Stäng fönster Simrishamn kn, NÖBBELÖV 28:1 ÖSTRA NÖBBELÖVS KYRKA
Anläggning - Värdering
| östra nöbbelövs kyrka, ÖSTRA NÖBBELÖVS KYRKA | |
| 7/31/18 |
| Motivering |
|---|
|
Östra Nöbbelövs kyrkan är en av Österlens mindre kända kyrkor men är allt annat än ointressant som kulturmiljö. Landskapet kring byn och kyrkan är slående genom sin utsikt mot det omgivande jordbrukslandskapet i norr, väster och öster och havet i söder. Kyrkan ligger i en välbevarad bymiljö vilken också är utpekat i länsstyrelsens kulturmiljöprogram. Kyrkan, kyrkogården med dess anläggningar utgör en viktig del av denna miljö. Titlarna på gravvårdarna på kyrkogården berättar också om traktens huvudnäringar, lantbruket, fiske och sjöfart. Orten ligger i ett fornlämningstätt område som ger intryck av att ha varit en centralbygd under järnåldern. Liksom i flera av de omgivande byarna, Simris, Järrestad, Bolshög uppfördes kyrkan på 1100-talet intill en gravhög. Kanske var detta ett medvetet sätt att markera hävden från äldre släktled men även ett sätt att placera äldre gravplatser inom vigd jord. Möjligen har platsen haft en betydelse som kultplats under hednisk tid, innan kristendomens införande. Under romansk tid har begravningar skett inne i tornet, något som kan tolkas som att kyrkan har haft en särskild koppling till en grupp personer eller en släkt. Kanske var de kyrkans stiftare. Kyrkans avsides placering i förhållande till byn antyder också att den uppförts som gårdskyrka snarare än en gemensam kyrka mitt i byn. Kyrkans äldsta utseende är relativt okänd bortsett från beskrivningar från tidigt 1800-tal. Till formen tycks den dock ha uppförts enligt en för trakten gängse planform med brett västtorn. Utifrån andra västtorn i området är det troligt att tornet var inrett med en emporläktare liksom i Simris, Östra Hoby och Vallby. Varför det romanska tornet revs vet man inte, kanske råkade kyrkan ut för någon förstörelse eller ledde byggnadstekniska problem till att kyrkan senare byggdes om. Det gamla tornet införlivades i långhuset vilket är en vanlig förändring under medeltiden. Andra exempel är Östra Vemmerlöv och Östra Herrestads kyrkor. Typiskt för de senmedeltida tornen i trakten är att de ofta saknar genomgång till långhuset. Så tycks även ha varit fallet i Östra Nöbbelöv. Trots senare ombyggnader finns betydande delar av den medeltida kyrkan kvar genom långhusets murverk. Kyrkans medeltida byggnadshistoria märks framför allt utvändigt genom sockel och fönsteröppningar. Den medeltida dopfunten tillhör kyrkans äldsta inventarier och är ett fint exempel på Trydemästarens produktion. Dopfunten är en viktig länk till kyrkans äldsta tid. I sin nuvarande skepnad är kyrkan framför allt präglad av två av 1800-talets stora kyrkoarkitekter; Brunius och Zetterwall. Den första ombyggnaden resulterar i ett nytt östparti vilket är en typisk åtgärd för Brunius som på detta sätt sparade torn och långhus och medeltida valv från ödeläggelse. De nya delarna murades i ”medeltidsstil” och med stor vikt på murning i detaljer och valv. Medeltidsvalven liksom det medeltida tornet gick dock om intet vid nästa ombyggnad. Genom Zetterwalls renovering gavs kyrkan ett enhetligt och tidstypiskt uttryck genom nya fönster, portalöppningar och ett högt västtorn. Ombyggnaden ska ses utifrån de stora förändringar som socknen genomgick under 1800-talet slut då Brantevik utvecklar en ansenlig skeppsflotta. Kyrkans höga torn och spira är också ett uttryck för tiden då man tävlade mellan socknarna om vem som kunde bygga högst. Historiskt sett har kyrktornen också varit viktiga sjömärken och därför en viktig statussymbol för den kustnära byn. Även Zetterwalls ombyggnad håller en mycket hög kvalitet vad gäller murning och utsmyckning i exteriör och inredning. I flera avseenden påminner Östra Nöbbelövs kyrka om Östra Herrestads kyrka som genomgick en ombyggnad under 1880-talet. Kvar av den medeltida kyrkan är de två östligaste av det nuvarande långhusets tre travéer. Flera av kyrkans äldre inventarier har numera flyttats ut från kyrkan. En betydande del av 1800-talsinredningen i form av bänkar, altaruppsats, altarring och orgelfasad finns ännu bevarad i kyrkan. Orgelfasaden har hög ålder och är ovanlig. Tillsammans med kyrkans rika 1800-talsfasader, invändiga snickerier och arkitekturelement såsom valv och fönster bildar de en värdefull och tidstrogen helhet. |
