Stäng fönster Kalmar kn, NORRA KYRKOGÅRDEN 1 NORRA KYRKOGÅRDEN
Anläggning - Värdering
| Norra kyrkogården | |
| 6/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av enskilda områden: Norra kyrkogården (Kyrkogårdens äldsta del) Norra kyrkogården utgör den äldsta delen av hela den kyrkogårdsanläggning som bär namnet Norra kyrkogården. Under hösten 2005 genomfördes en fördjupad kulturhistorisk inventering av denna del av kyrkogården. Kulturhistoriska bedömningar gjordes för varje enskilt kvarter samt för området som helhet. Inventeringen fastslog att kyrkogårdens kulturhistoriska värde bygger mycket på områdets struktur. Kyrkogården, som stod klar 1911, har en struktur med tydliga klassicistiska ideal, men uppvisar också en större frihet i utformningen. Förutsättningen för detta är områdets form som närmast kan beskrivas som en kvartscirkel. Denna form gav förutsättningen för gångsystemets och gravkvarterens utformning. Anläggningsformen är i det närmaste oförändrad sedan kyrkogården anlades och utgör idag en av de viktigaste delarna av områdets karaktär. Ett för anläggningstiden typiskt drag är att placera köpta gravplatser i gravkvarterens ytterkanter och linjegravplatser i dess mitt. Idag ger detta anläggningsdrag området ett tydligt socialhistoriskt värde. Gravvårdarna på Norra kyrkogården får sägas utgöra en provkarta över de typer av vårdar som varit vanliga under framförallt 1900-talets första hälft. Gravvårdar av smide eller metall ska införas på förvaltningens inventarieförteckning. Det gäller också den skulpterade kalkstensvården i kvarter 9. Trävårdar ska vårdas så att deras livslängd förlängs så långt möjligt. De gravplatser som än idag är belagda med grus, omgärdade på något sätt eller är smyckade med gravkullar klädda med murgröna utgör alla delar av kyrkogårdens utvecklingshistoria och de bör därför vårdas. I många av de enskilda gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att beakta. För en mer detaljerad redogörelse för de kulturhistoriska värdena på Norra kyrkogården hänvisas till den fördjupade kulturhistoriska inventeringen som utfördes hösten 2005. Skogskyrkogården, Kvarter 1A och 2A Kvarteren består av två olika delar, gravplatser för urnor och gravplatser för kistor. Av dessa båda är det området för urngravplatser som har en egen anläggningsform. För att områdets karaktär ska bevaras är det viktigt att denna form med häckomgärdade ytor, omväxlande stående och liggande vårdar, grusbeläggning, kalkstensbelagda gångar och omgärdande buxbomshäckar bevaras. Skogskyrkogården, Kvarter 1B-3 (utom 2A) Kvarteren 1B-3, utom 2A, är ett tidstypiskt kistgravsområde från mitten av 1900-talet. Gravvårdarna är placerade i ryggställda rader med olika typer av häckar emellan. De långa raderna med gravvårdar bryts inte, utan skapar ett mycket långsträckt perspektiv. I kvarteren 2C och 2D finns den kronologiska fortsättningen på de linjegravsområden som börjar på Norra kyrkogården. I den västra delen av kvarter 2 finns ett mindre antal gravvårdar som genom sin utformning och dekor knyter an till gravvårdar från slutet av 1800-talet. Skogskyrkogården, Kvarter 6, 7, 10 och 11 Området får sägas rymma ett äldre och ett yngre skikt, kvarter 10 och 7 respektive 11 och 6. Mellan de äldre och yngre kvarteren kan man se en utveckling mot en större enkelhet. I de äldre kvarteren, i synnerhet i kvarter 10, har mer växtlighet planterats, främst buxbom, för att skapa en spännande oregelbundenhet. De båda kvarteren omgärdas av uppbyggda jordvallar med stödmurar av kalksten in mot kvarteren. Denna anläggningsform är ovanlig på kyrkogårdar i Kalmar län. I kvarter 7 kan man, i synnerhet i de östra delarna, se en övergång mot de anläggningsdrag som finns i kvarteren 6 och 11. Dessa båda yngre kvarter har en enklare plan. Rhododendron och lagerhägg har fått växa till stora buskage som skapar slutna rum. Att inte ha överblick över hela området skapar spänning. Båda typerna får dock sägas vara typiska för sin tid. I det fortsatta bruket av området är det därför önskvärt att bevara