Stäng fönster Strömsund kn, TRÅNGÅSEN 1:9 TRÅNGÅSEN
Anläggning - Värdering
| trångåsen | |
| 6/8/09 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISKT SAMMANHANG OCH MOTIVERING TILL BYGGNADSMINNESFÖRKLARING Vid mitten av 1700-talet tog kolonisationen av Norrlands inland ordentlig fart. Staten uppmuntrade etablering av nybyggen på Kronans mark genom att erbjuda några decenniers skattefrihet under uppbyggnadsskedet, för att sedan efter att syn hållits skattlägga fastigheterna. Trångåsen är ett välbevarat och påkostat nybygge i ett mycket glest befolkat område med svårbemästrade odlingsförhållanden och hårda livsvillkor. Flera berättelser finns nedskrivna kring vandringar och färder över sjöar och myrar. Skogens betydelse har varit stor, vilket inte minst skogsbolagens inblandning i Trångåsen genom åren visar. Trångåsens roll i industrialismens inledande skede var att tillhandahålla råvara åt Ådalens träindustrier. För de boende i Trångåsen innebar skogen också en viktig källa till utkomst. Gården har en imponerande empireuppbyggnad med boningshus flankerat av födorådsstuga och stort härbre. Byggnaderna är högt belägna och påminner om gårdar med hus från samma tid i den bördiga och välmående Storsjöbygden. En jämförbar anläggning vad gäller byggnader är t.ex. byggnadsminnet Monäset i Hallens socken. Gården Monäset är omtalad i skriftliga källor från 1500-talet. Trångåsens nybyggare på 1800-talet var däremot pionjärer i en trakt som ansågs öde. Gården i Trångåsen byggnadsinventerades av Jämtlands läns museum (Jamtli) 1973 och ansågs då ha ett mycket stort kulturhistoriskt värde. När resultaten av byggnadsinventeringarna i Strömsunds kommun publicerades 1974, pryddes bokomslaget av boningshuset i Trångåsen. När nuvarande fastighetsägaren övertog gården 2004 hade den stått mer eller mindre för fäfot i flera decennier. Tack vare ett stort personligt engagemang och kunnande från fastighetsägarens sida, och med hjälp av statliga restaureringsbidrag och EU:s landsbygdsprogram, har gårdens byggnader och marken runt omkring restaurerats och återfått sin karaktär. Boningshuset har försiktigt moderniserats invändigt. Endast tre objekt i Strömsunds kommun har sedan tidigare förklarats som byggnadsminnen. Dessa är Lövöns gamla kraftverk, Backe kägelbana och Näsets såg i Rossön. Av länets byggnadsminnen är en majoritet agrara miljöer, varav många består av byggnader från 1800-talets mitt. Det finns dock bara ett byggnadsminne som representerar 17- och 1800-talens nybyggarepok och fortfarande få lagskyddade byggnader i skogsbygder med en tydlig koppling till skogsbruket. Byggnadsminnet Per-Hansagården i fjällbyn Gunnarvattnet i Krokoms kommun upptogs som ett nybygge på Kronans mark under andra hälften av 1700-talet. Länets enda kulturreservat, Lillhärjåbygget i Härjedalens kommun, är den lagskyddade miljö i länet som vad gäller tillkomsthistorik påminner mest om Trångåsen. Lillhärjåbygget togs upp som ett nybygge i mitten av 1800-talet och ligger alltjämt i väglöst land. En byggnadsminnesförklaring av Trångåsen 1:9 breddar påtagligt urvalet av länets lagskyddade miljöer. Länsstyrelsen gör bedömningen att gården Trångåsen 1:9 har samhällshistoriska och byggnadshistoriska värden som gör att gården uppfyller Kulturminneslagens krav för byggnadsminnesförklaring. KÄLLA: Beslut Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Jämtlands län, 2009-06-08, Dnr 432-11739-06 |
