Stäng fönster Kinda kn, HYCKLINGE 1:49 HYCKLINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| Hycklinge kyrkogård, HYCKLINGE KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Kyrkans läge var under medeltiden på den dåvarande kyrkogårdens norra del, nu mer central. Hycklinge kyrkogård domineras av den höga trädkransen och den bitvis höga muren. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framför allt under 1800-talet. Den västra grinden med sina grindstolpar bildar en påkostad entré. Ovanligt stor del av kyrkogården har kvar det tidiga 1900-talets grustäckning. Linjegravsystemet är mycket välbevarat på kyrkogården i Hycklinge och har en lång tradition (se karta från 1850-talet i historiken). Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att blir en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Övriga löste en gravplats. Linjegravsystemet upphörde på 1960-talet men brukades i Hycklinge fram till 1980- talet, vilket är mycket ovanligt. Här finns även ovanligt många linjegravar som bör höra till de mer välbeställda i samhället. Den tydliga strukturen med linjegravar har ett mycket högt kulturhistoriskt intresse. Det är av vikt att bevara vårdar så man kan följa ordningen på gravläggningar. De mer påkostade gravanläggningarna i östra delen av kvarter B och norra delen av kvarter A har ett högt kulturhistoriskt värde. På den tidigare nämnda kartan från 1850-talet märks den tidiga indelningen i nuvarande kvarter B för betalgravar. I kvarter A är det ett tidigare område för allmänna gravar som lagts om till köpegravar. Gravarna med stenramar och häckomgärdningar visar på en vanlig utformning av familjegravar, framför allt från 1920-talet och några decennier framåt. De är en del av kyrkogårdens utveckling. Staketen i järnsmide eller gjutjärn är ett något äldre och mer påkostat sätt att omgärda en familjegrav. Även enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a speciella typer av vårdar såsom avbrutet livsträd, obelisk och gjutjärnsvård eller vård med särskild inskription. Gravvårdarna kan också ha ett högt lokalhistoriskt eller personhistoriskt värde. Det gäller bl a den första gravvården på norra utvidgningen. Träkorsen representerar en typ av gravvård som tidigare var mycket vanlig för de enklare gravarna på länets kyrkogårdar. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv. Här är hemmansägare en vanlig titel. På en gravvård finns titeln torpare, vilket är mycket ovanligt. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Gamla kyrkogården Kvarter A Gravplats nr A 1-218 Kulturhistorisk bedömning Kvarter A präglas av familjegravar, framför allt från tidigt 1900-tal i norra delen och andra halvan av 1900-talet i södra delen. Kvarteret delas av gången fram till västportalen. Gravarna omgärdas av klippta häckar, stenramar och enstaka staket i järnsmide, målade i silver. Denna typ av markering av familjegravar har varit vanlig från andra delen av 1800-talet, tidigast i form av häckar och järnstaket och senare stenramar. Gravomgärdningarna har ett högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller även enskilda gravvårdar. I norra delen är de höga granitvårdarna dominerande och i södra delen är de flesta vårdar låga och breda. Det kulturhistoriska intresset kan vara kopplat till en speciell typ av gravvård såsom avbrutet livsträd, obelisk och gjutjärnsvård. Gravvårdar kan även ha ett stort lokal- eller personhistoriskt intresse. Här märks bl a en gravvård i kalksten över organisten Forssman som var den förste att spela på kyrkans Schiörlinorgel. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv. Här är det stor övervikt för hemmansägare. Kvarter B Gravplats nr B 1-275 Kulturhistorisk bedömning Kvarter B omfattar en stor del av kyrkans äldre linjegravsystem. Linjegravsystemet är mycket välbevarat på kyrkogården i Hycklinge och har en lång tradition (se karta från 1850-talet i historiken). Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att blir en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Övriga löste en gravplats. Linjegravsystemet upphörde på 1960-talet men brukades i Hycklinge fram till 1980-talet, vilket är mycket ovanligt. Här finns även ovanligt många linjegravar som bör höra till de mer välbeställda i samhället. Den tydliga strukturen med linjegravar har ett mycket högt kulturhistoriskt intresse. Det är av vikt att bevara vårdar så man kan följa ordningen på gravläggningar. Även linjegravar har haft omgärdning, oftast med buxbomshäckar. De har ett högt kulturhistoriskt värde. De mer påkostade gravanläggningarna i östra delen av kvarter B har ett högt kulturhistoriskt värde. På den tidigare nämnda kartan från 1850-talet märks den tidiga indelningen i nuvarande kvarter B för ”köpegravar”. Familjegraven i nordöstra hörnet omgärdas av ett gjutjärnsstaket. Gjutjärn i gravvårdar och omgärdningar var populärt under andra delen av 1800-talet. En av gravvårdarna i denna grav har även en mycket personlig inskription. Kvarter C Gravplats nr C 1-275 Kulturhistorisk bedömning Den östra delen karaktäriseras av omgärdade familjegravar med låga och breda vårdar. Den västra delen har en sentida linjegravskaraktär. Båda delarna är välbevarade och konsekventa i sin utformning. Strukturerna har ett högt kulturhistoriskt värde. I den östra delen är den grusade beläggningen en del av utformningen. Även enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt intresse, det kan gälla gravvårdar med titlar. I kvarter C finns t ex titlarna grenadjär och torpare. Gravvårdar med titeln torpare är mycket ovanliga i Östergötland. Kvarter D Gravplats nr D 1-305 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret består av en del i öster med sentida linjegravskaraktär, äldre linjegravvårdar i nordväst och en omlagd del med breda låga vårdar i söder. Strukturen med linjegravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. I kvarteret finns bl a den sista linjebegravningen som var så sen som 1983. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt intresse. Detta gäller bl a de äldre linjegravvårdarna i nordvästra delen. Det är huvudsakligen svarta granitvårdar från 19000-talets första del. Nya kyrkogården Kvarter I Gravplats nr I 1-207 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har en tidstypisk (1960-70-tal) strikt karaktär. Detta understryks av rygghäckarna som är en viktig del av kvarterets utformning. Markeringen av gången från den gamla kyrkogården med hjälp av häcken och höga tujor är en medveten utformning och har ett kulturhistoriskt intresse. |
