Stäng fönster Kalmar kn, SÖDRA KYRKOGÅRDEN 1
Anläggning - Värdering
| 6/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden Kvarter A-C, F-G och L-M Kvarteren tillhör den del av den kyrkogård som anlades i början av 1860-talet. De utgör en viktig del av den helhet som ger Södra kyrkogården dess genomtänkta och påkostade karaktär. Kyrkogårdens struktur är typisk för sin tid och välbevarad. En viktig del av denna struktur är att merparten av de köpta gravplatserna är belagda med grus och omgärdade på olika sätt. Flera av gravplatserna utgör blickfång på kyrkogården genom sin utformning. I enskilda vårdar finns hantverksmässiga och konstnärliga värden att värna. Här finns också stora person- och lokalhistoriska värden att värna. Alla gravvårdar av gjutjärn samt omgärdningar av gjutjärn och smide bör införas på församlingens inventarieförteckning. Det gäller även ett urval av kyrkogårdens äldsta gravvårdar. Kvarter E, H och Minneslunden I det tre kvarteren möts gammalt och nytt. Det gäller kvarterens utformning som är typisk för sin tid med en tydlig social skillnad mellan köpta och allmänna gravplatser men där ett av kvarterens linjegravsområde har lagts om till minneslund på 1970-talet. Även när det gäller gravvårdarna möts gammalt och nytt. Delar av linjegravsområdet i kvarter H har lagts om under 2000-talet och på enskilda gravplatser möts olika generationers gravvårdar. Detta skapar en spännande blandning. Flera av gravplatserna utgör blickfång på kyrkogården genom sin utformning. I enskilda vårdar finns hantverksmässiga och konstnärliga värden att värna. Här finns också stora person- och lokalhistoriska värden att ta vara på. Alla gravvårdar av gjutjärn samt omgärdningar av gjutjärn och smide ska införas på församlingens inventarieförteckning. Kvarter 8U Genom sin utformning utgör kvarteret en viktig del av den anläggningsstruktur som kyrkogården fick när den anlades. I slutet av 1950-talet lades linjegravsområdet om till ett urnområde. Detta är inte ett ovanligt sätt att återanvända gamla linjegravsområden. Det är också ett sätt som bibehåller en del av de här områdenas karaktär med en mängd små gravvårdar, ordnade i rader. Den största förändringen av området är istället den häck av idegran som omgärdar området och gör att kvarterets inre, till skillnad från de andra tre kvarteren i kyrkogårdens mitt, är skyddat från insyn. Den nya urnlunden blir ett rum i rummet som bryter den fullständiga överblicken över kyrkogården som fanns tidigare. Förändringen är den åtgärd som haft störst påverkan på kyrkogårdens karaktär frånsett utvidgningen 1889. Gravvårdarna utgör en samling av olika typer och stilar från 1800-talets andra hälft fram till idag. Hos flera av de äldre vårdarna finns konsthistoriska och hantverksmässiga värden att värna. Flera av vårdarna rymmer också person- och lokalhistoriska värden. Gravvårdar och gravstaket av gjutjärn och smide ska föras in på församlingens inventarieförteckning. Kvarter N och O De båda kvarteren tillkom i slutet av 1880-talet då kyrkogården utvidgades. Man valde dock att ge det nya området exakt samma struktur som den äldre delen av kyrkogården. Det gör att man idag uppfattar kyrkogården som en helhet. Det är bara en noggrann studie av kyrkogårdens gravvårdar som avslöjar att denna del är lite yngre. Liksom de tidigare beskrivna delarna av kyrkogården är det främst anläggningsformen som är viktig t.ex. den tydliga uppdelningen mellan olika typer av gravplatser. En omläggning av linjegravsområdena pågår men än idag finns spår av linjegravar från 1910-talet. Dessa spår är viktiga att värna. Hos flera av gravvårdarna finns hantverksmässiga, konsthistoriska eller lokal- och personhistoriska värden att värna. Gravvårdar av gjutjärn ska föras in på församlingens inventarieförteckning. Mosaiska kyrkogården Mosaiska kyrkogården i Kalmar är en av Sveriges judiska begravningsplatser. I Stockholm finns flera judiska begravningsplatser, en del i bruk, andra inte. Det finns också judiska kyrkogårdar i flera större städer t.ex. Malmö och Norrköping. I Kalmar län är mosaiska kyrkogården i Kalmar den enda i sitt slag. Mosaiska kyrkogården har brukats av flera judiska församlingar i sydöstra Götaland. Anläggandet av kyrkogården i Kalmar kan ses som ett tecken på den förändring i synen på olika religiösa samfund som Sverige, och flera andra länder, genomgick under 1800-talet. I slutet av 1800-talet blev det tillåtet att tillhöra andra religiösa samfund än Svenska kyrkan, men man var tvungen att tillhöra ett samfund. Först 1951 fick vi religionsfrihet i Sverige. Den Mosaiska kyrkogården i Kalmar utgör en del av stadens historia. Den vittnar om influenser och människor som kommit utifrån och slagit sig ner i staden och satt avtryck här. Kyrkogården bär också spår av världshändelser genom minnesvården över nazismens offer. Kyrkogården bör få behålla sin nuvarande utformning och gamla gravvårdar stå kvar så länge inte platserna behövs. