Stäng fönster Boxholm kn, EKEBY 7:1 EKEBY KYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| Ekeby kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Ekeby kyrka och kyrkogård med kyrkogårdsmur, grindar, trädkrans och likkällare utgör en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogårdsmurens skiftande utförande visar att den utförts vid olika tidpunkter. Så är t ex muren runt den utvidgade delen, kvarter D, av en annan karaktär. Eventuellt har den södra muren vid den äldre kyrkogården lagts om vid samma tid. De båda grindarna har ett likartat utförande. Av mycket högt kulturhistoriskt och lokalhistoriskt värde är grindstolparna till huvudgrinden med sina inskriptioner från 1799. Trädkransen utgörs av lindar av olika ålder och vid huvudgrinden står två kastanjer. Det är inte ovanligt att trädparet närmast grinden utgörs av ett annat trädslag. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. Uppgift saknas om när likkällaren är uppförd, men den ger delvis ett ålderdomligt intryck. Byggnader för förvaring av avlidna är en vanlig byggnadskategori på våra kyrkogårdar, vanligare i form av gravkapell. Det är möjligt att likkällaren på kyrkogården i Ekeby också har fungerat som gravkapell. Kyrkogården i Ekeby saknar den tydliga indelningen i områden för mer påkostade respektive enklare gravar som finns på många av länets kyrkogårdar. Denna indelning har troligen funnits, men kanske inte så framträdande som på många andra kyrkogårdar. Delar av kvarter B och norra delen av kvarter C har troligen varit del av den s k allmänna linjen. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. På kyrkogården finns mer än 50 bevarade grusgravar med omgärdning, främst av buxbomshäckar men även med stenram och två gravar med staket av järnsmide. Av fotografiet ovan från 1955 att döma var omgärdade grusgravar då mycket vanligt. Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger idag i den grustäckta delen av kyrkogården söder om kyrkan. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800- talet. Även omgärdning med häckar har tidigare varit mycket vanligt och här i Ekeby finns ett bra bevarat exempel på denna tradition. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Järnstaket är en mer påkostad form av omgärdning. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de ålderdomliga gravvårdarna från 1600- och 1700-talen och tidstypiska gravvårdar så som gjutjärnsvårdarna, de s k bautastenarna och ett avbrutet livsträd. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. I Ekeby är variationen på titlar stor, ovanligt få gravvårdar har titlarna lantbrukare eller hemmansägare. Flera titlar har anknytning till kyrkan och en del äldre gravvårdar har anknytning till Boxholms bruk, så som brukspatron, hammarsmedsmästare och hammarsmedsålderman. Dessa gravvårdar har också ett mycket högt lokal- och samhällshistoriskt intresse. När det gäller kyrkogårdens utvidgning, kvarter D, är det ett kulturhistoriskt intresse att bevara gravvårdar som kan illustrera kvarterets ålder. Kvarter A Gravplats nr A 1-234 De äldre flygfotografierna ovan visar att nuvarande kvarter A till största delen upptogs av omgärdade grusgravar. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Till grusgravarna hör ofta omgärdning med häckar, stenramar, pollare och kätting eller järnstaket. Kvarvarande grusgravar i kvarter A, och en grav som nu är täckt med gräs, är huvudsakligen omgärdade med stenramar. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Järnstaket är en mer påkostad form av omgärdning och i kvarteret finns ett staket i järnsmide. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a tidstypiska gravvårdar så som de s k bautastenarna och en sköldformad gravsten. Kvarter B Gravplats nr B 1-212 Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller framför allt de ålderdomliga kalkstensvårdarna från 1600-talet, gravvårdarna i gjutjärn och släkten av Buréns familjegrav omgärdad av ett staket i järnsmide. Gjutjärnsvårdarna liksom den påkostade familjegraven har anknytning till Boxholms bruk, vilket ger ett mycket högt lokalhistoriskt och samhällshistoriskt intresse. Gravomgärdningen av järnsmide hör till en äldre tradition med omgärdade gravar, i allmänhet grusgravar, där järnstaket hör till de mer påkostade omgärdningarna. Enstaka mindre gravvårdar i kvarterets västra del kan höra till ett äldre linjegravsystem. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarter B är de troliga linjegravarna från 1950-talet. I kvarterets västra del är rygghäckarna viktiga för den strikta strukturen. Kvarter C Gravplats nr C 1-194 Den södra delen av kvarteret har, med det utseende det har idag, troligen tagits i bruk på 1930-talet. Gravvårdarna är från 1930-talet och framåt och flygfotografiet ovan från 1935 visar en gräsyta utan gravvårdar. Gravläggningarna har förmodligen börjat i östra delen. De bevarade grusgravarna med omgärdning har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. På kyrkogården som helhet finns mer än 50 bevarade grusgravar med omgärdning, främst av buxbomshäckar men även med stenram och två gravar med staket av järnsmide. Av fotografiet ovan från 1955 att döma var omgärdade grusgravar då mycket vanligt. Det största antalet bevarade omgärdade grusgravar ligger idag i ett enhetligt område i kvarter C. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Även omgärdning med häckar har tidigare varit mycket vanligt och här i Ekeby finns ett bra bevarat exempel på denna tradition. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920- talet och fram till och med 1960-talet. Norr om kyrkan finns några linjegravvårdar. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarter C finns det linjegravvårdar från 1929 till 1950. Kvarter D Gravplats nr D 1-321 Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt intresse. Genom att bevara de äldsta gravvårdarna på plats kan man visa ungefär när utvidgningen av kyrkogården gjordes. |
