Stäng fönster Oxelösund kn, OXELÖ 7:33 FRÖSÄNGS KAPELL
Anläggning - Värdering
| Frösängs kapell, FRÖSÄNGS KAPELL | |
| 12/20/10 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – Oxelösunds kommun är en skärgårdskommun vid Östersjön. Kommunen omfattar en halvö med småbrutet odlingslandskap, nu till stor del tätbebyggt, samt skärgård. Ortnamnet avsåg ursprungligen ett sund vid ön Oxelö i Nikolai socken. Önamnet innehåller trädbeteckningen oxel. Oxelösund är känt från 1400-talet som ett litet fiskeläge och lotssamhälle i Nikolai socken. Genom att Grängesbergsbolaget anlade järnvägen Ludvika–Oxelösund på 1870-talet och byggde ut hamnen kom ett stations- och hamnsamhälle att utvecklas omkring 2 km från den äldre bebyggelsen. År 1897 köpte TGOJ nästan all mark där Oxelösund har växt fram. Bolaget TGOJ ägde det mesta av tomtmarken inklusive gatu- och ledningsnät fram till 1952. Oxelösunds kyrkogård är belägen omedelbart nordväst om Oxelösunds centrala delar. Kyrkogårdsområdet angränsar i väster till bostadsområdet Frösäng som uppfördes under 1960-talet. KYRKOANLÄGGNINGEN – Oxelösunds kyrkogård ligger fint inplanerad i landskapet. Mot öster avgränsas kyrkogården av markanta, skogbeklädda bergskärningar. I norr, väster och söder avgränsas kyrkogården av lägre, företrädesvis blandskogsbevuxna ytor. Kyrkogårdens huvudentré och parkering ligger i söder dit man kommer via en väg kantad av en blandallé med bl.a. lind, björk och klibbal. Den ursprungliga kyrkogården utformades av Erik Gunnar Asplund. Den består av en muromgärdad förgård, ett större ovalt område för ensamgravar (kv B-E) och i direkt anslutning till detta i väster en långsträckt rektangulär yta utformad som en fyrdubbel allé (kv A). Detta område anlades för familjegravar. Längs östra kanten ligger urnkvarteren vilka också omsluter minneslunden i norr. I väster ligger kyrkogårdens nyare del (kv F och G). En större gräsyta skiljer kv F och G från kyrkgårdens äldsta delar. På den gamla kyrkogården är gångytor belagda med grus – i övrigt med asfalt. Ett kopparklätt kors är placerat i gravkvarteren norr om kapellet. Minneslunden ligger uppe på en ekbevuxen höjd med viss utsikt mot den äldre kyrkogården i söder. Smyckningsplatsen har en modern utformning med markbeläggning av rektangulära granitplattor. Från smyckningsplatsen utgår en nyligen anlagd bäck med fåra av fältsten. Bäcken leder vidare ner mot urnkvarteren i sydöst och kantas av perennplanteringar. Bäcken förses med sommarvatten som pumpas upp. Väster om kapellet står en klockstapel i form av en öppen klockbock av trä med tre hjärtstockar, strävor samt sadeltak med gavlar. Timmerkonstruktion och tak är klädda med brädor. Takets gavlar kröns av utsmyckningar av järn i jugendstil. I klockstapeln hänger två klockor. Klockstapeln ritades av arkitekt Erik Lundberg år 1926. Klockstapeln uppfördes på berget där S:t Botvids kyrka ligger idag. Efter uppförandet av Sankt Botvids kyrka flyttades klockstapeln till kyrkogården år 1959. KAPELLET - Frösängs kapell uppfördes 1938 efter ritningar av arkitekt Gunnar Asplund, Stockholm. Kapellet ligger i suterräng och har en stramt sluten, funktionalistisk karaktär och en rektangulär, kubisk form. Entréfasaden i väster är kraftfullt markerad med ett murkrön, d v s muren/västra gaveln skjuter upp ovanför taket och övriga yttermurar som en teaterkuliss. En stor tillbyggnad i vinkel ritad av arkitekt Rolf Bergh, utgår från det lilla kapellets viktiga sydfasad, vilket på ett avgörande sätt förändrar intrycket av begravningskapellet. Denna tillbyggnad utökades 2004 efter ritning av byggnadsingenjör P O Gustavsson. Tillbyggnaden har fasader av gråmålad panel. Fönster och dörrar är brunmålade. Fasaderna är klädda med kalkstensskivor, s k Sjösamarmor. Skivorna är oregelbundna till formen. De är huggna i olika storlekar med en råhuggen yta som har en reliefverkan. I anslutning till fogarna är stenarna jämnt huggna. Kulören skiftar mellan beige, grå och ljust