Stäng fönster Sjöbo kn, ÖVEDSKLOSTER 2:10 ÖVEDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| öveds kyrka, ÖVEDS KYRKA | |
| 6/4/19 |
| Motivering |
|---|
|
Övedskloster i Öveds socken ligger en knapp mil nordväst om Sjöbo invid Vombsjöns östra strand. På platsen, som har förhistorisk bosättningskontinuitet, fanns sedan 1100-talet en klosteranläggning för Premonstratensorden, vilken vid reformationen drogs in till danska kronan för att sedermera övergå i danska och svenska adelsfamiljers ägo. Friherre Hans Ramel köpte Övedskloster 1753 och lät med hjälp av samtidens främsta arkitekter omvandla det till en slottsanläggning efter franska förebilder. Arbetet påbörjades av överintendenten Carl Hårleman och färdigställdes av Carl Fredrik Adelcrantz och Jean Eric Rehn. Övedskloster är idag en av landets mest välbevarade rokokoanläggningar som synliggör 1700-talets komplexa slottsanläggningar där fokus låg på såväl representation som produktion. Slottsanläggningen med bebyggelse, allésystem och den parkmiljö som senare omvandlats efter engelska ideal är förklarat som byggnadsminne, vilket är det högsta kulturhistoriska skydd bebyggelse i Sverige kan åtnjuta. Området Övedskloster - Tulesbo utgör dessutom riksintresse för kulturmiljövården. Öveds kyrka invigdes 1761 och ingick i Hårlemans generalplan för slottsanläggningen. Kyrkan uppfördes på socknens medeltida kyrkoplats som kopplades till slottet genom en lång allé. I sina profana byggnader tog Hårleman under slutet av sin karriär tydligt avstamp i den franska rokokon, vilken han själv introducerade i Sverige. Hårlemans kyrkobyggnader följde emellertid vanligen två huvudspår. I de större projekten var den romerska barockkyrkan förebild, medan övriga projekt utgick från den traditionella svenska tornförsedda lantkyrkan med bred sal och tresidigt avslutat kor. I Öveds kyrka ser vi en kombination av dessa traditioner, där interiören följer de nyklassicistiska ideal och pietistiska strömningar som var norm för svenska kyrkorum under 1700-talet, medan exteriören med sin karaktäristiska västgavel har tydlig prägel av återhållsam italiensk senbarock. Här gör sig emellertid även rokokon påmind, inte minst i de brutna och svängda takformerna som arkitekten i kombination med västgavelns utformning använder för att skapa illusionen av en treskeppig kyrka. Hårleman avled 1753, samma år som Hans Ramel förvärvade Övedskloster och sex år innan kyrkobyggandet påbörjades, och kyrkan färdigställdes enligt traditionen av Jean Eric Rehn, vilken även ses som sannolik upphovsman till den fasta inredningen. Öveds kyrka är synnerligen välbevarad sedan uppförandet, även om vissa förändringar skett interiört, och är i flera avseenden en ovanlig eller unik kyrka. Den är en av endast fyra kyrkor som uppfördes i Skåne under 1700-talet och den enda som bär spår av rokoko. Kyrkan är en del av en av landets bäst bevarade slottsanläggningar från 1700-talet, vilket även förklarar dess för svenska landsortskyrkor ovanligt påkostade gestaltning. Helgedomen är därtill den sista kyrkobyggnaden som Carl Hårleman, en av landets genom tiderna mest tongivande arkitekter, ritade. Den fasta inredningen i stram klassicism är bevarad sedan uppförandet, med ett tillägg av vikt i form av orgel och orgelläktare från 1806 efter ritningar av den namnkunnige arkitekten Olof Tempelman. Orgeln är den yngsta av endast sju bevarade orglar av en av landets viktigaste orgelbyggare, Olof Schwan, och den enda i södra Sverige. I Lund stift finns dessutom få bevarade orglar från barocken och klassicismen, vilket gör den särskilt intressant. Sammantaget gör detta Öveds kyrka till en byggnad av synnerligen högt kulturhistoriskt intresse, främst kopplat till dess arkitektur-, konst-, social- och personhistoriska värden. Den gamla kyrkogården ingår i den ursprungliga gestaltningen och har stor betydelse för ovan nämnda värden, men utgör också platsen för den medeltida kyrkogården med anor från åtminstone 1100-talet och har på så vis ett särskilt kontinuitetsvärde för socknen. Gamla kyrkogården präglas av äldre gravvårdar omgärdade av dekorativa järnstaket där en övervägande del är för personer ur frälsestånden, däribland den Ramelska familjegraven med gravstenar i vit marmor. Den nya kyrkogården som anlades vid 1800-talets mitt speglar dåtidens kraftiga befolkningsutveckling och följer tidens klassicistiska ideal med en mittaxel kring vilken gravkvarter omgärdade av lågt klippta häckar eller stenramar symmetriskt ordnade gravkvarter kring en mittaxel. Gravvårdarna är från 1800-talets andra hälft till nutid. De många yrkestitlarna, bland vilka lantbrukare respektive hustru är de vanligast förekommande, berättar traktens historia och utveckling. Här är givetvis även godsets närvaro påtaglig i form av titlar som ladufogden, skogsvaktaren, jungfrun, arrendatorn, torparen och smeden. En ytterligare utvidgning i nordväst representerar mer sentida gravskick i form av minneslund med askgravplatser. |
