Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Oxelösund kn, STJÄRNHOLM 1:58 STJÄRNHOLMS KYRKA

 Anläggning - Värdering

STJÄRNHOLMS KYRKA
1/21/11
Motivering
KYRKOMILJÖN – Oxelösunds kommun är en skärgårdskommun vid Östersjön. Kommunen omfattar en halvö med småbrutet odlingslandskap, nu till stor del tätbebyggt, samt skärgård. Ortnamnet avsåg ursprungligen ett sund vid ön Oxelö i Nikolai socken. Önamnet innehåller trädbeteckningen oxel.

Oxelösund är känt från 1400-talet som ett litet fiskeläge och lotssamhälle i Nikolai socken. Genom att Grängesbergsbolaget anlade järnvägen Ludvika–Oxelösund på 1870-talet och byggde ut hamnen kom ett stations- och hamnsamhälle att utvecklas omkring 2 km från den äldre bebyggelsen. År 1897 köpte TGOJ nästan all mark där Oxelösund har växt fram. Bolaget TGOJ ägde det mesta av tomtmarken inklusive gatu- och ledningsnät fram till 1952.

Kyrkan ligger i direkt anslutning till Stjärnholms herrgård, numera stiftsgård för Strängnäs stift, för vilken den också blev uppförd som gårdskyrka. Byggherre var generaltullförvaltaren Wilhelm Drakenhielm. Stjärnholms nuvarande huvudbyggnaden uppfördes på 1740-talet och har två flyglar mot gårdssidan. Förutom huvudbyggnaden finns ekonomibyggnader, bl a i form av en stor stenfyrkant från 1600-talet, idag ridskola. Kyrkan ligger väl synlig från motorvägen mellan Nyköping och Oxelösund.

KYRKOANLÄGGNINGEN – Stjärnholms kyrka och dess kyrkotomt är en integrerad del av den köks- och fruktträdgård som har legat söder om Stjärnholms herrgårdsbyggnad. Den rektangulära kyrkotomten med kyrkan centralt placerad, ligger i trädgårdens sydvästra hörn. Den östra halvan av kyrkotomten består av bördig mark, med bland annat krikon- och fruktträd. Den västra halvan av kyrkotomten ligger på en kulle, med barrträd och lövträd. Berg i dagen förekommer i anslutning till kyrkan.

Kyrkobyggnaden har uppförts på kullen, på den troligtvis obrukbara marken. Kyrkan är genom sin placering väl synlig i landskapet. Kyrkotomten är beväxt med gräs och är försedd med staket i söder, där det idag finns hagar för hästar. Kyrkotomten har inte använts som gravplats utan har mer karaktär av en park.

Kyrkan nås via grusade gångar, dels från parkeringsplatsen väster om tomten, dels från nordost där gångvägen ansluter till herrgårdens mittaxel.

KYRKAN – Stjärnholms kyrka består av ett långhus med ett tresidigt avslutat kor i öster, torn i väster och sakristia i söder. Kyrkans murar är i huvudsak uppförda av natursten. Tornets övre del och sakristian är uppförda av tegel. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. På tornet finns synliga, svartmålade ankarslutar.

Långhuset och koret har höga, spetsbågiga fönsteröppningar. I öppningarna sitter gråmålade fönsterbågar av trä innanför äldre svartmålade järngaller. Sakristian har kvadratiska fönsteröppningar i öster och söder. I öppningarna sitter gråmålade kopplade fönsterbågar av trä. I bågarna sitter klart fönsterglas.

Huvudingången i tornets västra fasad är placerad i en korgbågig dörröppning med en inåtgående, trätjärad port. Sakristian har en rakt avslutad dörröppning i den västra fasaden. I öppningen sitter en utåtgående, trätjärad enkeldörr.

Tornet har smala, rundbågiga ljudöppningar i söder, väster och norr. I öppningarna sitter inåtgående, trätjärade brädluckor.

Långhuset, koret och sakristian täcks av sadeltak med valmade gavelspetsar. Tornet täcks av ett pyramidtak. Yttertaken är täckta med enkupigt, rött lertegel. Tornet kröns av en spira med järndekorationer, bland annat en flöjel.

