Stäng fönster Simrishamn kn, GLADSAX 134:1 GLADSAX KYRKA
Anläggning - Värdering
| gladsax kyrka, GLADSAX KYRKA | |
| 5/25/18 |
| Motivering |
|---|
|
Gladsax ligger i ett mycket gammalt kulturlandskap rikt på fornlämningar från sten-, brons- och järnålder. Liksom flera av kyrkbyarna i området byggdes stenkyrkor på 1100-talet i anslutning till en våtmark eller större damm. Kopplingen mellan de första kyrkorna och större gårdskomplex är mindre tydlig i Simrishamns kommun än övriga delar i sydöstra Skåne. I Gladsax finns däremot en frälsegård belagd från 1300-talet och framåt, kanske med anor från tidig medeltid. Som residens för länsherren får Gladsax en viktig funktion under 1400-1600-talen. Lämningar efter riksborgen finns ännu kvar intill kyrkan och gravstenarna till några av borgens ägare är bevarade inne i kyrkan. Kyrkan och borgen var en gång ämnad att ingå i ett nunnekloster. Traditionen kring denna händelse präglar ännu byn som kulturmiljö framför allt genom de historiska källorna knutna till den inflytelserika donatorn Fru Ide Falk. Kyrkan ligger i en välbevarad bymiljö som och är utsett till Riksintresse. Gamla strukturer är ännu tydliga såsom läget för bydammen, borgplatsen och gårdstomterna. Gårdarna som etablerades utmed bäcken ligger ännu på rad längs bygatan. Mitt i byn ligger kyrkan, klockarbostaden, skolan och prästgården vilka tillsammans bildar ett traditionellt sockencentrum. Norr om kyrkan ligger numera en stor öppen plats för parkering där den gamla bydammen låg. Förutom den öppna parkeringsplatsen är bymiljön en mycket tät och väl samlad bebyggelse. Kyrkogården upptar området närmast kyrkan och sträcker sig mot öster till borgruinen efter Gladsaxehus. Den äldsta delen av kyrkogården har traditionell karaktär av grusade gångar och gravplatser kantade av buxbom och trädkrans av lind. Begravningsplatsen är välbevarad med många äldre och kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Kyrkogårdens planläggning och gravvårdar tillhör framför allt tiden från 1800-talets mitt till 1900-talets början och bildar en fin tidstypisk enhet med kyrkans exteriör. Kyrkans medeltida byggnadshistoria är endast delvis synlig utvändigt genom spår av äldre öppningar och sockelstenar. Stora delar av den medeltida kyrkan är bevarad genom långhuset och de senare förlängningen mot väster samt tornet. Invändigt utgör bevarade ursprungliga öppningar såsom den till kyrkvinden, och i tornets andra våningsplan, viktiga byggnadshistoriska spår. Utvändigt bidrar trappstegsgavlarna och de putsade och vitkalkade fasaderna till sinnebilden av den ”skånska kyrkan”. Tornuret är också ett viktig del av kyrkans exteriör och var ett statusobjekt när det installerades vid 1800-talets slut. Kyrkan har genomgått mycket tidstypisk ombyggnad för 1800-talets mitt med förlängning mot öster och tillägg av arkitektoniska detaljer som listverk och blinderingar samt fönsteröppningar och portaler utförda med enhetligt uttryck. En ombyggnad på 1800-talet syftade till att rensa bort senare tillbyggnader till kyrkan och förstärka kyrkans medeltidskaraktär genom nygotiska stilelement. Invändigt månade kyrkans arkitekt C. G. Brunius ofta om de medeltida valven och Gladsax kyrka är inget undantag. Invändigt tillkom också nya bänkar, altaruppsats och predikstol i nyromansk stil. Vid 1800-talets slut resulterar en välment medeltidsvurm i att kalkmålningarna togs fram och restaurerades. Avsaknaden av äldre inventarier från exempelvis medeltid, barock och renässans gjorde sannolikt 1960-talets renovering möjlig. En ny och enhetligt utförd inredning enligt tidens estetiska ideal togs fram av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Hans strama och närmast minimalistiska inredning har ännu ett mycket modernt uttryck som bryter helt mot 1800-talets medeltidsstil. Även om den nya inredningen har höga kvaliteter ger den avskalade inredningen ett något kalt och ödsligt intryck i ett kyrkorum som bygger på helt andra arkitektoniska idéer. Idag framstår kyrkorummet som splitt-rat och sedan bänkar tagits bort från korsarmarna har dessa mer eller mindre fått funktion som biutrymmen medan kyrkans öst-västligt orienterade långhuskaraktär har förstärkts. I långhuset har bänkinredningen en underordnad roll i förhållande till valvens kraftfulla målningar. Valvmålningarna förmedlar, trots att de är hårt konserverade och delvis rekonstruerade, en upplevelse av hur kyrkorummet kan ha sett ut kring 1400-talets slut. Detta har också varit intentionerna vid framtagningen på 1800-talet när man inte var främmande för att göra om och ”bättra på” och förstärka den medeltida karaktären hos historiska monument. Trots att rekonstruktionerna har påverkat målningarnas autenticitet är de några av de mest avbildade medeltida valvmålningarna i Lunds stift. Andra viktiga inslag i kyrkans in-redning är de gravhällar och minnesstenar som finns uppställda i södra korsarmen och i vapenhuset, tornets bottenvåning. Bland kyrkans inredning kan också nämnas orgeln från 1938 där värdefulla delar från en Fogelbergsorgel ingår. |
