Stäng fönster Halmstad kn, STENINGE 13:1 STENINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| STENINGE KYRKA | |
| 12/7/06 |
| Motivering |
|---|
|
STENINGE KYRKA är högt belägen på medeltida kyrkplats mot kanten av höjdsträckningen Steninge bjär, nordväst om Halmstad. Kyrkan utgör tillsammans med prästlöneboställe, församlingshem, lärarebostad och skola en samlad sockenkyrkomiljö. Till anläggningen hör ett vaktmästarkontor (1990) och en likvagnsbod, ditflyttad 1957. Kyrkogården kringgärdas av en skalmur som i norr går över i en brant grässlänt. Muren genombryts av smidesgrindar. Runt kyrkobyggnaden leder grusade gångar. Kyrkogården är utvidgad åt öster 1957 och 1999 med en urnlund på den senare delen. Kyrkan har medeltida ursprung och i byggnadens västra del finns medeltida mursträckningar. Kyrkans fasader förblev oputsade fram till 1675 då fasaderna vitkalkades. Den vitputsade stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med halvrund koravslutning åt öster och torn (1805-06) jämnbrett med långhuset i väster. Det nuvarande stentornet ritades av byggmästaren Sjunne Holmgren från grannsocknen Getinge, och ersatte ett äldre trätorn. Det breda tornet fungerade som förlängning av långhuset och inreddes med bänkar. Långhuset förlängdes österut 1826 och då erhöll kyrkan sitt nuvarande rundade korparti. Därefter har kyrkans exteriör inte ändrats. Murarna genombryts av rundbågiga fönsteröppningar, troligen från 1826, med gjutjärnsfönster och portalerna har klassicerande omfattningar. Ett solur (1683) finns inmurat i kyrkans södra fasad. Långhuset täcks av ett sadeltak täckt med kopparplåt som är valmat över koravslutningen. Exteriören präglas av det kraftiga och relativt låga tornet som kröns av en svängd lanterninhuv. I tornet hänger en kyrkklocka från 1697. Kyrkorummet präglas av 1826 års östförlängning då det nuvarande korpartiet tillkom, samt av äldre inredning och inventarier. Predikstolen (1639) är utförd i renässansstil och den nedre avslutningen med barockornament tillkom troligen 1759. Den praktfulla altaruppsatsen i barock (1643) inköptes 1762 från Veinge kyrka. Dopfunten är skuren i trä 1666, men de fruktknippen och änglahuvuden som dekorerar cuppans sidor är senare tillkomna. Från 1899 är funtens sexsidiga fot och voluterna som utgör skaftet. Kalvariegruppen och basunängeln härrör båda från 1775. Kyrkorummets äldsta inventarie är en pietàbild av trä från 1400-talet. Kyrkans interiör är till stor del resultatet av en renovering 1932 under ledning av arkitekten Harald Wadsjö. Då vitmålades det välvda träinnertaket och väggarna målades i ljusgrå färg. Korfönstren igenmurades och äldre färger framtogs på äldre inventarier. Golvet i kyrkorummet härrör troligen från denna renovering och de nuvarande bänkgavlarna tillkom då efter Harald Wadsjös ritningar. Friskulpturerna Petrus och Paulus, änglahuvudet under predikstolens bokstöd samt krönlisterna på bänkgavlarna utfördes av skulptören Eric Nilsson i Harplinge. Den målade takfrisen med goticerande spetsbågemönster tillkom 1873-76. Från 1800-talet härrör läktarbröstningen (1826), psalmnummertavlan (1896) och altarringen. Läktarunderbyggnader tillkom 1968-69. Det nuvarande orgelverket byggdes 1992 med bibehållande av delar av 1901 års orgel, såsom fasaden ritad av Ragnar Östberg. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar, smidesgrindar, trädrader och grusade gångar. - Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Den välbevarade exteriören sedan 1826. - Äldre inredning och inventarier. - Den målade takfrisen. - Den fasta inredningen och inventarier från 1932. - Pietàbilden |
