Stäng fönster Jönköping kn, RÅSLÄTTS HAGA 1:1 SKOGSKYRKOGÅRDEN
Anläggning - Värdering
| SKOGSKYRKOGÅRDEN | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Område A Kvarteren är enhetliga och skiljer sig åt från övriga kyrkogården genom sin regelbundna och rätvinkliga struktur. De innehåller kyrkogårdens äldsta vårdar och vissa av dessa – t ex kvarter 13 är så enhetligt och oförvanskat att det tydligt visar på skillnaden mellan nya och äldre kyrkogårdsideal. Detta ger ett historiskt djup åt hela kyrkogården och är värdefullt för att åskådliggöra den utveckling som skett sedan den togs i bruk. Karaktärsbärande drag ligger i kvarterens regelbundenhet, rätvinkliga struktur och relativt enhetliga vårdar. Minnesstenen över den saknade från Estoniakatastrofen har ett samhällhistoriskt värde. Område B Kvarteret har en tydlig och högtidlig struktur. Karaktärsbärande drag är regelbundenheten mellan raderna, strukturen med liggande hällar närmast mittgången och stående vårdar utanför dessa. Den stenlagda platsen med blomster- och sittarrangemang är viktig för rumsligheten. Enskilda vårdar kan ha person-, lokal- eller samhällshistoriska värden. Område C Området präglas i första hand av den vattenfyllda dödisgropen med omgivande sluttningar. Karaktärsskapande drag är det som framhäver topografi n, gravlinjernas följsamhet längs med sluttningen ner och kalkstensgångarna i kvarter 19. Växtligheten består av friväxande tallar och enstaka buskar av kryptall och bidrar genom detta till känslan av naturlig skog. Område D Området präglas av topografi n med kullen i kvarter 8 och 9 som naturlig centralpunkt. Värdefulla och karaktärsbärande drag i området är växtligheten i form av friväxande tall, kvarterens och gravradernas anpassning efter terrängen och den relativa enhetligheten bland gravvårdarna. Område E Området präglas av terrängen och den naturliga växtligheten på plats. Kvarteren är väl anpassade efter topografi n med följsamma gravlinjer och naturlig växtlighet huvudsakligen i form av friväxande tallar. Gravvårdarna är enhetliga till storlek och utformning och typiska för sin tid. Område F Området ansluter sig väl till övriga delar av Skogskyrkogården genom sina till topografi n välanpassade kvarter. Kvarteren är beväxta med ett naturligt trädbestånd av friväxande tallar, vilket är värdefullt för bevarandet av känslan av naturlig skog. I vissa fall är dessa kompletterade med kontrasterande planteringar som framhäver den naturliga skogen bredvid. Område G Området hör till de yngsta på kyrkogården och präglas till skillnad från övriga kvarter av lövträd – främst björk men även andra. Karaktärsbärande drag är gravlinjernas följsamhet gentemot omgivande landskap i kvareter 42 och kvarter 45’s axialitet med det stora träkorset och dess processionsväg kyrkogården i dess helhet Jönköpings skogskyrkogård anlades och togs i bruk 1941. Kyrkogården ritades i stora drag av arkitekt Olof Hult i Stockholm, och kompletterades på detaljnivå av stadsträdgårdsmästare Ivar Andersson på parkförvaltningen i Jönköping. På kyrkogården fi nns även ett kapellkrematorium ritat av Lars Israel Wahlman tillsammans med sonen Jan Wahlman. Detta invigdes 1958. Skogskyrkogården ligger på ett område med naturligt kuperad terräng, bland annat med inslag av dödisgropar. Den naturliga växtligheten består huvudsakligen av tall och gran, samt i söder ett större inslag av lövträd i närheten av Lillån. Skogskyrkogården är indelad i 48 kvarter med oregelbunden utsträckning och utformning. Terräng och växtlighet på plats sätter en stor prägel på varje kvarter och binder samman kyrkogårdens olika delar. Mellan varje kvarter fi nns vegetationsridåer med tätväxande gran- och tallskog. Även dessa ytor med tätvuxen vegetation är en del av kyrkogårdens arkitektur genom att avgränsa kvarteren. Vägar och gångar medverkar också till denna avgränsning. Gravvårdarna är nästan samtliga typiska för sin tid och enhetligt utformade. Variationer fi nns mellan olika kvarter, skillnaderna följer huvudsakligen kvarterens ålder. Därmed berättar vårdarna också tydligt om utvecklingen under 1900-talets andra hälft - hur de skiftat från enhetliga och anspråkslösa men stora vårdar till små och individuellt utformade. Samtliga vårdar har ur detta perspektiv ett kulturhistoriskt värde - om än ej unikt - genom det typiska för den tid de representerar. Av stor betydelse är den högtidliga och monumentala processionsliknande väg som leder från infarten till det stora träkorset. Vägen ger en lång obruten siktlinje genom kyrkogården, i sista sträckan med förstärkt djupverkan med hjälp av avsmalnande alléplantering av sibirisk pelargran. Kapellkrematoriet har betydande arkitektoniska värden, ritat av Lars Israel Wahlman efter en arkitekttävling. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att tänka på i framtida förvaltning av kyrkogården Skogskyrkogården präglas av friväxande träd av naturligt och lokalt förekommande sorter så som tall, gran och björk. Endast undantagsvist förekommer kultiverade planteringar vars syfte är att kontrastera mot skogsvegetationen. Kvarteren är relativt enhetliga med en variation som formas av anpassning till terräng och topografi . Processionsvägen med de sibiriska granarna, de romantiskt slingrande gångarna samt kontrasten mellan öppna kvartersytor och tät och sluten vegetation är medvetna arkitektoniska element och värdefulla för kyrkogårdens struktur och rumslighet. |
