Stäng fönster Oskarshamn kn, OSKARSHAMN 3:54 VÄSTRA BEGRAVNINGSPLATSEN
Anläggning - Värdering
| Västra Begravningsplatsen | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkogården anlagd 1904-06, kv 1-6 samt kv k1 och kv k2 Kvarteren 1-6 samt kv k1 och kv k2 utgör Västra begravningsplatsen äldsta del. Området har med sin tidstypiska bevarade anläggningsform ett stilhistoriskt värde som en representant för den klassicistiska begravningsplatsen som var modern under hela 1800-talet och in på 1900- talet. Den har, vad gäller utformningen, stora likheter med Oskarshamns gamla kyrkogård. Ett stilhistoriskt och hantverksmässigt värde finns också hos flera av områdets gravvårdar. I Oskarshamn finns/fanns stenhuggerier som tillverkade gravvårdar. Man kan tänka sig att flera av kyrkogårdens gravvårdar är lokalt tillverkade. De smidesvårdar som finns ska, i de fall gravrätten upphört, införas på församlingen inventarieförteckning och vårdas av församlingen. Särskild vård och omsorg kräver också de gravplatser som markeras av kullar klädda med murgröna som finns bevarade. De representerar en ålderdomlig typ av gravanordning som tidigare varit vanlig på våra kyrkogårdar. Andra element att värna om är de olika inramningar i form av stenramar, buxbomshäckar och räcken som omger flera av kv k1 och kv k2:s monumentala gravar liksom de gravplatser som är belagda med grus. Begravningsplatsens sociala skillnader återspeglas i de individuellt utformade monumentala gravarna på höjderna kontra de plana gravkvarterens enklare vårdar. På Västra begravningsplatsen finns också lokal- och personhistoriska värden. Detta är tydligast i kv k1 och kv k2 där flera av stadens prominenta personer är begravda men värden av det här slaget bör också finnas i kv 1-6. Inom ramen för inventeringsarbetet har det inte varit möjligt att fördjupa sig i detta. Idag finns flera lediga gravplatser inom området. Vid nyanläggning av gravar är en anpassning och en hänsyn till områdets karaktär önskvärd. 1930-talets utvidgning, kv 7-18 Det område som tillfördes kyrkogården i samband med utvidgningen 1932 är en förlängning av den äldsta delen av kyrkogården. Ordningen och den noggranna planläggningen av området för att utnyttja ytan på bästa sätt går igen i 1930-talets kyrkogård. Den saknar dock de utropstecken som den äldre delen har t.ex. allé som markerar en huvudgång. Till skillnad från den äldre delen av kyrkogården är det här svårare att urskilja de sociala skillnaderna även om de naturligtvis finns. Gravvårdarna storlek och form är enhetlig till karaktären vilket bidrar till områdets karaktär. Den låga höjden på gravvårdarna och deras placering förstärker platsens långsmala utformning. I vissa av de enskilda vårdarna ligger ett personhistoriskt värde. 1965 års utvidgning, kv 19-28 På denna del av kyrkogården råder en friare stil än på de tidigare beskrivna vilket visar på en ny tid och en ny syn på begravningsplatsernas utformning. Urngravsområdena som finns är här en naturlig del av områdets utveckling och inte, som i fallet med de båda äldre delarna av begravningsplatsen, något som tillkommit vid en senare tidpunkt. De visar konkret på en ändrad syn på gravskick och traditioner kring begravningen. Gravvårdarna visar på den förändring som inträffade under 1990-talet och som lett till mer personligt utformade gravvårdar. Även gravvårdarna på detta området har ett hantverksmässigt värde med kopplingar till den lokala stenindustrin. 