Stäng fönster Sjöbo kn, SANDBÄCK 8:3 SÖDRA ÅSUMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| södra åsums kyrka, SÖDRA ÅSUMS KYRKA | |
| 2/7/19 |
| Motivering |
|---|
|
Södra Åsum ligger invid Åsumsån strax norr om Sjöbo. Kyrkbyn finns belagd i skrift sedan 1300-talet och kraftkällan som ån utgör har varit central för byn där en kvarn var i drift fram till 1960-talet. Den senaste kvarnanläggningen från 1860 med tillhörande inlopp, rännor, dammar och ekonomibyggnader finns ännu bevarad, liksom huvudbyggnaden Villa Åsum uppförd 1902–03 efter engelskt villaideal. Den nya kyrkan som uppfördes i början av 1900-talet ligger några hundra meter söder om den gamla kyrkbyn och den medeltida kyrkan, där villabebyggelse från 1900-talets andra hälft i norra utkanten av Sjöbo ansluter. Kyrkans placering berättar historien om hur styrkeförhållandena mellan den utskiftade kyrkbyn, som länge var en av de största inom det nuvarande kommunområdet, och det expanderande municipalsamhället och sedermera köpingen Sjöbo förändrades under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Södra Åsum utgör riksintresse för kulturmiljövården, där bland annat de båda kyrkorna, Åsumsgården, kvarnanläggningen och en av länets bäst bevarade stenvalvsbroar från 1700-talet nämns som uttryck för riksintresset. Den nya kyrkan började uppföras 1901 och invigdes på Maria Bebådelsedag året därpå. Bakom ritningarna stod malmöarkitekterna Lindvall & Boklund som tillsammans bland annat även ritat Norra Nöbbelövs kyrka och var för sig Limhamns (August Lindvall) och den 2007 rivna Maglarps (Harald Boklund) kyrkor, samtliga i nygotisk stil. Nygotiken hade vid tiden varit den förhärskande stilen inom svenskt kyrkobyggande i närmare ett halv sekel, men började nu få tydliga inslag av andra stilinriktningar, främst jugend och nationalromantik. Södra Åsums kyrkas exteriör är ett mycket tydligt exempel på detta, där gotikens strikta symmetri frångåtts med sidoställt torn, dessutom i öster istället för traditionellt västtorn, och en materialblandning med natursten och putsytor i de för nygotiken annars så typiska fasaderna av maskinslaget rött tegel. Bredare fönster, flackare takfall och en mer dämpad höjdsträvan än tidigare är andra signifikanta uttryck för kyrkan och för det som i efterhand kommit att benämnas avklingande nygotik. Banbrytande för tiden var också att ingenjörskåren började göra avtryck i byggnadernas utformning. I Södra Åsums kyrka, som är ett av de tidigaste exemplen på detta bruk av nya arbetssätt och kompetensområden, var det ingenjören P.A. Lindahl i Stockholm som utifrån arkitekternas ritningar gjorde lastberäkningar vilka föranledde att exempelvis valvens och strävpelarnas utformning ändrades. Sedan uppförandet har exteriören genomgått få förändringar. Trots att tidstypiska detaljer som det mönsterlagda skiffertaket och gavelpartiernas tinnar och krön försvunnit utgör kyrkan ett av få utpräglade och välbevarade exempel på den avklingande nygotiken med höga arkitekturhistoriska värden. Interiört präglas kyrkan ännu i stor utsträckning av ursprungsutförandet, där hallkyrkan med sex kraftiga granitkolonner som bär upp de tre skeppens kryssvalv ger ett för landsbygdskyrkor monumentalt intryck. De stora spetsbågiga fönstren med blyspröjsade glas och korets rosettfönster med polykromt glas bidrar till interiörens nygotiska helhetsverkan. Detsamma gäller den bevarade fasta inredningen i trä från nybyggnadsåret, som genomgående håller hög hantverksmässig kvalitet och är en av kyrkorummets största tillgångar såväl arkitektoniskt som upplevelsemässigt. Bänkkvarter, dörrar och dörrfoder, nummertavlorna och orgelläktare med orgel och orgelfasad var initialt ekådringsmålade men målades grå vid Torsten Leon-Nilsons restaurering 1957, vilket är interiörens andra tydligt avläsbara årsring. Orgelläktaren och orgelfasaden har typiskt nygotiskt formspråk men i orgelfasaden finns även inslag av skuren växtornamentik med tydliga drag av jugend, medan ändarna på orgelläktarens profilerade arkitrav för tankarna till fornnordisk stil. Orgeln beskrivs i Lunds stifts orgelinventering som en mycket välbevarad Molanderorgel av stort musikaliskt och kulturhistoriskt värde, med värdefull fasad och ovanligt utsmyckat spelbord. I koret är inte längre den nygotiska helhetsverkan lika påtaglig. Kyrkans ursprungliga altaruppsats var av ett äldre fotografi att döma samkomponerad med orgelfasaden men ersattes 1935 av altare och altaruppsats ritat av den i regionen välkände arkitekten Salomon Sörensen. Triptykens oljemålningar av konstnären Hugo Gehlin har tydlig prägel av tidig modernism. Predikstolen som överfördes från den medeltida kyrkan och ursprungligen stod i Skartofta kyrka är troligen tillverkad 1736 av bildhuggaren Alexander Råå i Blentarp och är ett barockarbete av mycket hög konstnärlig och hantverksmässig kvalitet. Predikstolstrappan framstår som yngre men är väl anpassad till predikstolen, med hög ambition och skickligt utfört hantverk. Baldakinen är troligen äldre än predikstolen och har en enklare karaktär, ofta benämnt bondbarock. Dopfunten är en replik av den medeltida kyrkans romanska dopfunt utförd i grå granit av stenmästare Hans Olofsson i Sjöbo 1971, och kan på så vis sägas ha kontinuitetsvärden för församlingen. Södra Åsums nya kyrkogård är 7 hektar stor och har idag två tydligt skilda karaktärer. Den södra delen, som utgörs av kyrkogårdens äldsta del närmast kyrkan samt två tidiga utvidgningar åt väster, bevarar en struktur typisk för tiden för kyrkans uppförande. Kvarteren är strikt indelade med grusade gravplatser inramade av stenramar, lågt klippta häckar eller staket. Vegetationen är frodig vegetation med tyngdpunkt på städsegröna barrträd och buskar och äldre gravvårdar från 1900-talets första hälft dominerar. Den norra delen som anlades på 1970-talet präglas av modernare kyrkogårdsideal och gravskick. Marken är frånsett gångarna gräsbevuxen och grundstrukturen utgörs av klippta ligusterhäckar i geometriska mönster som inramar ask- och urngravplatser. Här finns även en minneslund utformad som en äppellund med träd i ängsmark och en anlagd damm omgiven av blomster- och trädplanteringar som plats för kontemplation. Domkyrkoarkitekten Eiler Græbes säregna medeltidsinspirerade runda gravkapell från 1952 har en ovanlig utformning för gravkapell. Det enkla formspråket med välstämda proportioner och materialval har betydande arkitektoniska kvaliteter. |
