Stäng fönster Karlshamn kn, HÄLLARYD 1:2 HÄLLARYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Hällaryds kyrka | |
| 9/30/13 |
| Motivering |
|---|
|
Hällaryds kyrka och kyrkogård utgör en flerhundraårig miljö med rötter i medeltid. Miljön präglas idag framförallt av det sena 1800-talet där kyrkan genom sitt läge och sin speciella utformning utgör ett tydligt landmärke och en symbol för trakten. Kyrkomiljön speglar tillsammans med skolbyggnaderna äldre tiders sockencentrum. Åren mellan 1860-1914 är en intensiv nybyggnadsperiod för kyrkor i stiftet. Flertalet gestaltades i tidens typiska medeltidsromantiska stil. I Hällaryd berättar kyrkan genom sin storlek om sockens tillväxt under 1800-talets senare hälft, som bl.a. var kopplad till stenbrytning och stenhuggeriverksamhet. Kyrkans exteriör med sin tydliga prägel av centralkyrka med åttkantiga lanternin, artikulerade putsfasad och spira med prydnadstorn tillmäts kulturvärden då den är välbevarad och representerar ett för det sena 1800-talets typiska arkitekturideal. Genom sin speciella plantyp, en centralkyrka, utgör den en för landet sällsynt kyrkobyggnadstyp. Den finns för övrigt representerad i stiftet dels genom 1600-talets stadskyrkor i Karlshamn och Karlskrona dels i det sena 1800-talets centralkyrkor i Malmö. Byggnadsdelarna är utförda med noga utvalda material och med hög precession. I interiören avläses framförallt nybyggnadstiden 1876-1878 med en sammanhållen inredning med bl. a. lanternin, läktare och predikstol. Dopfunten från gamla kyrkan med sin speciella utformning står för en ny typ av dopfunt som introduceras med reformationen. Kännetecknande är att den är utförd i trä, har baldakin och har rik renässansutsmyckning. Den tillskrivs ett särskilt värde och speglar en lång brukartradition för församlingen. Senare tiders tillägg som altarring, bänkinredning, ny färgsättning tillför årsringar till kyrkans historia utan att förta den väl sammanhållna helheten. Orgeln, byggd av GA Setterqvist & Son 1902, representerar med sin placering på läktaren, mittemot koret och altaret, ett traditionellt mönster som är kännetecknande för 1800-talets stora och nybyggda kyrkor. Orgeln utgör en motsvarighet till kyrkans tyngdpunkt med kor och altare och ansluter i utformning och materialval till kyrkans väl sammanhållna och medeltidsromantiska prägel. |
