Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Halmstad kn, MAGISTERN 15 KÄRLEKENS KYRKA

 Anläggning - Värdering

KÄRLEKENS KYRKA
12/7/06
Motivering
Kärleken är en stadsdel belägen i den norra utkanten av Halmstad. Kärlekens kyrka ligger inne i ett bostadsområde på västra sidan av en mindre genomfartsväg. Kyrkan är en liten stadsdelskyrka uppförd på en ny kyrkplats 1958. Anläggningen utgörs av kyrka, ett senare tillbyggt församlingshem och en separat klockstapel. De bägge byggnaderna ligger på upphöjd mark något över gatunivå och förbinds med varandra via en glasad gång. Kyrkotomten har en tidstypiskt enkel karaktär och saknar direkt avgränsning mot omgivningarna. Tomten är gräsbevuxen och invid byggnadernas entréer belagd med rött tegel och cementsten.

Kyrkan är ritad av en av efterkrigstidens stora kyrkoarkitekter Johannes Olivegren och har en traditionell planlösning med långhus och kor. Byggnadsstilen ansluter dock på ett för tiden karakteristiskt sätt till samtida profant byggande, med slutna murar i rött tegel som vid sidorna bryts upp av glasade partier. Kyrkan har ett huvudskepp täckt av ett brant sadeltak samt låga, flacka sidoskepp. Kyrkan är Olivegrens andra kyrka och uppförd helt i enlighet med arkitektens vinnande förslag i en idétävling för småkyrkor 1953. I samband med uppförandet av Kärlekens kyrka inleddes det livslånga samarbetet med konstnären Ralph Bergholtz.

1986 förändrades miljön väsentligt i och med att det betydligt större församlingshemmet anslöts till kyrkan på dess södra sida. Tidigare användes den bakre delen av kyrkorummet vid behov som församlingssal. Den låga församlingsdelen ansluter i stil och material till kyrkan, vilken ännu utmärker sig genom sitt högre, kopparklädda sadeltak. Exteriören hos kyrkobyggnaden är i sig bevarad, men tillkomsten av församlingshemmet har medfört en betydande förändring av anläggningen som helhet.

Interiören är i stort sett oförändrad sedan uppförandet. Kyrkorummet kännetecknas av en karakteristiskt sparsam dekor där materialen, här obehandlat rött tegel, ek och fur ställs mot varandra. Tegelväggarna bryts upp av fönsterband i sidoskeppen och ett ljusinsläpp i kortaket belyser effektfullt den främre delen av rummet. Kraftiga balkar av trä bär upp sadeltaket som är öppet upp till nock. Kyrkorummet är flexibelt på ett tidstypiskt sätt med stolsinredning. Inredningen harmonierar med arkitekturen och kännetecknas av sparsamt dekorerat tegel och obehandlat trä. I koret sitter en altartavla i form av en glasmosaik som liksom fönsterpartiet och dopfunten är utförd av Ralph Bergholtz. Dopfunten står på en fyrkantig fot i rött tegel och har en cuppa i glas och betong, underdel i ek. Orgeln med fasad av ek tillkom 1997 och ansluter i stil till övrig inredning.

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkotomtens murar och klockstapel.
- Kyrkan är en tidstypisk representant för efterkrigstidens kyrkobyggande.
- Den välbevarade exteriören.
- Den sedan uppförandet bevarade interiörens enhetliga prägel.
- Mosaiken, färgfönstren och dopfunten av Ralph Bergholtz.