områdenas anläggningsform och att gravvårdarna även fortsättningsvis ges ett lågmält uttryck. Av de fyra kvarteren rymmer i synnerhet kvarter 10 höga kulturhistoriska värden genom sin form och karaktär. Kvarteret är ett av de äldsta urngravsområden på kyrkogården. Det är därför önskvärt att växtlighet, murar och gångar bevaras samt att nya gravvårdar anpassas efter befintliga vårdar. Utvidgningen 1995 samt den muslimska begravningsplatsen Denna del av kyrkogården utgör ett tydligt, modernt tillägg. Här finns flera nya företeelser t.ex. den muslimska begravningsplatsen och urngravsområdena med gemensamma gravvårdar. Anläggningsformen gör att besökaren upplever denna del av kyrkogården som friare. Ambitionen har varit att inte bara skapa en begravningsplats utan också att ta fasta på kyrkogården som en grön oas i stadsmiljön. Den anlagda dammen i områdets västra del utgör ett tydligt centrum. På Norra kyrkogården utgjorde kapellet ett centrum som förknippades med andlighet. Idag är det naturen som av många människor ses som förknippat med andlighet. Många söker idag stillhet och möjlighet till eftertanke i naturen inte i en byggnad. Man har också genom en utställning av moderna gravvårdar i olika material tagit initiativ till ett nytänkande när det gäller utformningen av gravvårdar. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Norra kyrkogården, som togs i bruk 1911, låg ursprungligen utanför Kalmar stad. Under 1900-talet har Kalmar vuxit kraftigt och det gör att kyrkogården idag ligger som en grön oas mellan bostadsområden och trafikleder. När Södra kyrkogården i anslutning till slottet mot slutet av 1800-talet började bli fullbelagd påbörjades arbetet med att anlägga en ny begravningsplats norr om staden. Uppdraget att ta fram ritningar gick till stadsarkitekten J. F. Olson. Han var verksam som Kalmars förste stadsarkitekt och har ritat flera välkända byggnader såväl i Kalmar som i omgivande städer och samhällen. Begravningsplatsen fick formen av en kvartscirkel vilket skapade förutsättningarna för den anläggningsform som platsen fick. Gångsystemet kom att anläggas runt hela området och strålar in mot platsens självklara centrum där kapellet ligger. Detta gör att gravkvarteren har en oregelbunden form. De ovan beskrivna förutsättningarna bröt mot tidens typiska utformning av kyrkogårdar som var starkt präglade av klassicistiska ideal. Några av de klassicistiska idealen finns även på Norra kyrkogården i form av noga avgränsade kvarter och gångar markerade av alléer. I kvarterens ytterkanter iordningställdes köpta gravplatser medan kvarterens inre avsattes för linjegravsområden. Den äldsta delen av Norra kyrkogården har i stort sett behållit sin ursprungliga anläggningsform. Ett undantag är dock kvarter 6U som i början av 1930-talet iordningställdes för urngravar. Den första utvidgningen av kyrkogården gjordes i slutet av 1930-talet norr om det befintliga området. Detta område fick namnet Skogskyrkogården. Här iordningställdes dels ytor för kistgravar och dels för urngravar. Området för kistgravar är typiskt för tiden. I detta område finns den kronologiska fortsättningen på de linjegravsområden som börjar på den äldre delen av kyrkogården. Kvarteren som iordningställts för urngravar är utformade på tre olika sätt. Det äldsta kvarteret är kvarter 10 som tillsammans med kvarter 7 ligger innanför en jordvall som stöttas av en kalkstensmur. Med hjälp av växtlighet t.ex. buxbom och rhododendron skapas serier av oregelbundna ytor. Betydligt striktare är ordningen i kvarter 1A och 2A som med hjälp av häckar av avenbok indelats i två typer av rum, det ena öppet och det andra slutet mot gångsystemet. Gravplatserna här är, liksom i kvarter 6U på Norra kyrkogården belagda, med grus och omgärdade av låga buxbomshäckar. I kvarteren 6 och 11 är stävan mot den utpräglade skogskyrkogården tydlig. Tallskogen är tät och kompletteras med höga buskage av rhododendron och lagerhägg som delar in området i olika rum. I nordvästra hörnet av området från 1930-talet byggdes Skogskapellet, idag Skogssalen. Här