Kyrkorummet består av ett enskeppigt långhus och ett tresidigt avslutat kor i öster. Till kyrkorummet ansluter en sakristia i söder och ett tornrum i tornets bottenvåning i väster.

Kyrkorummet har ett golv av kvadratiskt, rött tegel. Innanför altarringen i koret finns ett förhöjt, målat trägolv. Bänkkvarteren har obehandlade brädgolv. I kyrkorummets västra del finns en smal orgelläktare. Den vilar på kolonner i framkant och nås via en brant trappa i läktarens norra del. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt.

Mellan långhuset och tornet sitter en pardörr. Dörrbladen består av ramverk och fyllningar och är marmorerad i blå kulörer. Vid ingången till sakristian sitter en enkeldörr.

Kyrkorummet har spetsbågiga bågiga fönsternischer. Fönstren är försedda med löstagbara innerbågar med olikfärgade glasrutor.

Kyrkorummet täcks av tre stjärnvalv som vilar på kraftiga väggpelare.

Sakristian har ett golv av kvadratiskt rött tegel. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. Väggarna avslutas upptill av en profilerad taklist. Rummet har ett platt, vitmålat tak.

Tornrummet i tornets bottenvåning har ett golv av hårdbrända tegelplattor, lagt med tegelstenar som fris. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt.
I väster leder en korgbågig dörröppning ut till kyrkogården.

Tornrummets kryssvalv är putsat och avfärgat i brutet vitt.

Längs tornrummets norra vägg har WC och förråd anordnats. Utrymmena avskiljs med laserade brädväggar och lätta, släta ekfanerade dörrar.

Stjärnholms kyrka uppfördes som gårdskapell till Stjärnholms herrgård och stod färdigt 1671. Byggnaden fick rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor och lågt torn i väster. Fasaderna var putsade med högt sittande rundbågiga fönster och tegeltäckta sadeltak. På 1700-talet byggdes en sakristia till på långhusets södra sida. Under detta århundrade tillkom också altartavlan, predikstolen, bänkinredningen, orgeln och orgelläktaren. Inredningen målades blå med förgyllda stjärnor. Under 1800-talet förminskades fönstren och gavs en spetsbågig form och all inredning målades i ekimitation.

År 1950 genomfördes en restaurering under ledning av arkitekt Ove Leijonhufvud då bl a bänkarna moderniserades och den ursprungliga färgsättningen togs fram. År 1974 installerades bland annat WC i tornrummet i tornets bottenvåning. I slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har kyrkans exteriör och interiör renoverats. Utförda åtgärder berörde främst ytskikten.

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING –
Stjärnholms kyrka ligger i en välbevarad herrgårdsmiljö från 1600- och 1700-talet med huvudbyggnad och flyglar samt ekonomibyggnader. Kyrkans exteriör med det mycket låga tornet är förutom de förminskade fönstren och de spritputsade fasaderna välbevarad sedan 1700-talet.

Kyrkorummet har en 1600-talskaraktär med de profilerade stjärnvalven vilande på kraftiga valvpelare med kapitäl och rundbågiga fönsternischer mot vilka de spetsbågiga fönstren kontrasterar. I övrigt domineras interiören av den på 1700-talet tillkomna inredningen i form av altartavla, predikstol, bänkkvarter och orgelläktare med enhetlig färgsättning.

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö:
- Kyrkan ingår som en del av en välbevarad herrgårdsmiljö från 1600- och 1700-talet.
- Kyrkans exteriör är relativt välbevarad sedan 1700-talet.
- Kyrkorummets mycket välbevarade 1700-tals inredning i form av altartavla, predikstol, bänkkvarter och orgelläktare i ursprunglig färgsättning.
- Kyrkan är en av länets få kyrkobyggnader uppförda under 1600-talet.
- Kyrkans huvudfasad med ursprunglig ingång var vänd mot herrgården norr om kyrkan. Detta var antagligen anledningen till att sakristian uppfördes på kyrkans södra sida, en placering som är mycket ovanlig i länet.