Stäng fönster Boxholm kn, RINNA 13:1 RINNA KYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| Rinna kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Rinna kyrka och kyrkogård med murar, grindar och trädkrans är en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Även det f d sockenmagasinet väster om kyrkogården har haft en funktion som rör kyrkogården, då delar av byggnaden under en period har fungerat som likbod. Murarnas olika karaktär berättar om kyrkogårdens olika utbyggnadsetapper; utvidgningen mot norr under 1800-talets andra hälft och den nya delen från 1961. Även grindarna har olika formspråk, som skiljer sig åt mellan den äldre och yngre kyrkogården. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. Grusgångarna är viktiga för kyrkogårdens struktur och indelning i kvarter. De flesta gångarna finns med på fotografiet ovan från 1935. Grusgångarna betonar också att det finns en rad med gravar invid kyrkogårdsmuren på alla sidor utom i söder. Det har varit vanligt på länets kyrkogårdar att en rad med familjegravar ligger invid muren. När det gäller strukturen i övrigt finns idag ett tydligt område med s k linjegravar eller allmänna linjen i kvarter C. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Fotografierna ovan, framför allt fotografiet från 1955, visar att en stor del av kyrkogården var grusad och gravarna omgärdade med häckar och möjligen stenramar. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Även omgärdning med häckar har tidigare varit mycket vanligt och i Rinna är östra delen av kvarter A en sammanhållen del med grusgravar omgärdade i huvudsak av tujahäckar men även enstaka stenramar. Omgärdning med stenram verkar generellt ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de ålderdomliga gravvårdarna från 1600- och 1700-talen och kalkstensvårdarna från 1800-talet. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. I Rinna är det mycket stor övervikt för titeln ”hemmansägare”, vilket understyrker socknens jordbrukskaraktär. En ålderdomlig och ovanlig benämning är ”rusthållarehustrun” på en gravvård med årtalet 1864. När det gäller kyrkogårdens utvidgning, kvarter D och E, är det ett kulturhistoriskt intresse att bevara gravvårdar som kan illustrera kvarterets ålder. Kvarter A Gravplats nr A 1-204 Kulturhistorisk bedömning Fotografierna ovan, framför allt fotografiet från 1955, visar att en stor del av kyrkogården var grusad och gravarna omgärdade med häckar och möjligen stenramar. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Även omgärdning med häckar har tidigare varit mycket vanligt och i Rinna är östra delen av kvarter A en sammanhållen del med grusgravar omgärdade i huvudsak av tujahäckar men även enstaka stenramar. Omgärdning med stenram verkar generellt ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det finns en rad med gravar invid kyrkogårdsmuren. Det har varit vanligt på länets kyrkogårdar att en rad med familjegravar ligger invid muren och grusgångarna i kvarteret betonar denna rad. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a kalkstensvårdarna från 1800-talet. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. Kvarter B Gravplats nr B 1-148Kulturhistorisk bedömning Äldre fotografier visar att kvarter B till största delen bestod av omgärdade grusgravar. Idag finns det två omgärdningar med stenram kvar varav en är grustäckt och en täckt med gräs. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Omgärdning med stenram verkar generellt ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a gravvårdarna från 1800-talet av kalksten. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. Här finns även några ålderdomliga titlar såsom frälseägaren, rusthållarehustrun, kyrkoföreståndarehustrun och skattemannen. Kvarter C Gravplats nr 1-185 Kulturhistorisk bedömning Kvarterets tydliga struktur har ett högt kulturhistoriskt värde. Familjegravarna ligger i en rad invid kyrkogårdsmuren i väster och öster. Den södra delen upptas delvis av ett område med linjegravar. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. En stor del av kyrkogården var tidigare grusad och gravarna omgärdade med häckar och möjligen stenramar. I kvarter C finns fem gravar omgärdade med stenramar kvar, fyra av dem är täckta med grus och en med gräs. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdning med stenram verkar generellt ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de två kalkstenstenvårdarna från tidigt 1700-tal som står placerade i kvarterets sydvästra hörn. I detta sammanhang kan även de två kalkstensvårdaran från 1600-talet respektive 1700-talet som finns invid kyrkan nämnas. De saknar egentligt kvarterstillhörighet. I kvarteret finns även en speciell form av gravvård representerad, en sköldformad vård. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. Kvarter D och E Gravnummer D 1-69 och E 1-209 Kulturhistorisk bedömning Ur kulturhistorisk synpunkt är det viktigt att bevara gravvårdar som kan illustrera kvarterens ålder. |
