Stäng fönster Växjö kn, BERGUNDA 13:1 BERGUNDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| BERGUNDA KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Karaktären på gravvårdarna i kvarter A är tydligt varierad med en åldersmässig spridning från sent 1800- tal fram till idag. Det kulturhistoriska värdet är framförallt knutet till enskilda gravvårdar och baserar sig då främst på dess hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Äldre vårdar av gjutjärn och diabas kan med fördel få stå kvar i kvarteret även efter det att gravrätten löpt ut och avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. De äldre gjutjärnskorsen bör då gravrätten löpt ut uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Vid nytillskott bör en anpassning i material och utformning ske med utgångspunkt i intilliggande vårdar. Kvarter B Karaktären på kvarterets gravvårdar är relativt homogen med huvudsakligen låga rektangulära stenar i grå och röd granit med enstaka inslag av diabas samt några liggande hällar. Nytillskott skall i form och material ansluta sig till befintliga vårdars karaktär. Kvarter C Karaktären på gravvårdarna i kvarter C är tydligt varierad. Kvarterets västra del rymmer ett stort antal smala halvhöga diabasvårdar medan man i östra delen finner övervägande låga rektangulära stenar. Inslag finns även av sluttande hällar samt antikinspirerade vårdar. Nytillskott bör i val av material samt i sin utformning i möjligaste mån anpassas till intilliggande vårdar. Äldre vårdar bör tillåtas att stå kvar på sin ursprungliga plats i kvarteret även efter det att gravrätten upphört till dess att det finns behov av platsen. Befintliga vårdar, med påkostad dekor och utformning, kan med fördel återanvändas. Bild 0052 ”Smala högresta vårdar från 1900-talets första decennier samt i bakgrunden yngre vårdar i granit och labrador från 1900-talets slut”, Kvarter D Karaktären på kvarterets gravvårdar är heterogen med en handfull smala högresta diabasvårdar, några liggande hällar samt ett antal låga rektangulära vårdar från 1900-talets mitt och framåt. I kvarteret finns två av kyrkogårdens bevarade grusgravar, den ena omramad med stenram och den andra med en lågvuxen buxbomshäck. Detta utgör praktiskt taget kyrkogårdens enda kvarvarande rest av ett tidigare nästintill allenarådande gravskick. Det är därför mycket angeläget att man bevarar dessa gravar i sitt nuvarande tillstånd. En utrensning av gravvårdar har skett i kvarteret varför det finns ett flertal lediga platser. Nytillskott bör i sin utformning samt i val av material ansluta sig till intilliggande vårdar. Äldre vårdar kan med fördel återanvändas. Kvarter E Karaktären på kvarterets vårdar är relativt homogen där stenarna, frånsett en handfull smala högresta vårdar, är hållna i en låg skala. Merparten av stenarna är låga rektangulära utförda i röd och grå granit med inslag av diabas och nyare material. I kvarteret finns ett par exempel på vårdar som återanvänts, en metod som rekommenderas för att kunna bevara karaktären bland kvarterets stenar. Nytillskott bör i val av material samt i sin utformning ansluta sig till intilliggande vårdar. Stenar i friare form bör undvikas. Det kulturhistoriska värdet i kvarteret är framförallt knutet till enskilda gravvårdar och baserar sig då främst på dess lokalhistoriska-, hantverksmässiga- och konsthistoriska värden. Kvarter F Karaktären på gravvårdarna i kvarter F är tydligt varierad med en åldersmässig spridning från 1800- talets slut fram till idag. Det kulturhistoriska värdet är framförallt knutet till enskilda gravvårdar och baserar sig då främst på dess hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Detta gäller inte minst den storslagna familjegraven över släkten Posse vilken tydligt speglar släktens och det intilliggande godset Bergkvaras betydelsefulla ställning i bygden. Äldre vårdar ex. av gjutjärn, marmor, sandsten och diabas kan med fördel få stå kvar i kvarteret även efter det att gravrätten löpt ut och avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. Gjutjärnskorsen samt kvarterets äldre sandstens och marmorvårdar bör då gravrätten löpt ut uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Vid nytillskott bör en anpassning i material och utformning ske med utgångspunkt i intilliggande vårdar. Nya stenar i friare form bör undvikas. Kvarter G Karaktären på kvarterets stenar är heterogen med en blandning av gjutjärnskors, låga rektangulära vårdar samt smala halvhöga diabasstenar. Nytillskott bör tydligt underordna sig befintliga vårdar. I kvarterets södra del lämpar sig låga rektangulära stenar i traditionella material och utformning. Nytillskott i anslutning till gjutjärnskorsen bör i möjligaste mån undvikas och i kvarterets norra del anpassas till intilliggande vårdars karaktär. Om inte så redan är fallet bör gjutjärnsvårdarna i kvarteret uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Äldre vårdar med påkostad utformning och dekor kan med fördel återanvändas. Sammanfattning Bergunda kyrka och kyrkogård har anor från medeltiden. Kyrkogården omges av en vallmur samt en blandad trädkrans med trädslagen björk, lind samt oxel. Kyrkan är uppförd i en socken med mycket torpare vilket avspeglat sig i det begränsade antal äldre stenvårdar som påträffas på kyrkogården. Merparten av de äldre vårdarna har varit utförda i trä vilka idag har skattat åt förgängligheten. Kyrkogården har utvidgats i två omgångar, åt söder samt åt väster och delas av de grusade gångarna i sex mindre delar. En omläggning av kyrkogården genomfördes 1986 varvid det stora flertalet av kyrkogårdens grusgravar med sten- eller