1984 års utvidgning, kv 30-36 Denna del av begravningsplatsen binder samman kyrkogården både i tid och rent fysiskt. Den barrskogsklädda begravningsplatsen är specifik för norra Europa och blir vanlig under 1900- talets andra hälft. På Västra begravningsplatsen har de naturliga förutsättningarna tagits tillvara för att skapa rum för gravplatser. Olika önskemål om gravskick kommer att tillgodoses under en lång tid. Områdets utformning gör det möjligt att också skapa rum för andra kulturers begravningstraditioner vilket redan gjorts genom anläggandet av en muslimsk begravningsplats. KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Begravningsplatsen präglas av församlingens kontinuerliga användning sedan den anlades 1906. I tre omgångar har större utvidgningar genomförts, 1932, 1965, 1984, vilka alla satt sin prägel på helheten. Idag upplevs begravningsplatsen som fyra skilda områden. Från den äldsta delens klassicistiska kyrkogård via 1930-talets likriktning och 1960-talets friare anläggningsform till våra dagars moderna skogskyrkogård med möjligheter att tillgodose de nya svenskarnas behov. Var och en av dessa fyra delar rymmer olika värden som är viktiga att lyfta fram. Genomgående är det av vikt att gångsystem, kvartersindelning och allmän utformning bibehålls då dessa visar på särdrag från de olika delarnas anläggningstid. På den äldsta delen av kyrkogården är det främst huvudgången, som markeras av allén av lindar, den strama kvartersindelningen och de påtagliga sociala skillnader som avspeglar sig i gravplatsernas placering och utformning som är mest framträdande. På begravningsplatsen från 1930-talet slår funktionalismens rationella tänkande igenom med raka gångar och ett effektivt utnyttjande av området. Här kan man också avläsa det framväxande folkhemmets strävan efter social utjämning i det enhetligt utformade gravvårdsmaterialet. I området från 1960-talet är utformningen friare med inspiration från skogskyrkogårdarna som var kyrkogårdsanläggningen på modet vid den här tiden. Den strikta kvartersindelningen är borta, gångsystemet är utlagt i en mjuk slinga och området är anpassat för nya behov i form av urngravplatser. Områdets äldre gravvårdsmaterial från sent 1960-tal och framåt skapar dock en viss stramhet med sin tidstypiska utformning. De yngre vårdarna, från slutet av 1990-talet, visar på en friare syn på utformningen av gravvårdar och detta slår igenom ännu tydligare i den senast anlagda delen av kyrkogården som tillkom 1984. Denna del är en modern skogskyrkogård där gravvårdarna många gånger fått en personlig utformning. Detta är i linje med dagens uppfattning att man ska ta hänsyn till individen och respektera den enskildes uppfattningar och önskemål. Denna del av begravningsplatsen har också anpassats för att bereda rum åt andra religiösa grupper än kristna. På begravningsplatsen har människor gravsatts under hela 1900-talet. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet vilket i Oskarshamns fall också kan kopplas till en lokal industri. Gravvårdarna rymmer information som handlar om personoch/ eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Västra begravningsplatsen är sällan ort- eller gårdsnamn angivna på gravvården. Detta är typiskt för stadskyrkogården och skiljer den från landsortskyrkogård. Här har det inte varit så viktigt att säga var man hör hemma. Titlarna på gravvårdarna berättar om näringar och verksamheter som varit viktiga i staden, som sjökapten, mästerlots, tullöversyningsman, läroverksadjunkt, byggmästare, timmerman och överkonstapel. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. En viktig del av begravningsplatsens karaktär utgörs av växtmaterialet och då i synnerhet träden. Detta är mest framträdande på den äldsta delen av kyrkogården men lika viktigt för upplevelsen av de senare anlagda områdena. Träden skapar rumskänsla och är en viktig del av upplevelsen av platsen. På den södra delen av kyrkogården fungerar de också som en skärm mot buller från industrier och trafik. Det arbete med att vårda och successivt föryngra trädbestånden som påbörjats på Västra begravningsplatsen är viktiga för att behålla en kontinuitet. Sammanfattningsvis: • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. • Västra begravningsplatsen tillsammans med kapellen skapar en värdefull kulturmiljö |
