Stäng fönster Ljungby kn, LJUNGBY 10:1 LJUNGBY GAMLA KYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| Ljungby Gamla kyrkogård | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter AB Kvarteret har ett heterogent uttryck med både högresta gravvårdar och låga rektangulära vårdar vilket gör att kvarteret är relativt okänsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets färgskala och till de befintliga gravarna. Många av kvarterets gravvårdar är av sådant konsthistoriskt, personhistoriskt och hantverksmässigt värde att de är extra kulturhistoriskt intressanta. Dessa bör i möjligaste mån bevaras på sin ursprungliga platser sedan det att gravrätten gått ut, alternativt återanvändas för att bibehålla karaktären i kvarteret. De tujor som idag nästan växer över en av gravvårdarna skulle på ett varsamt sätt tuktas för att göra gravvården bakom grenarna synlig igen. Kvarter A Kvarteret har en heterogen karaktär med gravvårdar ifrån många tidsåldrar. Gravvårdarna vittnar om ett skiftande ideal och många gånger om en stor hantverksskicklighet. Då kvarteret utgörs av ett så skiftande utbud av gravvårdar är det inte så känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets färgskala och de nya gravvårdarna bör harmoniera med de befintliga. Då flera av gravvårdarna i kvarteret är av sånt konsthistoriskt, lokalhistoriskt och hantverksmässigt värde är de extra kulturhistoriskt intressanta. Därför bör de i möjligaste mån få stå kvar i kvarteret efter det att gravrätten gått ut, alternativt återanvändas. Det är viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningar kvarstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. De två gjutjärnskors som förekommer på kvarteret från 1890 respektive 1861 har fått rostangrepp som behöver åtgärdas. Rostbeläggningen borstas bort med stålborste. Därefter grundas järnet med blymönja och slutstrykes med linoljefärg. De två gjutjärnskorsen samt gravvården med infälld marmorplatta och marmorhänder bör, om så inte redan är fallet, föras in i församlingens inventarieförteckning. I de fall där lavar börjat växa på stenarna så att inskriptioner och hantverket börjat döljas bör detta tas bort. Det gör man genom att försiktigt blöta upp lavorna med ljummet vatten och tvättas lätt med en nylonborste. Kvarter B Kvarter B präglas av en blandad karaktär med både äldre och yngre gravvårdar. Då det finns många typer av gravvårdar är det inte så känsligt för nytillskott och därför behöver de nya gravvårdarnas utformning inte vara så strikt reglerat. Det viktiga är att nya gravvårdar harmonierar med de övriga. Då kvarterets gravvårdar har många konsthistoriska, lokalhistoriska och hantverksmässiga värden är de extra kulturhistoriskt intressanta. Därför bör de i möjligaste mån få stå kvar i kvarteret efter det att gravrätten gått ut, alternativt återanvändas. Det är viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningar kvarstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Bruket med gravvårdar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. De häckar som förekommer runt gravvårdarna är i flera fall glesa och vissa plantor på väg att dö. I de fallen bör häckarna kompletteras med nya plantor av samma slag. Kvarter C Kvarterets heterogena karaktär gör att det är mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets svartgråa skala. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån få stå kvar i kvarteret sedan det att gravrätten gått ut, alternativt återanvändas. De gravvårdar med tillhörande grusad omgärdning och de med enbart omgärdning bör bevaras. De med enbart omgärdning kan med fördel återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Kvarter D Kvarteret har en heterogen karaktär med gravvårdar som spänner över flera tidsåldrar och med ett blandat uttryck. Detta gör att kvarteret inte är så känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till den svartgråa färgskalan och nytillskotten bör även harmoniera med de befintliga gravvårdarna. Gravvårdar som har ett kulturhistoriskt värde skall bevaras i sin helhet på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten gått ut. Ett alternativ är också att återanvända gravvårdar sedan det att gravrätten gått ut. Detta för att behålla karaktären i kvarteret samt bibehålla de stenar vars konsthistoriska och hantverksmässiga värden är av extra kulturhistoriskt betydelse. Innan omgravering ska gravvården dokumenteras genom anteckningar och fotografier. Även tidpunkt för omgravering ska noteras. I de fall där lavar börjat växa på stenarna så att inskriptioner och hantverket börjat döljas bör detta tas bort. Det gör man genom att försiktigt blöta upp lavorna med ljummet vatten och tvättas lätt med en nylonborste. Gravvården