ett stjärnvalv, en valvtyp som bevaras i runt 15 medeltida kyrkor i Skåne. Kryssvalven har en sengotisk form med fyrkantiga ribbor utan konsoler, och har kvar delar av sitt kalkmåleri från 1470-1520, d.v.s. den tid då det nådde sin kvantitativa höjdpunkt. Bland Barkåkragruppens äldre, geometriska motiv urskiljs bl.a. konsekrationskors och bomärken. De något yngre, välbevarade målningarna är signerade med namn, vilket är mycket sällsynt, och berättar med sina livliga figurer om sin tids religiösa hållning där helgon- och Mariadyrkan var centrala begrepp. Erasmus martyrium, Sjöfararnas helgon, har en given plats i en kyrka vid havet, medan den i stil helt avvikande labyrintmålningen är mer svårtolkad. Kyrkliga labyrinter är ovanliga; man känner till runt 20 stycken i de svenska medeltidskyrkorna. Många av dem är idag överkalkade. Den i Båstad är jämfört med övriga sent målad och har en mer undanskymd placering. Motivet, som tros ha försvunnit ur kyrkobildsspråket under senmedeltiden, kan enligt viss forskning ha haft en skyddande funktion, men har även associerats både till jungfru Maria och sjöfarten. Kyrkorummet präglas av en väl sammanhållen 1700-talsinredning, från vilken ovanligt många föremål finns bevarade. Dit hör bl.a. altaruppsatsen från 1775, altarringen och de förvisso ombyggda bänkarna från 1780, orgelläktaren från 1792, liksom en basunängel, en dopfunt, nummertavlor och ett varsamt skuret epitafium, som i stil påminner om Gustaf Kihlmans arbeten i akantusbarock. Orgelverket från 1792, som flyttats och står bakom orgelfasaden på vapenhusläktaren, är det största av ett fåtal bevarade orgelverk byggda av den självlärde Jonas Ekengren. Både huvudorgelns fasad från 1872 i sengustaviansk stil, och predikstolen från 1836 i efterföljande empir, är tidstypiskt utformade med förgyllda dekorer på perlfärgad botten enligt Överintendentsämbetets nyklassicistiska ideal. Liknande exemplar finns t.ex. i Carl Hårlemans Sofia Albertina kyrka i Landskrona. Bland kyrkans äldsta föremål märks krucifixet och den något grovlemmade madonnaskulpturen från sena 1400-talet, och från 1596 klockarebänken, inventarier som beaktat dess höga ålder och relativa ovanlighet alla har stort värde. Det har även den mer ovanliga dopfunten. Granitfuntar förekommer mestadels i norra Skåne, liksom funtar med rund urholkning och fyrsidig cuppa. Cuppan är huggen av i ett stycke, avsedd att stå på golvet utan fot, vilket är ytterst sällsynt i Skåne men vanligare uppåt västkusten. |
