Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Värnamo kn, VÄRNAMO 14:64 VÄRNAMO NORRA KYRKOGÅRD

 Anläggning - Värdering

Värnamo norra kyrkogård
1/1/08
Motivering
Område A
Område A är begravningsplatsens ursprungliga del från 1905 och innehåller de äldsta gravarna. Området är ovanligt enhetligt och samtliga gravar har grusbäddar och någon form av inhägnad, antingen av sten eller planterad häck. Utformningen är typisk för de bättre bemedlades så kallade köpegravar och det kulturhistoriska värdet är mycket högt. Värdet ligger i grusbäddar, stenramar eller kanthäckar, de typiska vårdarna med högresta proportioner och påkostad utformning hör också dit. Nya kompletteringar skall ta hänsyn till detta. Bruno Mathsson grav har ett nationellt kulturhistoriskt värde som en Sveriges mest framstående möbelformgivare.och arkitekter.

Område B
Det kulturhistoriska värdet ligger dels i att området är enhetligt och väl avgränsat, samt i de äldre vårdar från 1900-talets början som ännu minner om allmänna linjen. Dessa gravvårdar ger dels ett historiskt djup åt området, och dels minner de om den sociala bredden i relation till de mer påkostade gravarna i område A. I övrigt är de yngre vårdarna tidstypiska och vanligt förekommande på samtida kyrkogårdar.

Område C
Områdets främsta kulturhistoriska värde ligger i att det är ett enhetligt och tidstypiskt område. . Gravvårdarna är underordnade helheten och strukturen med parallella rygghäckar är också en tidstypisk företeelse från efterkrigstiden. Typen av kvarter är dock vanligt på de flesta kyrkogårdar varför det kulturhistoriska värdet är lågt.

Område D
Området är enhetligt och uppbyggt på en fast struktur med diagonalt planterade häckar och gångsystem och gravrader som följer detta. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i denna medvetna utformning och i enhetligheten. Gravvårdarna är tidstypiska och vanligt förekommande på de flesta kyrkogårdar varför dessa inte är speciellt värdefulla ur en kulturhistorisk synvinkel.

Område E
Samtida gravkvarter finns det gott om och brukar av den anledningen inte värderas speciellt högt, men denna strikta enhetlighet är så pass ovanlig och illustrerar tydligt ett stilideal inom kyrkogårdsplaneringen som är väldigt tidstypiskt. Det kulturhistoriska värdet kan därför inte anses obetydligt och nya gravar inom området måste anpassas de befintliga så att karaktären inte ändras.

Område F
Området har en tydlig och konsekvent rumslig struktur med ett gestaltningsmässigt värde. . Främst är det den återkommande hexagonala formen som bär detta uttryck. . Minneslund och urngravlunder har ett kulturhistoriskt värde som en tidstypisk företeelse.

kyrkogården i dess helhet
Norra kyrkogården i Värnamo anlades 1905 på ny mark, då vid stadens utkant, när den Södra begravningsplatsen började bli fulllagd. Sedan dess har begravningsplatsen utvidgats tre gånger, varje gång med tidstypisk egen karaktär. Idag planeras för ytterligare en utvidgning mot norr.
Begravningsplatsens kärna utgörs av den ursprungliga delen från 1905 - i rapporten kallad område A och B. Denna del är idag delvis mycket välbevarad - främst gäller detta de så kallade köpegravskvarteren i område A. Här ligger de typiska och värdefulla karaktärsbärande dragen i grusbäddar, omramningar kring gravar av sten eller häckar, grusgångar och inte minst den befintliga växtligheten med alléer och sorgeträd. Det kulturhistoriska värdet är mycket högt. De allmänna kvarteren som tidigare var en social kontrast mot köpegravsområdet har idag i det närmaste försvunnit, men ett fåtal gravvårdar finns kvar i det betydligt modernare rygghäcksområdet i område B. Dessa vårdar bör bevaras på plats för att spegla både det historiska och det sociala djupet.
Men undantag från område B är de flesta gravvårdarna typiska för respektive områdes anläggningstid. I område C, D och E dominerar de enkla och lågmålda gravvrådarna med få titlar, och enkel utforming. . I område F som är senare är variationen större. . Generellt gäller att anpassa nya vårdar till befintliga i det kvarter där de sätts, för att bevara de olika kvarterens karaktär. . Många personer som har varit viktiga i Värnamos historia ligger begravda här, det är därför viktigt att utgallring av gravvårdar och gravrätter väljs i samråd med tex hembygdsförening eller någon med god lokalhistoria. Av personhistoriskt värde finns bland annat Bruno Mathssons grav i område A, Värnamos kanske mest kända person.
Utvidgningarna i både norr och söder är alla väl avgränsade egna kvarter. . Detta underlättar läsbarheten och förståelsen för hur begravningsplatsen har förändrats. . Viktiga värden att värna om i dessa kvarter är enhetligheten, rumsligheten och i många fall grönskan som är en stor del av strukturen. I område F spelar tex pyramidenarna en betydande roll för kvarterets arkitektur, liksom rygghäckarna i område B och C. Gångsystemet är också en stor del av rumsligheten som avgränsar och förbinder, i område A är det naturligt att gångarna är lagda med grus som en del av en lång kontinuitet och värdefull tradition. I de yngre kvarteren finns det större acceptans för modernare material.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider.
Generellt gäller att gravvårdar med titlar och ortsnamn speglar ortens sociala och geografiska sammansättning. På samma sätt är inte bara ovanliga och påkostade gravar värdefulla utan även enkla och typiska gravar. Andra värden att ta hänsyn till är person- och lokalhistoriska värden, konstnärlig utformning och teknikhistoriska värden. Vårdar med dessa värden, och vårdar äldre än 1940 bör bevaras på plats.

Att särskilt tänka på vid förvaltning av begravningsplatsen
Område A är ett mycket välbevarat köpegravsområde från 1900-talets början med grusgångar, grusbäddar, häckar och stenramar, samt många ursprungliga gravvårdar av högresta proportioner. . Nya gravar ska anpassas efter befintliga äldre gravvårdar, ha grusbäddar och inramning.
Gruset har en lång tradition som gång- och gravbäddstäckning och är ett värdefullt karaktärsdrag på den äldre delen av begravningsplatsen.
Värdefullt är skillnaderna mellan de olika delarna - de fungerar som tydliga årsringar som berättar om hur ideal har ändrats och utvecklats.
I de yngre kvarteren spelar den övergripande gröna strukturen en stor roll i gestaltningen.
Kapellet med omkringliggande från 1958 ritat av Hugo Bolker har arkitektoniska värden.