häckomramning avlägsnades. Tidigare flankerades kyrkogårdens gångar av alléer. Dessa avlägsnades i slutet av 1930-talet. Äldre vårdar där gravrätten löpt ut tillåts att står kvar på kyrkogården till dess det finns behov av platsen. Inne i kyrkan, i den s.k. Bergkvaragraven ligger fyra personer ur släkten Posse begravda. Senaste gravsättning i denna grav skedde 1856. Gravvårdarna på kyrkogården är huvudsakligen från 1900-talets första och andra hälft där de tidigare vårdarna i större utsträckning utgörs av smala högresta stenar i diabas medan de senare övervägande utgörs av låga rektangulära stenar i grå- eller röd granit. Karaktären på gravvårdarna i kvarter A är tydligt varierad med en åldersmässig spridning från sent 1800-tal fram till idag. Det kulturhistoriska värdet är framförallt knutet till enskilda gravvårdar och baserar sig då främst på dess hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Äldre vårdar av gjutjärn och diabas kan med fördel få stå kvar i kvarteret även efter det att gravrätten löpt ut och avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. De äldre gjutjärnskorsen bör då gravrätten löpt ut uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Vid nytillskott bör en anpassning i material och utformning ske med utgångspunkt i intilliggande vårdar. Gravvårdarna i kvarter B är av relativt homogen karaktär med huvudsakligen låga rektangulära stenar i grå och röd granit samt enstaka inslag av diabas samt några liggande hällar. Nytillskott skall i form och material ansluta sig till befintliga vårdars karaktär. Karaktären på gravvårdarna i kvarter C är tydligt varierad. Kvarterets västra del rymmer ett stort antal smala halvhöga diabasvårdar medan man i östra delen finner övervägande låga rektangulära stenar. Inslag finns även av sluttande hällar samt antikinspirerade vårdar. Nytillskott bör i val av material samt i sin utformning i möjligaste mån anpassas till intilliggande vårdar. Karaktären på gravvårdarna i kvarter D är heterogen med en handfull smala högresta diabasvårdar, några liggande hällar samt ett antal låga rektangulära vårdar från 1900-talets mitt och framåt. I kvarteret finns två av kyrkogårdens bevarade grusgravar, den ena omramad med stenram och den andra med en lågvuxen buxbomshäck. Detta utgör praktiskt taget kyrkogårdens enda kvarvarande rest av ett tidigare nästintill allenarådande gravskick. Det är därför mycket angeläget att man bevarar dessa gravar i sitt nuvarande tillstånd. En utrensning av gravvårdar har skett i kvarteret varför det finns ett flertal lediga platser. Nytillskott bör i sin utformning samt i val av material ansluta sig till intilliggande vårdar. Äldre vårdar kan med fördel återanvändas. Karaktären på vårdarna i kvarter E är relativt homogen där stenarna, frånsett en handfull smala högresta vårdar, är hållna i en låg skala. Merparten av stenarna är låga rektangulära utförda i röd och grå granit med inslag av diabas och nyare material. I kvarteret finns ett par exempel på vårdar som återanvänts, en metod som rekommenderas för att kunna bevara karaktären bland kvarterets stenar. Nytillskott bör i val av material samt i sin utformning ansluta sig till intilliggande vårdar. Stenar i friare form bör undvikas. Det kulturhistoriska värdet i kvarteret är framförallt knutet till enskilda gravvårdar och baserar sig då främst på dess lokalhistoriska-, hantverksmässiga- och konsthistoriska värden. Karaktären på gravvårdarna i kvarter F är tydligt varierad med en åldersmässig spridning från 1800- talets slut fram till idag. Det kulturhistoriska värdet är framförallt knutet till enskilda gravvårdar och baserar sig då främst på dess hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Detta gäller inte minst den storslagna familjegraven över släkten Posse vilken tydligt speglar släktens och det intilliggande godset Bergkvaras betydelsefulla ställning i bygden. Äldre vårdar ex. av gjutjärn, marmor, sandsten och diabas kan med fördel få stå kvar i kvarteret även efter det att gravrätten löpt ut och avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. Gjutjärnskorsen samt kvarterets äldre sandstens och marmorvårdar bör då gravrätten löpt ut uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Vid nytillskott bör en anpassning i material och utformning ske med utgångspunkt i intilliggande vårdar. Nya stenar i friare form bör undvikas. Karaktären på stenarna i kvarter G är heterogen med en blandning av gjutjärnskors, låga rektangulära vårdar samt smala halvhöga diabasstenar. Nytillskott bör tydligt underordna sig befintliga vårdar. I kvarterets södra del lämpar sig låga rektangulära stenar i traditionella material och utformning. Nytillskott i anslutning till gjutjärnskorsen bör i möjligaste mån undvikas och i kvarterets norra del anpassas till intilliggande vårdars karaktär. Om inte så redan är fallet bör gjutjärnsvårdarna i kvarteret uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Äldre vårdar med påkostad utformning och dekor kan med fördel återanvändas. Generellt för kyrkogården gäller att äldre vårdar bör tillåtas att stå kvar på sin ursprungliga plats i kvarteret även efter det att gravrätten upphört till dess att det finns behov av platsen. Befintliga vårdar, med påkostad dekor och utformning, kan med fördel återanvändas. Placeringen av äldre vårdar, vilka avlägsnats från kyrkogården, på murvallen i anslutning till kvarter C är mycket tillfredställande och kan med fördel fortsatt tillämpas. På kyrkogården finns ett par exempel på vårdar som återanvänts, en metod som rekommenderas för att kunna bevara karaktären bland kvarterets stenar. |
