Stäng fönster Halmstad kn, ELDSBERGA 46:1 ELDSBERGA KYRKA
Anläggning - Värdering
| ELDSBERGA KYRKA | |
| 1/26/07 |
| Motivering |
|---|
|
ELDSBERGA KYRKA är belägen på medeltida kyrkplats på Eldsbergaåsen, i fullåkersbygden sydväst om Halmstad. Eldsbergaåsen utgör riksintresse för kulturmiljövården och i trakten finns ett stort antal förhistoriska lämningar samt storgården Fladje med 1700-talsbebyggelse. Prästgården (1851) och församlingshemmet ligger strax norr om kyrkan. Till anläggningen hör en vaktmästeribyggnad. Kyrkogården kringgärdas av en kallmurad stenmur som genombryts av smidesgrindar, en nygotisk i norr och en från 1950-talet i söder. Kyrkogården genomkorsas av grusade gångar, flera kantade av alléer. Kyrkogården har utvidgats åt norr 1872 och åt söder 1906. I anslutning till den södra muren ligger ett bårhus med fasader av sten och kopparbeslagen port. Den medeltida stenkyrkan är en av de bäst bevarade i Halland. Troligen förlängdes kyrkan åt väster redan under senmedeltiden. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett smalare absidförsett kor i öster, torn i väster och en sakristia (1954) vidbyggd i norr. Det nuvarande stentornet byggdes 1892 efter ritningar av stadsarkitekten i Halmstad Sven Gratz, och ersatte ett äldre trätorn. Tornets drag av nyrenässans märks i hörnlisener, rundbågefris och rundbågiga tornluckor. Uppgång till övre delen av tornet sker ovanligt nog genom ett rundat trapptorn på nordsidan. Kyrkans vitputsade fasader genombryts av segmentformade och rundbågiga muröppningar. Såväl på långhusets nord- som sydsida har ursprungliga muröppningar framtagits. Sedan 1972 har samtliga sadeltak och tornets spira kopparplåttäckning. Exteriören präglas i huvudsak av medeltid och tillbyggnaden 1892. Kyrkorummet präglas av medeltiden samt av 1900-talets förändringar. Karaktärsskapande är de senmedeltida kryssvalven med bemålade valvribbor i långhus och kor. Koret avskiljs från långhuset genom en rundvälvd triumfbåge. I kor och absid finns medeltida kalkmålningar från två olika perioder. Absiden kröns av ett hjälmvalv och målningarna föreställande Yttersta domen har sannolikt tillkommit på 1200-talet. Den medeltida karaktären lyftes fram vid en restaurering på 1950-talet under ledning av Sture Langö och Burt Stenberg. Koret omdanades och fick ett tegelmurat altare och tegelgolv. Även fönsterbänkarna belades med tegel. Fragment av medeltida kalkmålningar framtogs och konserverades. En ny sluten bänkinredning tillverkades och orgelläktaren utvidgades. En ny orgel med fasad installerades i samband med renoveringen. Fler kalkmålningar i koret i form av stiliserade växtornament framtogs 1976-77. Den nuvarande färgsättningen med väggar i svagt gul ton härrör från 1999-2000. Då lutbehandlades kyrkans trägolv, samtidigt som altaret framflyttades och en ny altarring tillkom. Interiören präglas också av äldre inredning och inventarier; dopfunt i malm (1619) på en fot av granit, predikstol (1614) och en basunängel (1700-tal) som fick nya vingar 1955, samt ett senmedeltida krucifix. I tornet hänger en storklocka omgjuten 1696 och i vapenhuset förvaras en äldre lillklocka omgjuten 1698. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar, grindar, trädrader och grusade gångar. - Det välbevarade medeltida murverket, muröppningarna och valvslagningen utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Exteriörens prägel av medeltid och 1800-tal. - Torntrappan är ovanlig. - Det invändiga medeltida måleriet. - Interiörens medeltida prägel. - Äldre inventarier. |