brun. Fönstren på kyrkans södra fasad är högt placerade i en fönsterrad om sex fönsterbågar av enluftstyp. I norr finns ett större, fast fönster. Fönstersnickerierna är brunmålade. Kapellets huvudentré är placerad i den västra fasaden. Porten är en utåtgående kopparklädd pardörr. Ovanför den finns en relief av gjutjärn med Jesu huvud och bokstäverna IHS under. En monumental fritrappa av granit leder upp till entrén. Kapellet har ett flackt sadeltak med skivtäckning av kopparplåt med förskjutna falsar. Takfallen är försedda med hängrännor och stuprör av koppar. Invändigt består kapellet av ett rektangulärt kapellrum/ceremonirum och avslutas i öster med en rak kordel som begränsas av två utskjutande murdelar från syd- och nordväggen. Kapellet har ett golv av ljus kalksten, lagt i cementblandat bruk. På ytan där kisthissen till källare fanns tidigare ligger en skiva klädd med ekparkett. Väggarna har en sockellist av grå kalksten Däröver är väggarna putsade och målade i en gulvit kulör. I väster leder huvudentrén ut till kyrkogården. Vid ingången från söder finns ett vindfång i den sluss som byggdes i samband med tillbyggnaden kapellet år 1972-1973. Kapellet har ett platt, vitmålat brädtak KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Kyrkogården planerades och ritades ursprungligen av arkitekt Gunnar Asplund på 1920-talet, anlades och invigdes 1930. Under samma tidsperiod arbetade arkitekten med den första delen av Skogskyrkogården i Stockholm. Kyrkogården måste betraktas som mycket unik och genomarbetad. Den har också planterats mycket omsorgsfullt och genomtänkt i flera etapper. Även kapellet är ritat av arkitekten Gunnar Asplund och har likheter med Trons kapell inom världsarvet Skogskyrkogården i Stockholm. Frösängs kapells ursprungliga exteriör är en god representant för Asplunds och 1930-talets funktionalistiska arkitektur och för den tidens begravningskapell. Utgångspunkten i Asplunds arkitektur var människan och kontakten med naturen. Alla skiftningar i känslolivet avspeglade arkitekten medvetet i arkitekturen genom kontraster i material, ljus och mörker, öppet och slutet. Arkitekturen är stram men byggnaden har ljusa fasader klädda med bearbetade kalkstensskivor. Ett högt placerat fönsterband i söder ger interiören skiftningar i ljusinsläppen och samtidigt en avskildhet. Porten i väster är av koppar som ger tyngd åt entrén. Exteriört påverkas dock originalbyggnaden mycket påtagligt av en tillbyggnad från 1972-73 som bryter upp ursprungstanken med kapellet. Interiörens ursprungliga inredning och strama karaktär är avskärmande och inger ett lugn. Mycket av ursprungskaraktären finns kvar med det väggfasta altaret och altartavlan i det svagt markerade koret, kalkstensgolv, vitputsade väggar med inmurade ljushållare, vitt brädtak och den högt placerade fönsterraden i söder. Vid om- och tillbyggnaden 1972-1973 förändrades och förenklades ytskikten. Upptagning av två nya dörrar på den södra väggen och förstoring av ett fönster i nordost tillkom. Helhetskaraktären ger därför intryck av att praktiska funktioner har fått väga tyngre än estetiska. Lösa originalstolar var specialritade av Gunnar Asplund. De byttes ut 1973 och består nu av lösa, robusta stolar med grön klädsel, som inte stämmer med den funktionalistiska perioden då kapellet byggdes. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkogården har kvar mycket av sin ursprungsform ritad av arkitekt Gunnar Asplund. Helheten och karaktären är av stor betydelse för kyrkogården. Kvarter A ger med sina grusytor, stenramsgravar och symmetriskt utplacerade träd en monumental prägel. - Kapellets ursprungliga exteriör och interiör är en god representant för Asplunds och 1930-talets funktionalistiska arkitektur och för den tidens begravningskapell. - Altartavlan målad av konstnären Nils Nilsson är ett framstående exempel från konstriktningen expressionism, som med färg och linjer förmedlar subjektiva sinnesintryck, här med lokal förankring. |
