Stäng fönster Boxholm kn, MALEXANDER 1:127 MALEXANDERS KYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| Malexanders kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Malexanders kyrka och kyrkogård med omgärdning, grindar, trädkrans, gångsystem, gravkor och gravkapell/bårhus har mycket höga kulturhistoriska värden. Det finns ett högt kulturhistoriskt värde i resterna av det enkla järnstaketet norr om kyrkogården. Grindarna i gjutjärn tillkom troligen i samband med att den nya kyrkan byggdes och grindarna hör stilmässigt samman med kyrkan. Den norra grindöppningen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, då den troligen ligger på samma plats som norra öppningen i den gamla timrade kyrkogårdsbalken och således kan ha använts kontinuerligt under lång tid. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. Kyrkogården har ett till stora delar välbevarat gångsystem jämfört med fotografierna ovan från 1930- och 50-talet. Gångsystemet är också viktigt för kyrkogårdens kvartersindelning. Gravkoret från 1789 för släkterna Gripensköld – Kinninmundt visar på kontinuiteten med den gamla kyrkan. Det är också en typ av byggnad som börjar förekomma på våra kyrkogårdar framför allt från en bit in på 1700- talet och framåt, i samband med att stora gravmonument inne i kyrkorna över enskilda släkter började förbjudas. Stenen, som står invid gravkoret kan var en äldre gravmarkering e dyl som flyttats hit och har i så fall ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Flera kvarter på kyrkogården i Malexander är relativt oregelbundna. Kvarter D och H har en tydligare struktur med familjegravar i ytterkant och enkelgravar eller s k allmän linje i kvarterens inre del. Det här har varit en vanlig struktur på länets kyrkogårdar, troligen sedan andra delen av 1800-talet. I Malexander finns rester av den allmänna linjen bevarade i kvarter D och H. Eventuellt finns det även delar kvar av en allmän linje eller linjegravsområde i västra delen i kvarter A. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Som nämnts ligger familjegravarna i ytterkant på kvarter D och H. De ligger i en rad även utmed kyrkogårdens begränsning i söder, sydväst (kvarter J) och i nordöst (del av kvarter C). Även detta är en vanlig placering av familjegravar. I Malexander finns en del äldre familjegravar norr om kyrkan samt i västra delen av kvarter C och vid bårhuset i kvarter G. Dessa områden ligger troligen inom den äldre kyrkogården. De olika kvarterens prägel med olika typer av gravar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, som förstärks av gångsystemet (se ovan). Tio gravvårdar är omgärdade varav en med ett staket av gjutjärn och nio med stenram. Åtta av dessa gravar är täckta med grus eller sand. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Järnstaket är en mer påkostad form av omgärdning. Troligen har flera gravar i Malexander även varit omgärdade av klippta häckar, men av det finns inget bevarat. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, tidstypiska eller konstnärligt utformade gravvårdar och gravvårdar med lokal- eller personhistoriskt intresse. På kyrkogården i Malexander finns det en gravhäll och en gravvård från 1770-talet samt en gravvård från 1802, samtliga i kalksten. Det finns även en marmorvård från 1838 och en kalkstensvård med s k Thorvaldsenmedaljong. Bland andra typer av gravvårdar märks åtta gjutjärnsvårdar, vilket är ett relativt stort antal, obelisk, ett s k avbrutet livsträd och två s k bautastenar. Till gravvårdar med lokalhistoriskt intresse hör gravvården med text: ”De tre okändas grav. Funna i sanden vid Sommens strand år 1926.” Titlar på gravvårdarna berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. ”Hemmansägare” är en relativt vanlig titel. Till de mer ovanliga hör ”demoiselle” och ”stationskarlsaspirant”. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A Gravplats nr 1-27, 47-67 och 2000-2053 Kulturhistorisk bedömning Eventuellt finns det även delar kvar av en allmän linje eller linjegravsområde i västra delen i kvarter A. