Stäng fönster Västerås kn, VÄSTERÅS 1:230 M.FL. TURBINHUSET
Anläggning - Värdering
| Turbinhuset | |
| 12/15/23 |
| Motivering |
|---|
|
Turbinhusets och dammens utformning, med närhet till flera för staden viktiga offentliga miljöer; Västerås slott, rådhuset och Vasaparken, kan ses som en del av en omgestaltning av ett större område i anslutning till centrala delar av staden under 1890-talet. Stadsparken på Svartåns västra sida planerades vid samma tid genom att staden löste in ett antal tomter och förvärvade en kronotomt i området väster om den planerade dammanläggningen. Tillsammans med den i norr befintliga promenadparken, anlagd av tobaksfabrikör Sundin, fick Stadsparken sin nuvarande utsträckning. Kraftverksanläggningen vittnar om stadens höga ambitionsnivå avseende den estetiska utformningen av stadsmiljön. Dammen är en central del i anläggningens funktion och utseende. Dammens utformning motiverades både av det praktiska övervägandet om en jämn kraftförsörjning och av det estetiska motivet att skapa en sammanhängande vattenspegel. Trots fiskvägens anläggande i dammen bedömer Länsstyrelsen att dessa värden väsentligen är bibehållna. Stor omsorg är ägnad åt Turbinhusets arkitektoniska utformning och byggnaden tillhör ett fåtal arkitektritade maskinhus från 1800 - talet. Formspråket är enkelt men elegant och den röda tegelfasaden med rundbågiga motiv smälter väl in i den känsliga miljön vid slottet. Turbinbyggnaden är så gott som oförändrad i exteriör och stomme samt har en väl bevarad interiör om än med sentida tillägg. Inspektionsluckorna i golvet för turbinerna är intakta. Turbinhusanläggningen tillhör den äldsta gruppen kraftverk i Sverige. Dess första eltekniska installation är ett typexempel för lågtrycksverk med vertikal maskinuppställning. Det är också det första vattenkraftverk som levererade ström till abonnenter. Anläggningen är ovanlig på flera sätt. Kraftöverföring med likström längre sträckor var inte vanligt förekommande och Turbinhuset i Västerås utgör en av få sådana anläggningar som uppfördes i Sverige. Klaffluckan och dammen utgör centrala delar av anläggningens funktion som källa till kunskap om de tidiga kraftverkens utformning och konstruktion. Ur teknikhistoriskt perspektiv är klaffluckan av särskilt intresse. Klaffdamms-anläggningar är sällsynta i Sverige. Västeråsanläggningen är en av tre klaffdammar som uppförs under 1890-talet. Den ledade luckan ligger horisontellt med vattnet på botten av utskovet i öppet läge och hissas vid stängning mot strömriktningen till upprättstående läge. Luckan är således nedsänkt under vattenytan i öppet läge och är alltså mindre synlig i omgivningen. Klaffluckan är så vitt det är känt den enda bevarade 1800-talsklaffluckan i landet. Det ursprungliga kedjespelet används fortfarande men regleras sedan 1990-talet med motordrift. Av den ursprungliga anläggningen är också spettluckan uppströms turbinsumpen bevarad (VIII). Möjligheten att reglera den genom att spetta luckorna uppåt och nedåt är dock satt ur spel. Luckan i turbinsumpens nedströmsvägg är utformad som en dammlucka (IX) som kunde fungera som utskov, något som anses typiskt för Ingenjörsbyrån Qvist & Gjers. Generatorn från 1910 (X) är en av få likströmsgeneratorer i landet bevarad på ursprunglig plats vilket är teknikhistoriskt intressant. Ur den synvinkeln är också den under 1970-talet återflyttade likströmsgeneratorn, ASEA modell H, från 1892 så kallad Wenströms gryta (XIII), om än tagen ur drift, av intresse. Årsringarna avseende turbiner, generatorer, luckor och reglerutrustning speglar en teknisk utveckling som spänner över 100 år. Den kontinuerliga moderniseringen av maskinell utrustning är en del av anläggningens karaktär och kulturhistoriska värde. Anläggningen har ett pedagogiskt värde då den, trots att alla delar inte är ursprungliga på platsen, kan drivas som ett museiverk där den äldre maskinella utrustningen kan användas för belysning inom huset i samband med visningar. Källa: Beslut om byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Västmanlands län, 2023-12-15, dnr 3322-2012. |