med Thorvaldsens medaljong samt sandstensvården från 1848 bör, om inte så redan är fallet, föras in på församlingens inventarielista. Kvarter CD Kvarteret har en heterogen karaktär där övervägande delen av gravvårdarna fått ett monumentalt uttryck. Vid nytillskott bör hänsyn tas till kvarterets högresta skala och den svartgrå färgskalan. Flera av kvarterets gravvårdar besitter stora konsthistoriska, lokalhistoriska och hantverksmässiga värden vilka gör dem kulturhistoriskt intressanta. Därför bör dessa få stå kvar i kvarteret sedan det att gravrätten gått ut alternativt återanvändas för att bibehålla karaktären. Den marmorvård vilken är rest över Patron Olof Ljungcrantz bör, om så inte redan är fallet, införas i församlingens inventarieförteckning. Sammanfattande bedömning och karaktär På Ljungby gamla kyrkogård har människor begravts från tidig medeltid och fram till idag, vilket gör att den har en lång tradition som religiöst centrum i bygden. Kyrkogården är relativt liten och omgärdas av en vällagd sten- och stödmur samt en trädkrans. Ingång till kyrkogården finns dels i söder, dels i norr. Kyrkogården omfattar sex kvarter vilka alla har ett heterogent uttryck med gravvårdar från många tidsåldrar. Kyrkogården har utvidgats i alla fall två gånger under 1800-talet varav en gång åt väster. En vandring på kyrkogården visar på ett varierande synsätt när det gäller begravningstraditioner. Gravvårdarna vittnar om ett skiftande ideal och många gånger om en stor hantverksskicklighet. De rymmer en mängd information om person- och lokalhistoria i form av personnamn, ortsnamn och titlar. På Ljungby kyrkogård förekommer titlar som patron, murarmästare, trotjänarinnan, änkefru, lokförare, förman och guldsmeden vilka alla vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Kyrkogården fick till stora delar sin nuvarande form på 1880-talet med dess kvartersindelning samt korsgång. Denna struktur som bör bevaras för framtiden. Grusgångarna bör inte beläggas med asfalt eller dylikt och någon utvidgning av kyrkogården bör inte heller ske. Idag är det främst Skogskyrkogården i Ljungby som används och om ett behov av utvidgning skulle förekomma bör detta ske vid Skogskyrkogården istället. Det är viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina olika omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningen kvarstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. Kyrkogården har haft stor omsättning på gravvårdar vilket bidragit till den uppblandade karaktär vilken möter dagens kyrkogårdsbesökare. Detta gör också att kyrkogården över lag är mindre känslig för nytillskott. Dessa bör dock utformas och placeras med varsamhet och hänsyn till kvarterens inbördes olika karaktär. Ett alternativ är att återanvända gravvårdar sedan det att gravrätten gått ut. Detta för att behålla karaktären i kvarteret samt bibehålla de stenar vars konsthistoriska och hantverksmässiga värden är av extra kulturhistoriskt betydelse. Innan omgravering ska gravvården dokumenteras genom anteckningar och fotografier. Även tidpunkt för omgravering ska noteras. De gravvårdar och omgärdningar vilka är utförda i smide eller gjutjärn och som har rostangrepp bör åtgärdas. De borstas först rena från rosten med en stålborste. Därefter grundas de med blymönja. När detta torkat slutstrykes vården med linoljefärg. I de fall där lavar börjat växa på stenarna så att inskriptioner och hantverket börjat döljas bör detta tas bort. Det gör man genom att försiktigt blöta upp lavorna med ljummet vatten och tvättas lätt med en nylonborste. Gravstenen kan i svårare fall packas in i cellstoff eller hushållspapper och vatten, samt ytterst ett lager hushållsplastfolie. Inpackningen får verka i ett dygn och rengörs sedan med nylonborste och vatten. Viktigt är att man inte använder verktyg och stålborstar för att ta bort lavar, då dessa gör mer skada på stenen och reporna blir en grogrund för mer lavor. Det är viktigt att tänka på vid alla skötselåtgärder på gravvårdar är att ingreppen inte får skada gravvården och att de skall förlänga gravvårdens livslängd. Vegetationen är mycket viktig för kyrkogårdarnas karaktär. Äldre, döende träd såväl i trädkransen som fristående träd bör i största möjliga mån ersättas med träd av samma sort. Även omgivande häckar skall bevaras. Den stenmur som omgärdar kyrkogården har i östra murens södra del rasat samman. Stenen från muren ligger under inventeringen på en intilliggande gångväg. Muren bör återställas. Gravstenar vilka har skador i form av sprickor och liknande bör på något sätt skyddas för framtida skador och kan i vissa fall restaureras. Genom en konsultation med en stenkonservator kan man få tips och hjälp med att skydda och bevara dem på bästa sätt. |
