Stäng fönster Falkenberg kn, KÖINGE 3:33 KÖINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| KÖINGE KYRKA | |
| 10/12/06 |
| Motivering |
|---|
|
KÖINGE KYRKA är belägen på ett åskrön, väl synlig i bygden, på gränsen mellan öppen odlingsmark och skog, nordost om Falkenberg. Kyrkan ligger något i utkanten av bebyggelsen, som huvudsakligen vuxit fram norr om kyrkan kring ortens korsväg och tidigare järnvägsstation. Kyrkan ingår i Ätradalens riksintresseområde för kulturmiljövården. Kyrkogården inhägnas av kallmurade stenmurar som genombryts av smidesgrindar, kantade av äldre träd. En tät allé kantar den grusade gången som leder upp mot långhusets östportal och skapar här en parkliknande karaktär. Kyrkogårdens norra del har en rund avslutning som skapats med mindre tallplantor. Den nuvarande murverkskyrkan uppfördes i nygotisk stil 1894-96, efter ritningar av kyrkoarkitekten Adrian Crispin Peterson, strax intill den medeltida kyrkplatsen i sluttningen nedanför. Byggmästare var Johannes Larsson från den kända byggmästargruppen i Sandhult. Den vitputsade kyrkan är orienterad i ungefärlig nord-sydlig riktning med ett smalare tresidigt kor i norr och torn krönt av en hög spira i söder. Mellan koret och långhusets korta korsarmar finns mindre utbyggnader, använda som sakristia respektive dopkapell. Murarna artikuleras med strävpelare och genombryts av stora spetsbågiga fönsteröppningar. Kyrkans branta takfall är täckta med mönsterlagd skiffersten. Kyrkobyggnaden är exteriört mycket välbevarad med dekorationer i rött tegel och puts i genomgripande nygotik. Interiören präglas dels av den i sin helhet bevarade nygotiska inredningen, dels av den ljusa 1950-talsfärgsättningen som helt avviker från byggnadstidens ideal. Läktarunderbyggnader har tillkommit i senare tid. Den helmekaniska orgeln, byggd 1896 av orgelbyggaren Samuel Molander i Göteborg med nygotisk fasad, är i princip i originalskick. Från den nuvarande kyrkans medeltida föregångare överflyttades vissa inventarier. Altaruppsatsen är ett verk från 1600-talet och överförd från den gamla kyrkan. Corpus utgörs av en altarmålning som tillkom på 1950-talet. Dopfunten i den västra korsarmen är huggen i svart granit på 1100-talet, sannolikt vid Funtaliden i Fagered. Det cylindriska skaftet i ljusare sten tillkom 1958. Dopfunten i den östra korsarmen har en cuppa uthuggen i svart grönsten, amfibolit, troligen i Fagered på 1300-talet, och har även den en yngre fot. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, smidesgrindar, trappor, trädrader, allé och grusade gångar. - Den sedan byggnadstiden mycket välbevarade exteriören i genomgripande nygotik. - Det mönsterlagda skiffertaket. - Altaruppsatsen från 1600-talet. - Den mycket välbevarade fasta inredningen sedan byggnadstiden. - Läktarorgeln av Samuel Molander. - De medeltida dopfuntarna, lokalt huggna vid Funtaliden i Fagered. |