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Inom kvarteret finns en större familjegrav omgärdad med gjutjärnsstaket, som var en mer påkostad form av omgärdning. Omgärdade gravar är en form av gravanläggningar som verkar ha vuxit fram under andra delen av 1800-talet och som oftast hör samman med grusad yta. Omgärdade gravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och de kvarvarande har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a gravvårdar av speciella typer, såsom den obelisk som finns i kvarteret och gravvårdar med angivna titlar som berättar om traktens näringsliv eller sociala struktur. Kvarter B Gravplats nr B 1-40 Kulturhistorisk bedömning Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Inom kvarteret finns flera påkostade gravvårdar, bl a fem gravvårdar av gjutjärn, vilket är förhållandevis många. Tre av dessa är kors och två i form av nygotiska portaler. Den äldsta gravvården i kvarteret är en sprucken kalkstenshäll från 1770. Här finns även ett s k avbrutet livsträd, i detta fall i form av en stubbe. Kvarter C Gravplats nr C 1-62 Kulturhistorisk bedömning I Malexander finns en del äldre familjegravar norr om kyrkan samt i västra delen av kvarter C och vid bårhuset i kvarter G. Dessa områden ligger troligen inom den äldre kyrkogården, vilket utgör ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Placeringen av en rad mer påkostade familjegravar invid kyrkogårdens ytterkant (i detta fall den äldre ytterkanten) var tidigare mycket vanlig på länets kyrkogårdar. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar av speciella typer och gravvårdar med lokal- eller personhistoriskt värde. I kvarter C märks framför allt de tre gravvårdarna av gjutjärn samt kalkstensvårdarna, samtliga från 1800-talet. Kvarter D Gravplats nr 1-118 Kulturhistorisk bedömning Kvarter D har en tydlig struktur med familjegravar i ytterkant och enkelgravar eller s k allmän linje i kvarterets inre del. Det här har varit en vanlig kvartersstruktur på länets kyrkogårdar, troligen sedan andra delen av 1800-talet och har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. I Malexander finns rester av den allmänna linjen bevarade i kvarter D och H. Eventuellt finns det även delar kvar av en allmän linje eller linjegravsområde i västra delen i kvarter A. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde, bl a beroende på lokal- eller personhistoriskt intresse. Kvarter E Gravplats nr E 1-112 Kulturhistorisk bedömning Strukturen med gravar utmed kvarterets ytterkant och enkla rader inne i kvarteret har ett kulturhistoriskt värde och kan vara ursprungligt från slutet av 1800-talet. I kvarteret finns en av kyrkogårdens grusgravar som omgärdas med stenram. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde bl a genom att berätta om traktens näringsliv och sociala struktur. Det är också av vikt att bevara gravvårdar som kan berätta om när kvarteret togs i bruk. Kvarter F Gravplats nr F 1-89 Kulturhistorisk bedömning Strukturen med gravar utmed kvarterets ytterkant och enkla rader inne i kvarteret har ett kulturhistoriskt värde och kan vara ursprungligt från slutet av 1800-talet. I kvarteret finns en av kyrkogårdens grus- eller sandgravar som omgärdas med stenram. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde bl a genom att berätta om traktens näringsliv och sociala struktur. Kvarter G Gravplats nr G 1-20 Kulturhistorisk bedömning Norra delen av kvarter G ligger troligen inom gamla kyrkogården och här finns även de två äldsta gravvårdarna inom kvarteret. I kvarteret finns fyra av kyrkogårdens kvarvarande grusgravar omgivna med stenram. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. I kvarteret finns även det Gripensköld – Kinninmundtska gravkoret samt en sten, som kan vara en äldre gravmarkering eller annan typ av markering. Kvarter H, I och K Gravplats nr H 1-126, I 1-14 samt 22-29 och K 1-20 Kulturhistorisk bedömning Kvarter H har en tydlig struktur med familjegravar i ytterkant och enkelgravar eller s k allmän linje i kvarterens inre del. Det här har varit en vanlig struktur på länets kyrkogårdar, troligen sedan andra delen av 1800-talet. I Malexander finns rester av den allmänna linjen bevarade i kvarter D och H. Eventuellt finns det även delar kvar av en allmän linje eller linjegravsområde i västra delen i kvarter A. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarteret finns två av kyrkogårdens bevarade grus/sandgravar omgärdade med stenram. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Kvarter J Gravplats nr 1-42 Kulturhistorisk bedömning Kvarter J utgörs av en rad gravar invid kyrkogårdens begränsning i söder och sydväst. Det är vanligt på länets kyrkogårdar med en rad gravar som på detta sätt avgränsas från kyrkogården i övrigt genom en grusgång. Oftast rör det sig om familjegravar. I kvarteret finns en av kyrkogårdens bevarade gravar omgärdade med stenram. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Omgärdade gravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. |
