Stäng fönster Aneby kn, ANEBY 1:516 ANEBYS KYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| Anebys kyrkogård | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i dess helhet Anebys begravningsplats är en förhållandevis ung begravningsplats. Den anlades 1925 och allt sedan dess har Anebybygdens folk begravits här. Begravningsplatsen berättar om ideal på 1920- talet som styrde kyrkogårdens utformning, de äldsta gravstenarna berättar om motsvarande ideal när det gäller konsthantverket, bilder och stilar på dessa. Även under den korta tid som förflutit syns skillnader under åren vad gäller värderingar och ideal i vårt sätt att vilja bli ihågkomna efter livets slut. Begravningsplatsen speglar också det likaså unga samhället Anebys historia, genom titlar på gravar, namn på människor som verkat i samhället och byggt upp det till vad det är idag. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om hantverksskicklighet i stenhuggeri och gjuteri- eller smidesteknik, andra berättar mer om samhällets modernisering genom ett större antal likartade vårdar. Anebys begravningsplats anlades utan kyrka, efter ritningar uppgjorda av arkitekt Harald Wadsjö i Stockholm. Till begravningsplatsen planerades ett kyrkliknande begravningskapell men detta utfördes aldrig. Begravningsplatsen fick från början en arkitektonisk gestaltning av hög klass som är värd att bevara. Den fortsatta utvecklingen av kyrkogården bör därför göras med hänsyn till dessa ursprungliga planer, främst vad gäller eventuella utvidgningar mot öster. Det hör till ovanligheterna att kunna förvalta en kyrkogård som fortfarande befinner sig i ursprungligt skick, men i Aneby finns den möjligheten, åtminstone vad gäller dess planer och kvartersindelningar i stort. Till ursprungligheten hör även grindarna och stenmurarna. Därtill kan läggas de tankar som präglade ursprungsritningen; topografin med markerad höjdskillnad och klockstapeln som en tydlig markör, samt kontrasten mellan kultiverad anläggning i väster och en mer naturlig skogspark i öster. Det äldsta och mest ursprungliga kvarteret är kvarter A där också begravningsplatsens äldsta gravvård finns, jämngammal med hela anläggningen. Det är även det sista kvarter på begravningsplatsen som fortfarande har kvar ett mindre gångsystem och flera bevarade grusgravar. Här ligger de mest påkostade gravvårdarna. Även kvarter B har kvar en del äldre vårdar men präglas annars av att vara det mest homogen kvarteret på begravningsplatsen, med huvudsakligen vårdar från 1900-talets andra hälft. En stor förekomst av efterkrigsvårdar delas med många andra kyrkogårdar men här är det ovanligt homogent representerat. Kvarter C präglas främst av sin framträdande placering, samtidigt som gravvårdarna är förhållandevis unga och därmed även enkla. Klockstapeln från 1938 som ritades av Johannes Dahl är främst förknippad med arkitektoniska och formmässiga kvaliteter. Kvarter D slutligen speglar våra samtida begravningsskick bäst, både genom närvaron av minneslunden och genom utformningen på de yngsta gravvårdarna som här dominerar – med den naturliga stenen som förebild. Titlar på gravstenar förekommer relativt sparsamt på begravningsplatsen beroende på dess låga ålder. De som finns berättar om typiska äldre yrken i Aneby så som köpmän, trävaruhandlare, smidesmästare, banvakt, fabrikör men också ovanligare så som kinamissionär, kronojägare, veterinären samt en kvinna som önskade bli ihågkommen som den polske medborgaren. Många av de enstaka gravvårdarna förmedlar kulturhistoria. Det kan gälla personhistoriska värden, lokalhistoriska, socialhistoriska, stil- och konsthistoriska värden etc. Det ursprungliga nätet av gångar bör bevaras i kvarter A. Det fåtal grusgravar och grusgångar som ännu finns bör ej tillåtas sås igen med gräs eftersom detta är en stor del av kyrkogårdens ursprunglighet och autenticitet. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. 21 Sammanfattning ● Var rädd om det ursprungliga nätet av grusgångar eftersom detta tydliggör den ursprungliga kyrkogårdsplanen. Denna är utförd av ovanligt hög arkitektonisk kvalitet. ● De bevarade grusgravar som fortfarande finns bör bevaras så som grusgravar och ej sås igen med gräs. ● Kontrasten mellan kultiverad park i väster och skogslik naturpark i öster var en av ursprungstankarna som är värd att slå vakt om. ● Ursprungliga grindar och stenmurar runt begravningsplatsen är värdefulla inslag och delar av helhetsupplevelsen. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Kvarter A har från början varit avsett för större familjegravar och haft en annorlunda struktur än övriga kvarter. Strukturen med grusgångar och kvartersindelning är fortfarande läsbar även om flera gångar och grusytor framför gravvårdarna har såtts igen med gräs. Den bevarade strukturen med större påkostade familjegravar minner om sociala skikt i ett tidigt Aneby, speciellt i jämförelse med andra enklare kvarter som inte hade den mer finmaskiga kvartersindelningen. Grusgångar samt gravvårdar med titlar, högrest utformning med bevarade grusytor och stenramar runt om har ett högt kulturhistoriskt värde. Kvarter B Kvarter B är ett homogent kvarter med förhållandevis unga stenvårdar. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i kvarterets enhetlighet, men även i bevarade spår från den tidiga anläggningen. Till dessa idag nästan utsuddade spår hör gångsystemets tydlighet samt att större familjegravar varit placerade utmed gångarna och kanterna i kvarteret. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde genom de titlar som speglar samhället samt andra gravvårdar med konstnärligt värde. Kvarter C Kvarter C har en framträdande placering och har på grund av detta från början planerats för mer påkostade gravvårdar. Det kulturhistoriska värdet är kopplat till detta – främst genom uttryck som tydlig terrassering och topografi, större utrymme för gravvårdarna längs med gravraderna runt om platån samt framträdande växtlighet. Även enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, främst de större och de som genom titlar på vårdarna berättar om Anebys historia. I kvarteret ingår även den förhållandevis unga klockstapeln som också är förknippad med kulturhistoriska värden, främst genom den arkitektoniska roll den har på kyrkogården. Kvarter D Kvarteret är ungt och vårdarna är från 1990-tal eller senare, det förekommer inte heller några andra spår från äldre tider mer än de större träden på platsen. Det kulturhistoriska värdet är helt kopplat till gestaltningsmässiga kvalitéer såsom den öppna och fria planen, blandningen av skog och park samt utnyttjad topografi. Minneslunden och urngravarna har även ett kulturhistoriskt värde kopplat till att de är tidstypiska representanter för en tid med alternativa önskemål om begravningsskick. |
