Stäng fönster Värnamo kn, KYRKAN 1 VÄRNAMO KYRKA
Anläggning - Värdering
| Värnamo Kyrka | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Område A Området har höga kulturhistoriska värden vilka främst är kopplade till de enskilda gravvårdarna. Strukturen med gångar och tydliga kvarter är nästan helt borta, liksom de flesta gravomgärdningar och grusbäddar. Därför har de gravar som ännu har grusbäddar ett pedagogiskt värde för att visa på hur gravkulturen har sett ut. Ett högre kulturhistoriskt värde har de gravar där ett flertal grusgravar ligger ihop och på så sätt bildar en miljö. Sorgeträd hör tätt ihop med det sena 1800-talets parkideal på kyrkogårdarna och de kvarvarande träden har därför ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde. Gjutjärnsvårdar bör sättas upp kyrkans inventarieförteckning. Vid förnyelse och komlettering av nya gravar bör man strikt hålla sig till att nya gravvårdar anpassas efter de befintligas karaktär. Detta gäller i val av material och högresta proportioner. Kvarter B Det främsta kulturhistoriska värdet i kvarteret omfattar gestaltningsmässiga kvaliteter. Det har en tydlig rumslig avgränsning, gångarna av kalkstenplattor bär på en tydlig femtiotalskaraktär, och det fi nns en klar struktur med stående och liggande stenhällar i ett regelbundet och enhetligt mönster som bör värnas. Kvarter C Kvarter C har en tydlig avgränsning och egen struktur skild från övriga kvarter. Det kulturhistoriska värdet ligger dels i denna tydliga struktur och rumsbildning med hjälp av idegranshäckar, rhododendron och lindallén, och dels genom värdet i enskilda vårdar. De vårdar som är värdefulla är de äldre från 1800-talets slut, som genom sin närvaro är vittnesbörd för att det funnits gravar även här innan ändringen på 1950-talet. Kvarter D Det kulturhistoriska värdet ligger i att det är en del av den helhetsgestaltning som Hilding Claesson ritade för halva begravningsplatsen på 1950-talet. Kyrkotomten Det kulturhistoriska värdet på kyrkotomten ligger främst i de bevarade gravvårdarna som samtliga bör sättas upp på kyrkans inventarieförteckning. Även de stora träden har ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde. kyrkogården i dess helhet Södra kyrkogården i Värnamo anlades under 1860-talets första hälft. Samtidigt upphörde begravningar vid gamla kyrkogården där det på 1870-talet uppfördes en helt ny kyrka. Idag fi nns en handfull gravvårdar kvar på gamla kyrkotomten, men ingen i bruk. Eftersom den södra kyrkogården inte kunde utvidgas, uppfördes 1905 på ny plats den norra kyrkogården som sedan dess varit den huvudsakliga begravningsplatsen i Värnamo. Den södra kyrkogården används idag främst för urnbegravningar. Södra kyrkogården är omgiven av en trädkrans med blandade trädslag, av olika ålder. Stenmuren är låg och består av fogade kluvna granitblock, en grindöppning fi nns i norr. Idag omges begravningsplatsen av bostadshus från 1900-talets mitt i öster, av Apladalens idrottshus i söder och fd tingshuset i norr. I väster fi nns en parkeringplats. På 1950-talet genomgick Södra kyrkogården en omfattande ändring och nyanläggning av östra halvan efter ritningar av Hilding Claesson i Lund. Den östra delen är sedan dess uppdelad i tre väl avgränsade rum med nästan bara moderna urngravar. Idag består den äldre, västra halvan huvudsakligen av gravvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets början, utspridda med stora ytor gräs emellan. Endast ett fåtal torde vara i bruk. Den äldre delen, den västra, har ett stort kulturhistoriskt värde genom den stora samlingen av äldre gravvårdar. Gravvårdarna är typiska för de mer väletablerades köpegravskvarter och värdefulla uttryck för detta är deras storlek, högresta proportioner samt att de oftast står på ett fundament. I flera fall finns även gravramarna och grusbäddarna kvar vilket är ett karakteristiskt uttryck för de äldre gravkvarteren. De är fl era till antalet men spridda över en stor yta, och samtidigt är den ursprungliga strukturen med gångar och kvartersindelningar borta och dold under gräsmatta. Många enskilda gravvårdar har ett mycket stort kulturhistoriskt värde, så som gjutjärnskorsen och vissa konstnärligt utformade vårdar. Här finns även stora person- och lokalhistoriska värden knutna till Värnamos historia. Den östra och moderna halvan av begravningsplatsen är främst värdefull ur ett arkitektoniskt perspektiv med goda gestaltningsmässiga kvaliteter. Dessa kommer till uttryck genom en distinkt struktur med välavgränsade rum och enhetliga vårdar. Kyrkotomten närmast kyrkan är platsen för den ursprungliga kyrkogården. Idag fi nns inte mycket kvar som minner om denna, undantaget ett par vårdar från 1800-talets mitt. Kyrkotomtens kulturhistoriska värde ligger dels i dessa vårdar som är av sådan ålder och intresse att de borde sättas upp på kyrkans inventarieförteckning, dels i att det fi nns medeltida lämningar från gamla kyrkan och dess kyrkogård under mark. Ingrepp under markyta är därför tillståndspliktigt. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att särskilt tänka på vid förvaltning av begravningsplatsen Enskilda gravvårdar på gamla delen av Södra kyrkogården har ett stort kulturhistoriskt värde, speciellt är också att det är en så stor och homogen samling. Värdet är knutet till högresta proportioner, montering på sockel, vårdar med gravramar och grusbäddar. Många har även höga konstnärliga värden. På nya delen, den östra, ligger det kulturhistoriska värdet främst i gestaltningsmässiga kvaliteter, som kommer till uttryck genom väl avgränsade rum och kvarter med enhetliga vårdar. Vårdar äldre än 1850 eller utförda av gjutjärn eller smide ska föras in på kyrkans inventarieförteckning. |
