Stäng fönster Boxholm kn, BLÅVIK 1:3 BLÅVIKS KYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| Blåviks kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Blåviks kyrka och kyrkogård bildar en kulturhistoriskt värdefull miljö. Höjdläget vid sjön Sommen har utnyttjats och kyrkogårdens form är beroende av terrängförhållandet. När det gäller kyrkogårdens omgärdning har barrhäcken att döma av fotografiet ovan från 1935 en lång tradition. Kyrkogårdens indelning, där gravvårdarna på den norra delen har en mer påkostad utformning än gravvårdarna på den södra delen, har genom sin kontinuitet ett högt kulturhistoriskt värde. I kvarter E finns en trolig rest av det s k linjegravsystemet bevarad. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller bland annat de äldre gravvårdarna, där vården till grav nr C 39 från 1874 troligen är den äldsta på kyrkogården. Det finns en del gravvårdar med speciell tidstypisk utformning, så som tre obelisker och ett s k avbrutet livsträd. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. I Blåvik dominerar ingen kategori av titlar, men vanligast förekommande är lantbrukare, skogvaktare och nämndeman. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A och E Gravplats nr A 1-50 och E 1-45 Kulturhistorisk bedömning Kvarteren har sedan länge en enkel karaktär som genom sin kontinuitet har ett högt kulturhistoriskt värde. I kvarter E finns en trolig rest av det s k linjegravsystemet bevarad. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller t ex gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Kvarter B Gravplats nr B 1-17 Kulturhistorisk bedömning Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan vara gravvårdar från sent 1800-tal eller gravvårdar med titlar som berättar om traktens näringsliv och sociala struktur. Kvarter C Gravplats nr C 1-38 Kulturhistorisk bedömning Kvarterets karaktär med mer påkostade gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a tidstypiska gravvårdar så som obelisker och ett s k avbrutet livsträd. Två gravvårdar, som båda hör till Romanö, är försedda med kopparreliefer. I kvarteret finns också kyrkogårdens äldsta gravvård med årtalet 1874. Kvarter D Gravplats nr D 1-16 Kulturhistorisk bedömning Kvarterets karaktär med mer påkostade gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a ett antal gravvårdar från 1920-talet och tidstypiska gravvårdar så som en obelisk. |