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Södra kyrkogården i Kalmar anlades när den växande stadens medeltida kyrkogård och fattigkyrkogårdar inte längre räckte till för stadens behov. En koleraepidemi som drabbade staden på 1850-talet hade aktualiserat frågan bland de styrande. Södra kyrkogården anlades på fortifikationsjordar som överlämnades till staden i början av 1860-talet. Vid det laget stod kyrkogården redan färdig. Kyrkogården blev en del av det offentliga institutionsstråk som anlades på fortifikationsjordarna från Fredrikskans i norr till Södra kyrkogården i söder. Inom detta område byggdes bl.a. Kalmars första lasarett, idag Söderportskolan, och Stadsparken. Kyrkogårdsanläggningen ritades av första lantmätaren C J A Magnét och bör för sin tid ha varit en mycket modern anläggning. Det finns tecken som tyder på att Södra kyrkogården fått stå modell för andra kyrkogårdar i länet t ex i Borgholm och Oskarshamn samt utvidgningen av Vissefjärda kyrkogård. Hela kyrkogården är en väl sammanhängande helhet. Breda gångar kantade av trädrader eller alléer av höga lindar är utlagda i ett rutnät över området. De olika gravkvarteren är tydligt avgränsade av gångarna. Kvarteren är antingen långsmala områden med köpta gravplatser eller större rektangulära ytor där köpta gravplatser är placerade i områdets ytterkanter och linjegravsområden i kvarterens mitt. En utvidgning gjordes i slutet av 1880-talet men detta områdes utformning anpassades helt till den äldre delen vilket gör att man idag inte upplever någon tydlig gräns mellan de båda delarna. De köpta gravplatserna har i stort sett fått behålla sin ursprungliga utformning med omgärdningar av olika slag och grusbeläggning. Detta utgör idag ett av kyrkogårdens viktigaste karaktärsdrag och bör därför bevaras. Under 1900-talet har flera av de gamla linjegravsområdena lagts om. Ett, i kvarter 8U, blev på 1960-talet omlagt till urnlund och fick en ny struktur med fler planteringar och en häck som avskärmade kvarteret från insyn. Detta är den enskilda åtgärd som mest påverkat kyrkogårdens karaktär frånsett utvidgningen 1889. Ytterligare ett linjegravsområde, kvarter Minneslunden, gjordes om till minneslund 1974. I tre linjegravsområden har man påbörjat en omläggning med antingen kistor eller urnor. Kvar finns kvarter E där ingen omläggning har påbörjats. Det är också i detta kvarter som flest linjegravvårdar finns bevarade. Linjegravsområden var tidigare mycket vanliga på våra kyrkogårdar och berättar mycket om hur våra kyrkogårdar utformades från mitten av 1800-talet fram till 1900-talets första hälft. De har också ett socialhistoriskt värde i kontrast till de köpta gravplatsernas mera påkostade gravvårdar. De linjegravvårdar som finns kvar i kvarteren bör därför få stå kvar. Ett annorlunda inslag i kyrkogårdsanläggningen är den Mosaiska kyrkogården som anlades på 1880-talet. Judiska begravningsplatser finns runt om i landet, främst i de större städerna, men Mosaiska kyrkogården är den enda i sitt slag i Kalmar län. Den utgör ett viktig inslag i Kalmar stads historia. På begravningsplatsen har människor gravsatts från 1860-talet fram till idag. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet vilket i Kalmars fall kan kopplas till länets stenindustrier samt järnbruk och gjuterier. Gravvårdarna rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn och titlar. Flera av de personer och familjer som ligger begravda på Södra kyrkogården har varit betydelsefulla för den utveckling som Kalmar upplevde under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. På Södra kyrkogården är sällan ort- eller gårdsnamn angivna på gravvården. Detta är typiskt för stadskyrkogården och skiljer den från landsortskyrkogård. Här har det inte varit så viktigt att säga var man hör hemma. Titlarna på gravvårdarna berättar om näringar och verksamheter som varit viktiga i staden, som sjökapten, mästerlots, tullöversyningsman, läroverksadjunkt, byggmästare, bankdirektör och stentryckare. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. En viktig del av begravningsplatsens karaktär utgörs av växtmaterialet och då i synnerhet träden. Träden skapar rumskänsla och är en viktig del av upplevelsen av platsen. De fungerar också som en skärm mot buller från trafiken i omgivningen. Det är därför viktigt att vårda och successivt föryngra trädbeståndet för att behålla en kontinuitet. Viktiga är också häckarna kring gravplatser och delar av gravkvarter samt gravkullar av murgröna. De sistnämnda var tidigare en vanlig form av gravplatsutsmyckning på våra kyrkogårdar men är idag på väg att försvinna. Också kyrkogårdens mur, grindarna och gravkapellet utgör viktiga delar av den helhet som skapar Södra kyrkogården. Södra kyrkogården ligger inom ett större område som klassas som riksintresse för kulturmiljövården. Detta område sträcker sig från Ängö i norr till Stensö i söder. Kyrkogården är också en viktig länk i begravningsverksamhetens utveckling i allmänhet och i Kalmar i synnerhet. Genom de tre stora kyrkogårdar som idag finns i Kalmar, Gamla kyrkogården, Södra kyrkogården och Norra kyrkogården, kan man följa hur kyrkogården som anläggning har förändrats. De visar också hur kalmarborna under olika tider valt att utforma sina gravvårdar och smycka sina gravplatser. Sammanfattningsvis: • Södra kyrkogården är ett välbevarat exempel på en kyrkogårdsanläggning från 1800- talets andra hälft. • Södra kyrkogården skapar tillsammans med kapellet en värdefull kulturmiljö som utgör en del av ett större område vilket klassas som riksintresse för kulturmiljövården. • På Södra kyrkogården är flera för Kalmar betydelsefulla personer begravda vilket ger såväl kyrkogården som enskilda gravplatser ett högt lokal- och personhistoriskt värde. En viktig del av detta värde är också den Mosaiska kyrkogården. • Den stora blandningen av gravvårdar och utformningen av gravplatser ger besökaren en god överblick över hur traditionerna har förändrats sedan kyrkogården togs i bruk. Genom den Mosaiska kyrkogården får besökaren också en inblick i andra religioners traditioner. |
