Stäng fönster Karlskrona kn, KARLSKRONA 5:19 WÄMÖ KAPELL
Anläggning - Värdering
| wämö kapell, Wämö kapell | |
| 1/27/23 |
| Motivering |
|---|
|
Vämö är beläget direkt söder om fastlandet och norr om Karlskronas stadskärna på Trossö. När Vämö begravningsplats invigdes 1856 var Vämö ännu en lantlig miljö där bebyggelsen i stort begränsades till ett fåtal vägkrogar längs den enda landvägen till Karlskrona, och ön nyttjades ofta som plats för militära exerciser eller som utflyktsmål för stadens invånare. Såväl begravningsplatsens närmiljö som Vämö i sin helhet har sedan senare delen av 1800-talet kommit att påverkas av en omfattande exploatering, med framdragande av järnväg och nya infartsleder, utfyllnader mot Hästö och Pantarholmen samt anläggande av bland annat länslasarett, kasernområde (idag högskola), trädgårdsstad, hembygdsparken Wämöparken och flerbostadsområden. Vämö begravningskapell uppfördes 1906 efter ritningar av arkitekt August Strehlenert (1853–1909), som hade varit verksam i Karlskrona sedan 1874 och ritat ett stort antal byggnader i staden. Bygget finansierades genom en donation från auditören, riksdagsmannen och tidigare polismästaren i Karlskrona Wilhelm Lindahl och dennes hustru Hilda. Strehlenert gav kapellets exteriör en eklektisk komposition där Trefaldighetskyrkan, ett av Nicodemus Tessin d.y:s två barocktempel vid Stortorget, sannolikt inspirerat till centralkyrkoplanen. Tessins förebilder fanns i sin tur i den romerska renässansens kupoltäckta centralkyrkor och i förlängningen även antikens rundtempel med Pantheon som främsta företrädare. Kapellets vitmålade fasader med triglyffriser och festonger ger ett övergripande klassicistiskt uttryck. I de grunda strävpelarna som indelar fasaderna märks samtidigt att nygotiken ännu var rådande kyrkobyggnadsideal medan modestilen för dagen, jugend, fick en framskjuten position i växtornamentiken kring huvudentrén. Trots tillkomsten av stadsarkitekt Sigge Ulléns korsarmar, som förutom att förändra kapellets planform och volym även inneburit att strävpelarnas nedre delar och jugendornamentiken byggts in (den senare går ännu att beskåda i vapenhuset), får kapellets exteriör sägas vara en välbevarad representant för det tidiga 1900-talets eklektiska kyrkobyggnadsarkitektur. Även om interiörens ursprungliga gestaltning inte är känd har förändringstrycket uppenbart varit större här. Korsarmarnas tillkomst har skapat nya rumssamband, där inrättandet av kor i den södra armen varit av störst betydelse. Ytskikt, inredning och inventarier framstår till största del vara tillkomna under de senaste två eller tre decennierna. Sannolikt ursprungliga detaljer är kupolen med sin putsade och blåmålade insida med underliggande profilerad taklist, liksom ett av de ursprungliga rundbågiga fönstren med blyspröjsade polykroma glasmålningar och textband. Kyrkogården präglas av planen från 1926 med dess dominerande mittaxel och alléer. Strukturen är i huvudsak en klassisk rutnätsplan, där merparten av kvarteren har grustäckta familjegravar med omfattningar av sten eller buxbom mot gångstråken medan de inre gräsbevuxna ytorna upptas av linjegravar. Gångsystemen är grusade med några få undantag som sedan 1950-talet är asfalterade. Låga stående gravstenar dominerar tillsammans med de breda vårdarna vid familjegravarna, men de flesta gravvårdsidealen sedan senare delen av 1800-talet är representerade. |
