Stäng fönster Skurup kn, HASSLE BÖSARP 18:1 HASSLE-BÖSARPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Hassle-bösarps kyrka, HASSLE-BÖSARPS KYRKA | |
| 9/17/19 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkbyn Hassle-Bösarp ligger ett par kilometer söder om Skurup i Söderslätts böljande fullåkersbygd med markerade höjdryggar och dalgångar. Området har en bruknings- och bosättningskontinuitet som sträcker till cirka 4000 år f. Kr. Talrika fynd från bronsåldern har påträffats och i en mosse strax norr om kyrkan finns en offerplats där fynd i form av bland annat spjutspetsar, knivar, bältes- och sadelbeslag samt skelettdelar har daterats till romersk järnålder och tidig folkvandringstid. Byns gårdar, som främst var samlad en bit sydväst om kyrkan, kom i stor utsträckning att skiftas ut vid 1700- och 1800-talens skiften, men de två gårdarna närmast kyrkan ligger ännu kvar på sina ursprungliga platser och bevarar en äldre bebyggelsestruktur med fyrlängade gårdar kompletterade med yngre bostadshus och ekonomibyggnader. Om Hassle-Bösarps medeltida kyrka är uppgifterna mycket knapphändiga men den kan antas ha uppförts under 1100- eller 1200-talet och följt traditionellt romansk kyrkobyggnadsmönster. Tillkomsten av den nya kyrkan som stod färdig 1866 speglar 1700- och 1800-talens befolkningsökning, som ledde till att en stor del av Skånes medeltida kyrkor kom att byggas om eller rivas till förmån för nybyggen. Åren 1840–1910 var den mest intensiva kyrkobyggnadsperioden i Skåne sedan 1100-talet. Under denna tid var initialt den nyklassicistiska salkyrkan med vitputsade stenmurar och lägre robusta torn det vanligaste stilvalet. Samtidigt pågick bland vissa arkitekter en vurm för den medeltida byggnadskonsten. Ett experimenterande och sökande som efter flera decennier mynnade ut i en nygotik tydligt inspirerad av 1200-talets franska höggotik. Vid tiden för uppförandet av Hassle-Bösarps kyrka, såväl som för Solberga kyrka som är den direkta förebilden, hade emellertid inte dessa höggotiska ideal slagit igenom. Istället ser vi i dessa kyrkor ett exempel på en i grunden nyklassicistisk kyrka där arkitekten Peter Boisen med tydlighet tagit intryck av den begynnande medeltidsvurmen. Långhus och fullbrett kor under gemensamt sadeltak för att skapa ett ljust och rymligt kyrkorum är ett utpräglat särdrag för nyklassicismens kyrkor, liksom ett relativt lågt och kraftigt västtorn med spira. Den halvrunda absiden är däremot hämtad från romansk kyrkobyggnadstradition, liksom fasadernas rundbågefris och i viss mån även fönstrens formspråk, om än i det för tiden mycket moderna materialet gjutjärn. Interiört framträder de medeltidsinspirerade trenderna i kyrkorummets valvslagning med ribbvalv istället för de tunnvalv av trä som hade varit vanligt förekommande i salskyrkor allt sedan 1700-talet. I den fasta inredningen dyker romanska och gotiska motiv som trepass, kreneleringar och rund- och spetsbågar upp i altarskranket, orgelfasaden och psalmnummertavlorna medan predikstolen, altarringen och orgelläktaren är representanter för nyklassicismen. Det främsta exemplet på nygotik är emellertid dopfunten i gjuten betong, som helt enligt den nya stilinriktningens ideologier förenar en historiserande arkitektur med moderna byggmaterial. Hassle-Bösarps kyrka bevarar i mycket stor utsträckning sin ursprungliga gestaltning exteriört och interiört liksom fast inredning, och utgör på så vis ett mycket välbevarat exempel på enklare landsortskyrkor uppförda vid övergångsperioden mellan nyklassicistiskt och nygotiskt/nyromanskt kyrkobyggande. Av särskilt värde för kyrkans exteriöra karaktär är ursprungliga byggnadsvolymer och taktäckningsmaterial, fönster och solbänkar i gjutjärn samt nyromanska inslag som rundbågefriser, ljudöppningar med mittpost och dörrars och fönsters rundbågiga omfattningar. Interiört är absidens hjälmvalv, kyrkorummets ribbvalv samt mittgångens och korets ursprungliga golvbeläggning avgörande för upplevelsen av kyrkan. Frånsett mindre ombyggnader och ändrad färgsättning är den fasta inredningen i det närmaste oförändrad sedan kyrkans uppförande och besitter ett högt autenticitetsvärde. Kyrkklockan från 1745 och den på 1940-talet återbördade altaruppsatsen är de enda föremålen som bevarats från den medeltida kyrkan och har på så vis ett särskilt kontinuitetsvärde för församlingen. Den polykromt bemålade altaruppsatsen i ek från 1653 har med sin rikt skurna dekor även höga konsthistoriska och hantverksmässiga värden. Fredrik 3:s monogram minner om en tid då Skåne ännu tillhörde Danmark. Orgeln som tillverkades 1867 av orgelbyggarfirman J.N. & C. Söderling i Göteborg är en av stiftets bäst bevarade 1800-talsorglar med höga musikaliska och kulturhistoriska värden. Hassle-Bösarps kyrkogård har medeltida anor och bevarar sannolikt i det närmaste sin ursprungliga utsträckning. Kyrkogården präglas idag av kyrkogårdsidealen vid slutet av 1800-talet med homogent grusade gravplatser omgärdade av frodiga och klippta buxbomshäckar samt högresta gravstenar, vilka blandas med lägre vårdar typiska för 1930-talet och senare. Här finns även ett antal klassicistiska gravvårdar av tunna och slipade sand- eller kalkstenar som var vanligt förekommande i Skåne under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal. Merparten av de äldre gravvårdarna har arkitekturhistoriska värden och är väsentliga för kyrkoanläggningens karaktär. På gravvårdarna förekommer yrkestitlar i stor utsträckning, vilka har ett socialhistoriskt värde då de speglar bygdens historia och utveckling. |