iordningställdes Kalmars första krematorium. I det fortsatta bruket av kvarteren är det önskvärt att varje områdes särprägel bevaras och att urngravsområdena får behålla sin låga profil. Den senaste utvidgningen gjordes 1995 norr om Skogskyrkogården. Området är ett tydligt modernt tillägg som rymmer nya företeelser som en muslimsk begravningsplats och urnlund med gemensamma gravvårdar. I dagsläget är det kvarteren i områdets västra och nordvästra del som tagits i bruk och stora delar av området är ännu outnyttjat. Genom de olika utvidgningarna av kyrkogården kan man följa hur synen på utformningen av kyrkogården förändrats under 1900-talet. Från den klassicistiskt inspirerade kyrkogården med tydliga sociala skillnad, via skogskyrkogården där enkelhet och jämställdhet var ledorden till dagens moderna kyrkogård som betonar individens valfrihet och platsen olika funktioner. En förändrad syn på döden och sorgearbetet har påverkat de här förändringarna. Eftersom kyrkogården brukats under stora delar av 1900-talet finns här en stor variation av gravvårdar. Allt från det tidiga 1900-talets höga, stående vårdar med nationalromantiska drag, över 1930- och 40-talens utpräglat klassicistiska vårdar till dagens låga, blankpolerade vårdar. Den största blandningen finns på den äldre delen av kyrkogården som brukats sedan 1911. De moderna vårdarna är dock i minoritet på denna del av kyrkogården. Typer av gravvårdar och gravplatser på den äldre delen av kyrkogården som bör uppmärksammas är bl.a. de höga stående gravvårdarna, vårdar av trä och metall, gravkullar klädda med murgröna, linjegravvårdarna från olika tider, gravplatsomgärdningar av olika slag både av köpta och allmänna gravplatser samt den konsthistoriskt värdefulla kalkstensvården i kvarter 9 föreställande en sörjande kvinna. Den sistnämnda ska tillsammans med de äldre vårdarna av metall införas på kyrkogårdsförvaltningens inventarieförteckning. Trävårdarna ska vårdar så att deras livslängd förlängs så långt möjligt. Omgärdningar och grusbeläggningar ska bevaras som viktiga ledtrådar till kyrkogårdens historia. När det gäller de enskilda gravvårdarna hänvisas till den kulturhistoriska bedömning av vårdarna som gjordes i samband med den fördjupade inventeringen hösten 2005. Även på de yngre delarna av kyrkogården finns flera olika typer av gravvårdar, men framförallt dominerar här låga rektangulära gravvårdar tillsammans med urngravsområdenas små ståenden eller liggande vårdar. Ett fåtal vårdar utmärker sig. Det gäller framförallt de vårdar i kvarter 2 som i några fall utgör kopior på vårdar från 1800-talets slut samt gravvårdar av andra material än granit. Flera av gravvårdarna på kyrkogården rymmer lokal- och personhistoriska värden. Flera för Kalmars utveckling betydelsefulla personer är begravda på kyrkogården. På Norra kyrkogården vilar t.ex. kyrkogårdens upphovsman stadsarkitekt J. F. Olson. På många gravvårdar, i synnerhet på de äldre delarna av kyrkogården, är den dödes yrkestitel angiven. Dessa yrkestitlar berättar om stadens näringsliv och hur detta förändrats under 1900-talet. Att ange den dödes hemort är däremot, som på de flesta stadskyrkogårdar, ovanligt. På samtliga delar av kyrkogården är växtligheten mycket betydelsefull. Träd, häckar och buskar är i samtliga områden viktiga delar av områdets karaktär och många gånger det som gör att ett området avviker från ett annat. Att långsiktigt vårda träd, häckar och buskar är därför mycket viktigt för att bevara en kontinuitet. Viktiga för områdets karaktär är också kapellen, klockstapeln, omgärdningar och då framförallt den höga tujahäcken, grindar och konstnärliga utsmyckningar. Sammanfattningsvis: • Norra kyrkogården i Kalmar åskådliggör på ett pedagogiskt sätt hur synen på kyrkogården och begravningsskicket förändrats under 1900-talet. •De olika tidsskikten med sina särpräglade anläggningsformer erbjuder en stor valmjölighet i utformningen av gravplatser och gravvårdar. •Gravvårdarna utgör en provkarta över de typer av gravvårdar som varit vanliga under 1900-talet. |
