Stäng fönster Falkenberg kn, MORUP 11:14 MORUPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| MORUPS KYRKA | |
| 10/5/06 |
| Motivering |
|---|
|
Morups kyrkby ligger på den mellanhalländska kustslätten och omges av ett uppodlat landskap. Kyrkan är belägen i en samlad miljö med prästgård, arrendatorsställe, skola och kyrkstuga. Kyrkan ligger med västtornet tätt inpå den gamla kustvägen mot Tvååker. Byggnaden omges av en äldre kyrkogård och på västra sidan av landsvägen har en nyare, förhållandevis stor kyrkogård anlagts. Runt den äldre delen löper en stenmur med innanförliggande trädrad. Grusade gångar leder fram till och runt kyrkan. Kyrkogården indelades efter respektive bys bestämda plats, vilken i sin tur delades in i gårdar och släkter. Här återfinns relativt få gravvårdar. Merparten är istället belägna på den nyare kyrkogården i väster. Denna togs i bruk 1876 och har sedan utvidgats flera gånger. Den nyare anläggningen kringgärdas av ett svart smidesstaket. En asfalterad gång leder rakt ner genom gravkvarteren, däremellan löper grusade sidogångar. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med västtorn, tresidigt korparti samt en utbyggd sakristia mot norr. Byggnaden är uppförd i tegel och gråsten som har vitputsats. Morups kyrka är en av få ursprungligen medeltida tegelkyrkor, uppförda i närheten av ett kloster, troligen av danska cisterciensermunkar från Esrom på Själland. I närheten av Morups kyrka låg cistercienserklostret Munkagård, varifrån man även hämtade teglet till kyrkobyggnaden. Morups kyrka uppfördes troligen på 1200- eller 1300-talet och har sedan byggts till i omgångar. Den var ursprungligen tornlös med separat klockstapel. Omkring halva långhuset närmast tornet tillhör den medeltida kyrkan, vilket stod orappat tills man 1804 förlängde långhuset till sin nuvarande längd. Tegelkyrkan var under den danska tiden känd som sjömärke, "den röde Kirke" innan Morups fyr tillkom. Kyrkobyggnaden har med tiden genomgått omfattande såväl yttre som inre förändringar. Vid renoveringen 1804-06 revs koret och kyrkan byggdes till mot öster med sitt nuvarande kor. 1810-1813 gjordes omfattande förändringar, då västtornet uppfördes och kyrkans fasad och tak omformades enligt samtida ideal. 1854 -57 förstärktes tornet med stödmurar och en sakristia byggdes mot norr. Exteriören har idag en 1800-talsprägel formad av de stora om- och tillbyggnaderna under denna tid. De vitputsade murarna har stora, rundbågeformade fönsteröppningar och tornet en karakteristisk, hjälmformad huv. 1800-talets förändringar har även satt sin prägel på interiören. Kyrkorummet är ljust med vitputsade väggar och inredning som till större delen härstammar från andra hälften av 1800-talet. Inredningen är färgsatt i vitt, rosa och guld och har en enhetlig klassicistisk prägel, med undantag för bänkinredningen (1909) med goticerande drag. Läktarbröstningens dekor tillkom 1938, skuren i trä av skulptören Axel Andersson. Kyrkan har ett fåtal äldre inventarier bevarade, bl a den medeltida basen till dopfunten från 1613 och ett triumfkrucifix från 1500-talet som minner om den långa historiska kontinuiteten. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Den äldre kyrkogårdens byindelning och karaktär. - Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Den klassicistiska exteriören. - Den välbevarade inredningen från andra hälften av 1800-talet i nyklassicistisk stil. - Dopfunten - Triumfkrucifix från 1500-talet. |
