Stäng fönster Eksjö kn, EVIGHETEN 2 HÄSSLEBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| HÄSSLEBY KYRKA, Hässleby kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i dess helhet Hässleby kyrkogård har medeltida ursprung. Den är utvidgad åt söder och öster i två omgångar, 1909 och 1970. Årsringarna är tydligt avläsbara genom nivåskillnader och bevarade mursträckningar. Kyrkogårdens äldre delar omges av en kallmur, den yngre av en fogad kalkstenmur. Ingångarna är försedda med smidda pargrindar och grindstolpar, de äldre med krönande gjutjärnskors. Trädkransar och alléer av lönn och lind förtätar kyrkogårdens atmosfär, särskilt i väster och inom 1909 års södra utvidgning. Kyrkogårdens norra utkragning är sedan gammalt utformad som en plantering och fredad från gravsättningar. Detta är ett särdrag. Kyrkogården har en genomgående stram utformning med rätvinkliga kvarter inom ett nät av grusgångar. Dessa grusgångar är en viktig del av kyrkogårdens atmosfär från det tidiga 1900-talet. Särskilt viktigt är detta p.g.a. det faktum att de en gång nästan allenarådande grusbäddarna till stor del slopats. Kyrkogårdens äldre del har en tydlig hierarkisk struktur. Enskilda gravar med påkostade resliga vårdar från förra sekelskiftet är placerade längs med de gamla kyrkogårdsmursträckningarna. Mellan- och efterkrigstidens lägre, breda vårdar återfinns i raka rader i den södra utvidgningen från 1909. Bland dessa enskilda köpegravar återfinns några av kyrkogårdens mest intressanta vårdar ur såväl konst- som personhistoriskt perspektiv. De fyra gravarna med bevarade järnstaket utgör ett omistligt inslag. Likaså bör man slå vakt om det tiotal grusbäddar med stenram som ännu finns kvar. En mängd titlar berättar om socknens kultur och personhistoria samt Mariannelunds ställning som centrum för bl.a. trävaruindustri och handel. Kvarteren öster om kyrkan och längs östra muren har i varierande utsträckning prägel av allmänna linjen, där socknens mindre bemedlade gravlades i rad allt efter frånfälle. Denna karaktär är tydligast bevarad i kvarter C och K med dess rader av småvårdar samt de två områden med barngravar som finns. Det är viktigt att även denna del av historien bevaras. Gravplatsen till Hässleby sanatorium utgör en viktig vittnesbörd om kampen mot lungsoten under 1900-talets förra hälft. Bårhuset med vit puts och spåntäckt tak är ritat av Johannes Dahl 1943 och bildar fond till södra utvidgningens mittaxel. Byggnaden är i sin historiserande anda tidstypisk och smälter in väl. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning - Hässleby kyrkogård har medeltida ursprung. - Kyrkogårdsmurar och grindar med stolpar, trädrader, sorgeträd och regelmässigt planterade träd utgör väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och bör vidmakthållas. En trädvårdsplan bör upprättas. - Alla grusgångar och grusbäddar bör bevaras som en omistlig del av kyrkogårdens karaktär. - Alla vårdar äldre än 1940 eller /och med titlar skall bevaras, liksom inramande anordningar som ex. järnstaket. - Nytillskott skall behandlas restriktivt på kyrkogårdens känsligare delar. Vårdar skall därvidlag anpassas efter de befintliga i möjligaste mån. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Kvarteret är ett gott exempel på hur man vid förra sekelskiftet valde att placera de enskilda köpegravarna längs med kyrkogårdsmuren. Den övergripande karaktären av påkostade resliga vårdar från denna tid är bevarad även om i princip alla grusbäddar försvunnit. De sju som kvarstår är desto viktigare att bevara, vilket även gäller de tre järnstaketen, en numera ovanlig syn på våra kyrkogårdar. De många titlarna berättar om ortens kultur- och personhistoria. Vårdar äldre än 1930 eller med titlar skall man söka bevara på plats. Nytillskott kan accepteras i viss utsträckning, men skall i möjligaste mån ges ett utseende som harmonierar med befintliga vårdar. Sanatoriets gravplats är utgör ett viktigt historiskt dokument. Kvarter B De vårdar som bevarats i kvarteret är rester av allmänna linjens fria gravar. Genom sina kronologiskt uppställda småstenar vittnar kvarteret om socknens mindre bemedlade. Vårdar saknas nästan helt i övrigt. Det är av vikt att bevara befintliga linjegravsvårdar på plats. Nytillskott skall anpassas till dessa i skala. Kvarter C Kvarter C karaktäriseras av sina raka rygghäckskantade rader av låga vårdar i enhetligt format. Därigenom speglas efterkrigstidens kyrkogårdsideal och folkhemmets jämlikhetssträvanden. Detta är en karaktär som finns representerad på många kyrkogårdar. En äldre vård vittnar om ett troligt förflutet som allmän linje. För framtiden bör kvarterets övergripande enhetlighet vara vägledande. Kvarter D - J Kvarteren i den södra utvidgningen har en enhetlig karaktär från främst perioden 1930-50. Det är en strikt symmetri som går igen i de strama låga vårdarna och deras klassiserande drag. Det rör sig om enskilda gravar som överlag haft grusbädd. Idag är endast ett fåtal grusbäddar bevarade, bl.a. en med påkostad inramning av kättingar. Det är av stor vikt att denna en gång så typiska företeelse får lov att finnas kvar. Det sammanhållna grusgravsområdet i kvarter H skulle exempelvis kunna sparas som museikvarter. Titlar på vårdar berättar om socknens lokal- och personhistoria, varför dessa vårdar bör bevaras, helst på plats. Nya vårdar får ej överskrida höjden på de befintliga. Kvarter K - M Kvarteren har en tradition som allmän linje, gratisgravar för socknens mindre bemedlade. Detta är bäst bevarat i kvarter L, medan särskilt K företer en påtagligt uppblandad karaktär. Dock finns en välbevarad rad med barngravar vid muren. De få äldre vårdar som finns kvar i kvarter K bör få stå kvar för att ge ett historiskt djup åt kvarteret, likaså barngravarna. I L bör man sträva efter att bevara kvarteret i sin helhet med dess obrutna rader av allmänna linjen. Nytillskott skall behandlas restriktivt och anpassas i format och material efter befintliga vårdar. Nya kyrkogården och minneslunden Nya kyrkogården är ett uttryck för efterkrigstidens strama kyrkogårdsideal med enhetlighet i vårdarnas utförande. Genom detta speglas såväl tanken på likhet inför Gud liksom folkhemmets jämlikhetsideal. Denna karaktär är vanligt förekommande på våra kyrkogårdar. Dess kulturhistoriska värde ligger framför allt i den övergripande uniformiteten, vilken man bör ha i åtanke vid brukandet. Minneslunden är ett uttryck för vår samtids förändrade gravseder. |
