Stäng fönster Aneby kn, VILDVINET 3 ANEBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| ANEBY KYRKA | |
| 12/31/11 |
| Motivering |
|---|
|
Aneby kyrka byggdes 1958 efter en nästan fyrtioårig process. Drivande kraft bakom att samhället fick egen kyrka var överläraren Oscar Granström och för ritningarna svarade ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås, sistnämnde ledde flera kyrkorestaureringar i länet under efterkrigstiden. Kyrkan kom med sitt vidbyggda församlingshem i två våningar samt källare att bli ett tidigt prov på de verksamhetskombinerande kyrkor som uppfördes under rekordåren i de svenska städerna. Här gavs utrymme inte bara för ett livligt församlingsliv utan även för slöjdundervisning. Efterkrigstiden innebar en kraftig breddning i Svenska kyrkans aktiviteter, vilket avspeglas i Aneby kyrka. Kyrka och församlingshem ligger fritt på en rymlig tomt väster om begravningsplatsen. Den resliga och långsträckta kyrkan från 1958 är traditionell både i sin salkyrkoform och i sin riktning österut. Nordsidan har höga smala fönster och i väster en monumental entré med hög trappa och skifferomfattad port. Över hela kyrkan är ett brant sadeltak. Församlingshemmet ligger i rät vinkel söder om koret. Det har tillbyggts såväl 1982 som 1997. Vid senaste tillfället genomgick kyrkan sin största förändring. Efter ritningar av arkitekt Lennart Arfwidsson, ATRIO i Västervik, byggdes ett helt nytt kyrkorum i vinkeln mellan ursprungliga kyrkan och församlingshemmet. Utrymmet däremellan tas upp av ett kyrktorg som även bildar ny huvudentré med vindfång i söder. 1997 års kyrka är postmodern i sin utformning som centralkyrka och ligger nära arkitektens båda Sankt Johanneskyrkor i Värnamo och Habo, invigda 1984 respektive 1993. Planen är åttkantig med en central lanternin som ger ett överljus åt kyrkorummet. Väggarnas fönster är placerade som band längs hörn och takfot. Alla byggnadskroppar har kalkfärgade fasader i svagt gult med vita omfattningar. Gamla kyrkorummet är sedan 1997 församlingssal. Av ursprunglig inredning återstår endast läktaren som är inglasad till körrum. Rumsvolymen är dock oförändrad med panelklätt tredingstak. Altarväggen har kvar sin oputsade beklädnad av rött tegel och en färgstark, högkvalitativ muralmålning av grännakonstnären Georg Trapp på temat ”Bergspredikan”. Nya kyrkorummet har fristående altare i sydväst med ett åttkantigt fönster med glasmålning av tranåskonstnären Winfried Baier som fondmotiv. Den moderna liturgin är fullt genomförd med frånvaro av altarring och predikstol. Däremot kvarstår det traditionella konceptet med fasta bänkar längs en mittgång, dock är bänkarna vinklade mot altaret för att understryka närheten mellan präst och församling. Orgeln som är övertagen från det gamla kyrkorummet är placerad i nordväst. Kyrkorummet domineras av lanterninen som bärs av kraftiga böjda limträbjälkar och den därifrån hängande stora ringformade mässingsarmaturen. Dessa delar är liksom de i vinkel brutna bänkarna karaktäristiska för arkitektens kyrkorum. Väggarna är klädda med ljusa björkfanérskivor medan taket är klätt med omålad spont. Inredningen är målad i grön lasyr. Allt detta ger sammantaget ett varmt och intimt intryck. Via fyra stora portar har nya kyrkorummet kontakt med kyrktorget utanför. Detta fungerar delvis som kafé, men rymmer också en dopgrav med ett mosaikklätt konstverk av Johnny Hansen, vilket skapar en skarp kontrast mellan profant och sakralt. Att särskilt tänka på i förvaltning av kyrkan: - Kyrkan representerar den under 1900-talets andra hälft vanliga sammankopplingen av församlingslokaler och kyrkorum, vanligen kännetecknande för stadsdelskyrkor. - Gamla kyrkorummets rymd och konstnärliga utsmyckning. - Nya kyrkorummets karaktär är oförändrad sedan uppförandet. |
