Stäng fönster Nässjö kn, NÄSSJÖBYN 3:5 NÄSSJÖ GAMLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| NÄSSJÖ GAMLA KYRKA | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Området präglas mycket av grönskan i form av de klippta häckar som omger de flesta av gravplatserna. Bevarade äldre gravvårdar ger ett historiskt djup och de höga vårdarna ger dynamik åt den ganska öppna ytan. Ingen del av området har någon entydig tidsprägel. Kvarter B Områdets påkostade vårdar visar på den höga status som denna del av kyrkogården haft under låg tid. Gjutjärnsstaketet är det enda bevarade staketet på kyrkogården och det är ett viktigt inslag i miljön. Kvarter C Grönskan i form av rygghäckar dominerar uttrycket. De få bevarade äldre vårdarna ger området ett historiskt djup. Kvarter D Området representerar senare tiders begravningsideal och värdet ligger främst i dess roll som en tidstypisk företeelse från vår tid. Kvarter E Områdets värde ligger främst i de enskilda stenarna, där deras historiska, estetiska och lokalhistoriska värden överväger. Behandlingen av de äldre stenarna är en tidstypisk företeelse från effektiviseringens tid under andra halvan av 1900-talet, och museigravfältet är därmed en tidstypisk företeelse från sin tid. De bevarade stenarna får även stå som representanter för alla de stenar som fördes bort och krossades vid den genomgripande rationaliseringen av kyrkogården 1960-talet. Kulturhistorisk bedömning och karaktärisering av kyrkogården i sin helhet Nässjö gamla kyrkogård ligger i Nässjö by och har medeltida ursprung. Den ligger på en mindre höjd, omgiven av ett brukat odlingslandskap och skogspartier, och i direkt anslutning till den gamla landsvägen mot Jönköping. Kyrkan, ritad av Olof Tempelman, stod klar 1791 och var då den tredje kyrkan på platsen. Kyrkogården förändrades också i samband med kyrkobygget, stödmurarna uppfördes och kyrkogården utvidgades sannolikt något. Nästa utvidgning, åt norr, skedde år 1888. Den övergripande karaktären är av äldre landsbygdskyrkogård, där trädkransen, häckarna, murarna, smidesgrindarna och grusgångarna är viktiga element. Trädkransen består främst av uppvuxna lönnar men är på några ställen föryngrad med oxel. Kyrkogården är starkt präglad av omdaningar under mitten av 1900- talet, men tillräckligt mycket av den äldre strukturen är bevarad för att bibehålla atmosfären av äldre landsbygdskyrkogård. Grönskan är ett framträdande inslag i miljön. Inne på kyrkogården domineras det första intrycket av de klippta häckar som kantar gravplatserna på större delen av kyrkogården. Bevarade monumentala gravar, främst från tiden kring sekelskiftet 1900, utgör också framträdande blickfång på kyrkogården. De ger ett historiskt djup och de höga vårdarna skänker dynamik åt den i övrigt ganska öppna ytan. De mest påkostade gravarna ligger främst i närheten av koret samt i ytterkanten runt den södra delen av kyrkogården. I de mindre exponerade lägena inne i kvarteren har de flesta av gravarna en mer lågmäld framtoning. Kvarteren söder om kyrkan har tidigare helt dominerats av köpegravar, medan det utvidgade området i norr avsatts för gravar i allmänna linjen. Denna struktur bevarades fram till 1960-talet, då en stor omdaning skedde. Förändringen av kyrkogårdens karaktär var genomgripande och den präglar kyrkogården än idag. Kyrkogårdens nuvarande utseende får sägas vara en modern omgestaltning med historisk förankring, och trots att den inte har så lång historia på Nässjö gamla kyrkogård så har den höga miljöskapande kvaliteter. Flera av de enskilda vårdarna, bl.a. många av dem i museikvarteren, har höga värden. Bland de hela bevarade gravanordningarna finns en med pollare och kätting, en med gjutjärnsstaket och en med murgrönekullar. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Generellt gäller att gravvårdar med titlar, orts- eller gårdsnamn har ett större kulturhistoriskt värde jämfört med motsvarande vårdar som saknar dessa inskriptioner. Bevarande av vårdar med titlar och andra uppgifter av lokalhistoriskt värde ger kyrkogårdsmiljön ett påtagligt historiskt djup, då de ger en bild av stadens verksamheter och sociala sammansättning. Enskilda gravvårdar kan även ha ett högt värde på grund av t.ex. konstnärlig eller hantverksmässig kvalitet, lokal tillverkning eller att de representerar en tidigare vanlig vårdtyp. Gravar med grusbäddar har en lång tradition på landets kyrkogårdar men håller nu på att bli ett sällsynt inslag. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: -Trädkransen och häckarna bildar stomme i den gröna strukturen -Murar, smidesgrindar och grusgångar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och bör bibehållas. -Vårdar äldre än 1850 samt vårdar av järn eller kalksten ska finnas med på kyrkans inventarieförteckning. -Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras, helst på plats. |
