Stäng fönster Emmaboda kn, BEGRAVNINGSPLATSEN 1 EMMABODA BEGRAVNINGSPLATS
Anläggning - Värdering
| Emmaboda begravningsplats | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A-C samt F-H Kvarteren A-C och F-H utgör en stor del av det område på Emmaboda kyrkogård som först togs i bruk. Kvarteren, såväl de för kistor som för urnor, har en för tiden typisk utformning. Det är lågmält, enhetligt och strikt ordnat. En intressant detalj är de urnkammare som finns bevarade. Dessa förekommer på några ställen i länet t ex Norra kyrkogården i Kalmar. Denna typ av gravplatsanordning förekom under några decennier i mitten av 1900-talet. Hos flera gravvårdar finns främst genom förekomsten av yrkestitlar person- och lokalhistoriska värden. Att Emmaboda varit ett centrum frö stenindustrin i Kalmar län framgår också genom titlar men också genom utförandet hos ett fåtal vårdar. Kvarter D Kvarter D var det kvarter där den första begravningen på den nya kyrkogården gjordes. Här anlades ett linjegravsområde i tidstypisk stil och under senare årtionden har området använts för ensamgravar. I det fortsatta bruket av kvarteret bör de äldre delarna av linjegravsområdet bevaras. Området är väl sammanhållet och tydligt att avläsa. Linjegravsområden och de vårdar som ingår i detta har ett socialhistoriskt värde i förhållande till de köpta gravplatsernas vårdar. I kvarter D förstärks detta av att även kyrkogårdens mest påkostade gravvårdar finns inom kvarteret. De tre gravplatserna i norra delen av kvarter bör bevara sin utformning med grus, stenramar och påkostade gravvårdar. Hos dessa gravvårdar finns stilhistoriska, hantverksmässiga och lokalhistoriska värden att värna. Kvarter E Kvarter E togs i bruk under 1960-talet och liksom övriga kvarter fått en utformning typisk för sin tid. Rygghäckar blev vanligt på kyrkogårdarna i mitten av 1900-talet. Då frångick man också traditionen att begrava i öst-västlig riktning. I kvarter E är det underordnat den arkitektoniska utformningen i kvarteret. I det fortsatta bruket av området är det önskvärt att denna arkitektoniska utformning bevaras. Kvarter J Kvarter J är det senast anlagda området på kyrkogården. Området skiljer sig från den övriga kyrkogården genom att ett mer varierat växtmaterial använts. KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Emmaboda kyrkogård anlades i en tid när Emmaboda växte. I mitten av 1920-talet stod församlingshemmet i Emmaboda klart. Församlingshemmet byggdes 1941 ut till kyrka. Parallellt med bygget av kyrkan påbörjades arbetet med att anlägga en kyrkogård. För det växande samhället Emmaboda var kyrkan och kyrkogården en viktig markering gentemot den gamla socknen Vissefjärda. Den nya kyrkogården anlades en ca ½ km nordost om kyrkan. Vid den här tiden låg området i utkanten av samhällets bebyggelse. Anläggningen ritades av den riksbekante arkitekten Sven Ivar Lind. I Kalmar län anlades få nya kyrkogårdar vid den här tiden. Ett närbeläget undantag är Nybro kyrkogård som stod klar 1937. Vanligare är att kyrkogårdar har utvidgats under 1930-och 40-talen vilket ofta skedde med ett stort mått av anpassning till den befintliga kyrkogården. Vid anläggandet av en ny kyrkogård fanns möjlighet att anamma nya influenser. De klassicistiska principerna hade starkt påverkat de svenska kyrkogårdsanläggningarna sedan början av 1800-talet. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom nya influenser som ledde fram till utformandet av skogskyrkogårdarna. Emmaboda kyrkogård är anlagd i brytningstiden mellan dessa båda stilar men de klassicistiska dragen är mest framträdande i anläggningsformen. Gravkvarteren är strikt ordnade och tydligt avgränsade vilket ger ett effektivt utnyttjande av området. Drag från skogskyrkogårdarnas anläggningsform finns i valet av inhemskt växtmaterial och hur man utnyttjat områdets topografi för att skapa variationer och smälta in i omgivningen. I det fortsatta bruket av kyrkogården är det viktigt att bevara denna anläggningsform. Känslan av brytningstid finns också i mötet mellan, för 1930-talet, gamla och nya begravningsskick. På kyrkogården finns ett linjegravsområde i gammal stil vars äldsta gravvård är från 1941. Linjegravsområdet representerar 1800-talets begravningsskick medan de äldsta urngravplatserna i kvarter G och F representerar den nya tidens syn på begravningen. Båda företeelser är viktiga delar av kyrkogårdens historia. Därför bör de äldre delarna av dessa kvarter bevaras. Till kyrkogård avsattes från början ett större markområde. Inom detta har sedan kvarter ställts i ordning efterhand som man har behövt nya gravplatser. Det gjordes 1961 och 2001. I de yngre kvarteren har man konsekvent valt att placera gravvårdarna i ryggställda rader med eller utan häckar emellan. Gravvårdarna på Emmaboda kyrkogård är låga och ger genom sin massverkan ett enhetligt intryck. Flera av de olika typer av gravvårdar som varit vanliga från 1930-talet och framåt finns här representerade. Gravvårdarna är mycket traditionella till sin utformning men här och var kan man också se spår av den lokala stenhuggartraditionen. Många av gravvårdarna rymmer person- och lokalhistoriska värden. Det gäller t.ex. de gravvårdar där den dödes yrkestitel angivits, vilket berättar om samhällsfunktioner och näringar som varit viktiga i Emmaboda under 1900-talet, men också gravvårdar över flera för Emmaboda viktiga personer som begravts på kyrkogården. Till kyrkogårdsmiljön hör bistättningskällaren, klockstapeln, kyrkogårdsmuren, stigluckan och växtligheten i form av träd och häckar. Tillsammans bildar de en värdefull kulturmiljö som bidrar till förståelsen av Emmabodas utveckling under 1900-talet. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Emmaboda kyrkogård utgör ett av få exempel på kyrkogårdar från 1940-talet i Kalmar län. • Ett kulturhistoriskt värde finns i blandningen av stilar och begravningstraditioner som möttes på de svenska kyrkogårdarna under mellankrigstiden. |
